HP, privat mellan Masato och elin-15

Snape stannade i sina spår och vände sig om och sa med sin hesa stämma.
- Miss Night, du borde vara bland de andra eleverna.

Han sucade och sa.
- Vart var du under slutstriden?
Om du var, hade du.....vetat att jag lyckades överleva flera ormbett i halsen utan motgift.
Så jag är så okej jag kan vara.

Sedan vände han sig om när det började kittlas på hans hals och han sucade och la sina fria hand på halsen igen men fortsatte gå.

Sibel såg på snape.
-Jag vet precis allt! Hur modig du har varit!,sa hon

Snape stannade upp då han hörde det
Modig?
Hur kunde hon ta honom så modgi då han dödade Dumbledore?
Han sänkte huvudet och suckade tungt.

Sibel såg på snape.
-Jag tror inte att det var ditt fel,sa hon.
-Det måste ha funnits en anledning,sa hon

Snape såg inte på henne men sa.
- Det gjorde...…..


Han kände sig lätt yr och behövde gå och sova för att orka kliva upp i morgon.

Sibel såg på honom.
-Ska jag hjälpa dig?,sa hon

Snape hörde ad hon sa.
Hjälp... Han ville inte ha hjälp.
Han började gå igen men plötsligt snubblade han och på grund av hans dåliga balans så föll han till golvet och han flämtade

Sibel skyndade sig fram till snape.
-Severus! Hur gick det?,sa hon och hjälpte honom upp så gott hon kunde. Hon visste att elever aldrig borde nämna lärarnas förnamn.

Snape flämtade och sa.
-Inte bra för min hals....

Han blängde på henne och sa.
- Och det är professor Snape till dig.

Han suckade tungt och kollade ner på sin magra form

Sibel såg på snape.
-Förlåt..,sa hon