prs yehet & wolfy

”Åh.” Jevon hade inte förväntat sig att Samuel skulle nappa på hans förslag men det var en positiv överraskning. Den lilla stund som de spenderat i varandras sällskap hade varit tillräcklig för att han skulle ändra uppfattning om den brunhårige, bara för att han råkade vara god vän med Chris skulle det inte hindra Jev från att umgås med honom. Det var ju dessutom bara för att dricka en kopp kaffe tillsammans. ”Jag tar bara en sväng via skåpet först.” Han försvann iväg för att tömma väskan på onödiga böcker han inte behövde med sig hem, fortsatte sedan mot utgången för att vänta in Samuel där.

Samuel känner sig bedrövande, Jevon verkar otroligt snäll, och han börjar förstå varför Chris blivit så fäst vid honom. Han biter sig hårt i läppen medan han låser dörren efter dem, kanske han får höra mer om Jevons tankar under fikat.. han kanske inte behöver gå alldeles för långt för att såra den andra. Samuel börjar röra på benen, går till sitt skåp för att lämna sina noter och nyckel innan han drar på sig sin jacka och väskan. Samuel måste påminna sig själv om att allt är för Chris, men att han kan njuta av den andres sällskap lite.
"Ska vi röra på oss då?" frågar han Jevon med ett leende när han kommer fram till skolporten.

Då Samuel dök upp vid hans sida började han gå. Största delen av promenaden gick han under tystnad, han visste helt enkelt inte vad han skulle säga. Han var vanligtvis nervös i främmande folks sällskap men det här var nästan på en ny nivå. Förhoppningsvis skulle han slappna av lite då de kommit igång med pratandet, inte minst för hans egen skull utan också för Samuels. Jevon öppnade dörren till kaféet och styrde genast stegen till ett ledigt bord för två. Han brukade komma hit relativt ofta då han hade något projekt att jobba på, det var en mysig och lugn atmosfär.

Samuel sätter sig ner i en vinröd fåtölj, känner sig fascinerad över den mysiga atmosfären. Påminner honom om fiket han besökt redan som liten. Musiken spelar i låg volym, han har alltid gillat instrumental. Jackan hänger sjuttonåringen över fåtöljens rygg, och lägger ner mobilen i fickan innan han tillåter sig själv att luta tillbaka.
"Hur länge har du spelat gitarr?" frågar han, kinden vilandes mot handflatan vilket puffar upp hans ansikte ytterligare lite till. "Du är riktigt duktig på det." Samuel hade redan gett Jevon komplimanger, men han vill göra det igen och igen, för det förtjänar killen mittemot. När en servitris sedan kommer gåendes, redo för att ta deras beställning behöver Samuel inte ens tänka efter. "En chai latte tack."

Han fumlade med sina händer medan han väntade på att en servitris skulle komma för att ta deras beställning, kikade upp på den andre som berömde hans gitarrspelande. En svag rodnad spred sig på hans kinder och han ryckte lite avfärdande på axlarna, hans sätt att säga att han inte var något vidare märkvärdig.
"Jag började spela gitarr när jag var tretton, men som liten spelade jag både piano och flöjt," berättade han och vände blicken till tjejen som stannat upp vid deras bord, "en irish cream latte, tack." Jev följde henne med blicken då hon gick iväg igen innan han äntligen vågade sig på att möta den andres blick. "Har du sjungit länge? Har du funderat på att gå i en musikskola?" Han tyckte det var något Samuel skulle sikta på: han skulle kunna komma långt med sin talang.

"Så du var rätt musikintresserad redan som liten alltså? Imponerande." Samuel följer Jevons blick, trummar försiktigt med fingrarna mot sin kind, innan deras blickar för engångsskull möts. "Min mamma är väldigt musikalisk, sjöng med henne i bilen som treåring, började studera sång och musik lite då och då, och sedan började jag betala för en sånglärare." ett leende stryker sig över läpparna, skakar försiktigt på huvudet innan han tar en klunk av chai latten som kommit. "Så duktig är jag tyvärr inte. Klart det är en dröm, men finns inte en chans att jag kan livnära mig på det. Sången förblir nog ett stort intresse."

”Struntprat.” Jevon la huvudet lite på sned och studerade Samuels ansikte, kom helt av sig för en stund. Killen hade fängslande vackra ögon, det kändes som om man kunde drunkna i dem. Hans ansikte var runt på ett gulligt vis och de svaga fräknarna han kunde ana runt näspartiet var bedårande. ”Drömmar ska man kämpa för. Och du har talang.” Han tog en klunk av den varma drycken som servitrisen bara för en stund sedan hade ställt framför honom.

Den rosa färgen kommer av sig själv, stryker kinderna och näsan. Lätt generad har Samuel alltid varit, och även om han haft en hel del mer intima situationer, så kan en blick få honom alldeles rödflammig. Någonting han avskyr med hela sitt hjärta.
"Har du några drömmar?" frågar Samuel, letandes efter att ändra samtalsämnet.

Ett litet leende spelade över sjuttonåringens läppar. Hade han fått Samuel att rodna? Det var kanske inte något att bli ivrig över men han kunde inte hjälpa den triumferande känslan som uppstått inombords. Istället för att kommentera det hela lät han den andre byta samtalsämne, tog en stund på sig att fundera efter om han hade några drömmar. Eller det var ju självklart att han hade drömmar, vem hade inte det, men han visste inte om han kände sig redo att dela med sig av allt till någon han knappt kände. Att öppna munnen och prata mer skulle visserligen vara en bra start till att utveckla relationen från bekant till vän.
"Jag skulle vilja studera på en musikskola. Inte för att jag vill ha en karriär som artist, det skulle nog bli för mycket för mig, men musiklärare har en fin klang, inte sant?" Jevon tog ytterligare en klunk av sitt kaffe.

Leendet som dekorerar den andres ansikte får Samuel ännu mer generad, men som tur är börjar den röda färgen att lugna ner sig. Satan vad han avskyr hur lätt det är att få honom generad, och färgen som uppstår. Blicken glider ner mot koppen, chai latten luktar jul, även om solen som bländar honom tyder på att det är helt fel. Fingrarna trummar försiktigt mot porslinet medan han tar en klunk, ett leende stryker sig över hans ansikte.
"Musiklärare?" upprepar Samuel med stort intresse. "Allt som slutar på lärare låter som ett helvete för mig, men jag tror säkert att du skulle passa som det. Musik är trots allt det enda ämnet jag kan tänka mig är roligt att lära ut."