Cacus Revolution [PRS]

Adriana höjde på ena ögonbrynet och petade bort udden av svärdet och ställde sig upp. Det var ett oerhört dumt svar att säga till henne, för hon kunde lätt kunna be de andra att döda honom men hon gjorde det inte. Hon ville se vad han mer skulle göra så hon korsade armarna och gav honom en blick att han skulle fortsätta prata.

Yami såg på henne men han henne bara en lätt bugning och gick bara och satte sig utan ett ord.
Han hade inte sagt något fel även om hon hade rätt i att om de sulle ha gjort så skulle de ha varit döda om det varit en strid på liv eller död.
Men var man högfärdig så fick man stå sitt kast.

Riddaren satte sig på sin plats igen, men Adriana visste att hon inte var klar med honom. Han var mycket intressant och vågade visa vad han tyckte vilket de här andra nog inte skulle göra, han var också en mycket bra krigare, kanske skulle hon be sin far att låta honom gå med i armén. Hon satte sig ner lite längre bort från de andra och tecknade att de skulle slåss två och två.

Yami satt kvar och hade ingen lust att lyda en kvinna
Han hade bara fått reda på att det var kungen som var deras chef och kungen hade inte sagt något annat.
Men när de andra reste sig upp så följde han efter, var de rädda för denna flicka?
han hade hellre slagits då alla tänkte ge sig på honom och inte bara 2 och 2.
På träningarna Utan henne var han obesegrad.

Hon såg att de flesta såg motvilliga ut att lyda henne, de ville såklart inte lyda en kvinna, men de ville ändå inte reta upp far. Adriana skulle självklart ta över tronen efter sin far för hon var hans ända arvinge, men när hennes far skulle försvinna en dag så skulle ingen vilja lyda henne, visste de båda, därför var hon tvungen att se skräckinjagande ut, när tiden kom skulle ingen våga ifrågasätta henne mer.

Yami suckade och ställde upp mot en man som han ansåg var bra men det gick inte länge fören Yami hade aväpnad honom.
Han hade velat säga ett par välvalda ord till manen han just avväpnat rätt enkelt.
Men valde att inte göra det.

En lång stund hade gått under träningen och det var bara en som var bra nog för armén. Hon ställde sig upp och stirrade på de alla med en kall blick.
"Ni kan sluta!" sade hon högt och de slutade fäktas. "Ni alla kan ta och duscha."
Hon gick fram till pojken som lyckats avväpna henne.
"Kom till tronsalen efter att du fräschat upp dig", sedan utan att ge någon annan en blick stack hon därifrån.

Yami hade knappt gett henne en blick men han var inte ens svettig.
Men det var bäst att vara artig inför kungen ändå för att inte avslöja allt så han var den som var först in i duschen.

Adriana gick till sitt rum och tog en snabbt dusch för att bli av med smutsen, tog på sig sin ljuslila klänning och borstade håret så den låg på plats innan hon gick ner till tronsalen. Hennes far satt såklart där och gav henne frågande blick.
"Det var bara en som verkade bra nog för armén, far", berättade hon innan hon slog sig ner på sin plats bredvid honom.

Yami blev snart klar i duschen och tog på sig ett bra plagg innan han gick mot tronsalen och då han stannade utanför dörrarna så visste han inte riktigt vad han skulle göra.
Han kunde ju inte bara klampa in.