PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas såg direkt på henne då hon talade och log till lite.
"Nej, det är inte något favoritämne", sade han och tänkte lite, förvånad över att hon ställt frågan men också något glad över det.
"Och du, gillar du historia?", frågade han nyfiket.

Ariana viker upp hans lakan medans hon betraktar honom, han verkade inte arg. Nej, han kanske inte var arg, men han kanske inte hade förstått vidden av hennes ord.
"Jag vet inte." sa hon långsamt och vände sig slutligen mot honom.
"Det är inget jag hört eller läst mycket av, vet inte om jag hört om det alls." svarar hon, något svävande om att hon läst, eller kunde. Hon betraktar honom, han verkade mer glad, så han kanske inte tog illa upp att hon talade med honom eller att hon kunde läsa?

Thomas såg på henne lite mer nyfiket nu.
"Så du kan läsa?", frågade han vänligt, det var trots allt inte vanligt att kvinnor fick lära sig läsa vilket han faktiskt kunde tycka var ganska tråkigt. Visserligen gillade han själv inte att sitta och studera, men andra böcker gillade han att läsa, och han ansåg att läskunskap helt enkelt var en stor fördel vilken klass man än kom ifrån.

Ariana studerade honom snabbt men ingående, fanns det något bakom det vänliga leendet som inte bådade gott. Det verkade inte som om han verkade ond över det.
"Min far lärde mig." svarade hon men mötte inte hans blick när hon sa det.
"Han ansåg det vara en god kunskap att kunna." fortsätter hon och rättar till det sista i sängen innan hon möter hans blick.
"Det anser jag också, men det är inte alla som tycker det."

Thomas lyssnade lugnt på henne och mötte hennes blick sedan.
"Det är en stor fördel", svarade han direkt, han kunde inte låta bli att ändå bli lite glad att det fanns de som lärde sina döttrar att läsa, då det trots allt var väldigt sällsynt. Han såg lite tveksamt på henne nu och tänkte innan han talade igen.
"Förlåt om jag frågade för mycket förut om honom", sade han sedan vänligt, han visste ju inte hur länge sedan det var han gick bort och han visste av egen erfarenhet att det gjorde ont länge.

Ariana log lättat och mötte hans blick då han inte hade något problem med att hon läste. Då han talade om hennes far försvann dock leendet, men hon skakade bara på huvudet.
"Det gör inget, det kunde ju du inte veta." svarade hon och började duka undan tekannan och koppen, hon darrade lätt på handen, vilket bevisade hur hårt det tog henne.
"Han gick bort för ett par månader sedan." mumlade hon, det var över ett halvår sedan och hon hade inte hunnit med sorgen, det hade handlat om att överleva då hon förlorade allt. Smedjan gick till byns adelsherre och hon kastades ut på gatan.

Thomas såg på henne något medlidande, märkte tyst hennes händer. Han ville fråga vad som hänt men ville inte pressa henne något.
"Det tar sin tid", svarade han tyst, det hade faktiskt börjat få honom att tänka på sin mor igen, något han till stor del brukade försöka undvika. Ärligt talat så lade sig sorgen aldrig riktigt, men till slut lärde man sig att hantera den istället.

Ariana nickade och såg på honom. Hon visste det, men hur lång tid skulle det ta? Hade han förlorat någon eftersom han sa sådär?
Ariana lyfte på brickan och gjorde sig beredd att gå.
"God Natt då herrn hoppas att er sömn blir god." sa hon mjukt och gick sedan, stängde dörren efter sig. Hon gick sedan genom det nattysta slottet och samlade sig, hon fick inte gråta, sedan gick hon till sängs.

Thomas såg på henne och log snabbt till mot henne då hon talade igen, försökte tränga undan tankarna på modern för stunden.
"Detsamma", svarade han henne, han hade blivit något sorgsen av tankarna på modern men försökte tränga undan dem igen. För att vara ärlig så blev det aldrig att sorgen försvann, man bara lärde sig att leva med den. Han slog upp boken igen i ett försök till att fortsätta studierna, men kunde inte längre koncentrera sig så beslöt sig istället för att gå till sängs, vilket han gjorde med en gång.

Veckan fortsatte för Ariana i uppgifter som aldrig tycktes ta slut. Det var inte direkt så att hon vantrivdes, men hon kände att hon kunde mer än att bara städa och hjälpa folk. Hennes far hade lärt henne så mycket däribland att läsa och inget av detta hade hon fått utföra.

Nu bar det dock ovanligt mycket att göra, greven skulle ställa till med bal för att unge herr Thomas skulle finna ett gemål. Dagarna innan var mycket att göra, tidiga mornar och sena kvällar. Herrgården skulle städas från topp till tå, sovrum skulle ordningställas och mat skulle lagas. Ariana störtade i säng var natt och var trött att hon nästan kunde sova ståendes.

Nu var baldagen här och Ariana skulle servera och bistå alla gäster den dagen. Hon som alla andra serveringsflickor var klädda i nya enkla mörkblå klänningar med blommor i det utsläppta håret. De skulle vara vackra att se på när de serverade de adliga.