[rs] Lumos :3 & tippest

"så?"
"så?"
"så, hur gick det?"
Abigail himlade med ögonen mot Ruby och drog av sig manteln, vek ihop den och lade den längst ner på sängen.
"det gick väl helt okej. jag längtar inte efter ett år av arbete med honom, men det kunde gå värre."
Ruby flinade. "se på fan, ni gör redan framsteg. Berätta, vad vill ni ha i bröllopspresent?"
Abigail hade precis tagit på sig hennes spetsnattlinne och kastade en av hennes kuddar över Rubys ansikte. Hon skrattade och skrek på samma gång, och Abigail blängde på henne.
"ge dig. allvarligt", väste hon innan hon kastade sig i hennes säng och slöt ögonen. Ruby gjorde detsamma, och snart hade båda tjejerna fallit i en djup, drömlös sömn.

Cole sov djupt hela natten och vaknade inte en enda gång av att någon började snarka för högt. Det var en helt perfekt natt.

Han vaknade av ett himla oväsen. Han slog upp ögonen, även fast han helst av allt skulle vilja sova minst tre timmar till.
"Var i helvete är min astronomibok?!" utbrast en kille och rotade igenom sin koffert. "Vem fan har tagit den?" Hans röst var panikartad och Cole förstod honom. Att läsa ett ämne på FUTT-nivå var väldigt stressigt. De var tvungna att bruka riktigt med allvar, för det var dehär betygen som betydde något. Cole förstod att killen hade anklagat i princip hela elevhemmet för att ha tagit dem, när han i själva verket förmodligen bara glömt att packa ner dem.
"Ingen har tagit dina böcker", suckade Cole och reste sig från sängen. Han hade på sig en svart pyjamas. "Chilla lite. Det finns säkert någon bok i klassrummet..." Han gäspade och bestämde sig sedan för att strunta i konversationen.

Abigail kvävde en stor gäspning bakom handryggen. Klockan var halv sju, och hon hade precis slagit upp ögonen av att höstens solstrålar strömmade in genom fönsterrutorna. Hon sträckte armarna ovanför hennes huvud, slängde med benen över sängkanten och reste sig upp. Ruby och de tre andra flickorna sov fortfarande, och då Abigail inte ville störa dem så tog hon på sig hennes skoluniform och mantel med tysta, långsamma rörelser innan hon tassade ut genom dörren och nedför trapporna. Det var fortfarande tidigt, frukosten skulle inte serveras förrän om en timme. Därför såg hon sig bara omkring i uppehållsrummet innan hon satte sig i en fåtölj framför eldstaden.

De andra killarna i sovsalen fortsatte hetsigt konversationen som mer och mer började likna ett bråk. Vad var deras problem? Cole skakade irriterat på huvudet och drog på sig sin skoluniform. Även fast klockan bara var halv sju vägrade han stanna i sovsalen.
Han vände sig mot en spegel och fluffade till håret innan han tittade så att skoluniformen satt på prydligt. Förut hade han aldrig brytt sig om hur skoluniformen satt, men nu var han försteprefekt och det kändes som ett krav att han skulle se prydlig ut. Efter han tittat sig själv i spegeln gick han ut ur sovsalen och klampade ner för trapporna. Han tittade sig runt i uppehållsrummet och såg ett par yngre elever som stressat skrev på sina pergament. När han tittade bort mot fåtöljerna vid eldstaden (hans favoritställe i hela uppehållsrummet) fick han syn på Abigail. Han fnyste till. Bara synen av henne gjorde honom irriterad. Nåväl, hon skulle inte hindra honom från att starta morgonen på bästa sätt. Han gick fram till eldstaden och satte sig i fåtöljen bredvid hennes. Han tittade snabbt på henne men vägrade att hälsa.

Abigail kurade ihop sig i fåtöljen. Hon brukade alltid frysa när hon precis hade gått, och då var det nästan ett krav att sitta framför eldstaden i åtminstone några minuter innan hon var tvungen att gå ner till frukosten. Lågorna slickade veden, sprakade mot eldstadens väggar. Plötsligt hörde hon fotsteg bakom henne, och hon vred hastigt på huvudet. Jaha. Kolla vad katten hade släpat in. Hon nickade som ett sätt att säga godmorgon, innan hon i tystnad vände blicken mot de röda, flammande lågorna. De var nästan fascinerande att kolla på. Iallafall mer så än Cole, som hon inte orkade säga någonting till. Hon tänkte inte starta morgonen med ilska. Varje patrulleringskväll skulle behöva sluta så iallafall.

Cole tittade bort för snabbt för att se hennes nickning. Han tittade in i brasan och såg de stora, röd-gul-orangea lågorna spraka mot eldstadens tegelväggar. Han fastnade med blicken där ett tag, innan han skakade av sig det. Med en suck vände han blicken mot sin prefektkollega. Hur skulle han stå ut i ett helt år med henne? Hans blick gick från att fastna på brasan till att fastna på henne. Han hatade att medge det, men hon var snygg. En av de snyggare tjejerna i elevhemmet (och på skolan!). Han hade ingen tanke överhuvudtaget på att hon kunde se att han tittade på henne. Blicken var fast och hans huvud var helt tomt.

Abigail kände hur någonting brände mot hennes ansikte, nästan som om hon blev övervakad. Hon vred ansiktet några centimeter åt sidan, och insåg snart att Cole satt och stirrade på henne. Det verkade som om han hade fastnat med blicken. Hans ögon var glansiga och ofokuserade. Abigail blinkade till ett par gånger innan hon harklade sig. Hur skulle hon handskas med den här situationen, då? Hon bestämde sig för att spela säkert och ställa en fråga som var rimlig för dem att diskutera.
"Så... när börjar vårt pass ikväll?"

Abigails röst störde Coles nästan transliknande sinnesstämning. Helvete, hade han verkligen stirrat på henne? Herregud, han måste ha sett ut som ett jävla psycho.
"Öh", sa han, utan att ha en blekaste aning. Hans minne var kanske det sämsta av alla minnen på hela Hogwarts. Hur kunde han ens bli vald till försteprefekt? Alltså, han var varken särskilt bra i skolan, var inte särskilt aktiv i några föreningar, och han var verkligen inte punktlig. Han glömde bort schemat jämt och ständigt.
"Ingen aning, faktiskt." Han ryckte lite nonchalant på axlarna och vände bort blicken från henne.

Abigail nickade långsamt. Hon fick väl ta dagen som den kom helt enkelt. Om inte annat så stod det förmodligen på schemat som hon skulle få om en stund. Hon slängde en blick på klockan. Det var dags att gå ner.
"Mm, okej. Jag antar att vi ses då", sade hon och reste sig upp. Abigail slängde en sista blick åt hans håll innan hon vände sig mot porträtthålet och klättrade ut. Hon hade inte varit det när hon gått upp, men nu var hon faktiskt rätt hungrig.

Cole fick nästan kämpa för att inte titta på Abigail när hon gick iväg. Fan, vad var hans problem? Visst, han brukade spana in tjejer och det brukade aldrig vara ett problem. Men grejen var att Abigail inte räknades som en tjej, typ. Hon var satans dotter, fick han påminna sig själv. Inte värt det. Han satt kvar i fåtöljen och stirrade in i brasan, förberedde sig inför dagen. Även fast han verkligen älskade Hogwarts, så var han inte jättetaggad på lektionerna. Visst, alla ämnena han läste hade han valt helt själv och borde vara saker som han var intresserad av men... Det var fortfarande lektioner, vilket gjorde det ointressant direkt.

Han satt kvar i ungefär tio minuter till innan Ben klappade honom på axeln och sa att de borde dra sig ner till frukosten. Cole, som inte var vidare hungrig egentligen, drog sig ner ändå. Alla måltider på Hogwarts var så festmåltider, så aldrig skulle han hoppa över en. Han såg ut över bordet och såg några förstaårselever leka och kasta med maten mellan varandra. Coles första instinkt var att skratta lite åt det, men numera var han försteprefekt. Han gick fram till dem och gav dem en varnande blick.
"Det räcker nu", sa han och hatade att han förstörde det roliga. "Skärp er." Han fick nickningar som svar och gick sedan därifrån, letade efter en ledig plats. Han hade tyvärr kommit ner väldigt sent till frukosten vilket gjorde att det var väldigt knapert om platser. Några förstaårselever hade satt sig på "hans" plats. Det enda lediga gapet han kunde få syn på var... Bredvid Abigail. Vafan? Han suckade irriterat och gick dit och satte sig. Kände sitt ben snudda mot hennes, tyckte i hemlighet om det. Officiellt var han äcklad och trodde att han skulle bli förhäxad eller något.