Privat Emma07

Mannen fortsatte att flina åt Grace, och drog sitt svärd.
"Ge oss ditt guld, stumpan, så ska jag inte skada sig särskilt mycket" sa han och Grace skakade på huvudet.
"Jag kan inte lova dig samma sak" sa hon och drog sitt eget svärd. Hon tryckte in hälarna i Bregos sidor och dundrade fram mot mannen. Deras klingar möttes, och hon red förbi honom. Hon vände Brego tvärt, och nästa gång hon red förbi mannen lyfte hon på benet och sparkade honom i ansiktet. Mannen föll ner på marken framför henne och Brego red över honom. Hon vände honom igen och tittade på de andra tre. Hon hoppades att Jack också skulle ge sig in i striden, mest för att det skulle bli lite mer rättvist. Hon kvävde behovet av att utropa dothrakernas stridsrop, men hon visste att hennes far skulle vara stolt över henne om han kunde se henne nu. En av de andra männen sprang fram mot henne, även han med svärdet höjt. Hon mötte hans klinga innan hon gled av Brego, tacklade mannen och satte sin klinga mot hans hals.

Jack gav sig in i striden direkt, drog sitt svärd och gav sig på mannen som var närmast. Klingorna möttes och Jack parerade lätt mannens försök till att få in en träff - han hade alltid haft lätt med svärdet, även om han väl egentligen slogs bäst utan att sitta till häst. Han lyckades snart få in en bra träff på mannen, och hoppade snabbt av Laros nu innan han gav sig på den nästa man. Han både trivdes bättre med att slåss ifrån marken och var något skickligare där med.

Grace tryckte klingan mot mannens hals och hoppade upp på Brego igen. Deras klingar möttes för andra gången och hon tryckte till Brego med hälarna, som sparkade bakut och träffade mannen i magen, som föll till marken. Hon stannade upp och klappade Brego på halsen. Hon vände sig till Jack, som hade gett sig in i striden i samma sekund som hon själv, och lätt tagit sig an de andra två männen.
"Det är nog sista gången de har förutfattade meningar om vilka de ska råna" sa hon och flinade. Hon bet sig i läppen.
"Vi kanske inte ska berätta för våra föräldrar om vad som har hänt" sa hon och ångrade det hon sa direkt. Kungligheter kanske inte ljög för sina föräldrar? Fick man ens ljuga för kungligheter? Grace undrade hur Robb och Talisa skulle reagera om de fick reda på att Grace för det första hade smitit utanför murarna trots en bra anledning, och för det andra hamnat i svärdstrid. Det var en konfrontation hon inte såg fram emot, och vllle undvika det så gott hon kunde.

Jack lyckades snart sparka mannen i magen så att han föll till marken, och gick till Laros igen nu och hoppade återigen upp på hans rygg. Han såg på Grace nu och flinade tillbaks.
"Antagligen", sade han, lyssnade sedan på det nästa hon sade och log snett.
"Nej, det är nog bäst att inte säga något", svarade han henne. Han visste att hans föräldrar inte skulle bli särskilt glada vare sig på det att han gett sig utanför murarna med en gång utan att ens ha sagt till först och dessutom lyckats hamna i strid.

Grace nickade och log. Det verkade som man fick undanhålla information från kungligheter. De fyra männen vaknade till liv och drog sig undan, och Grace styrde Brego tillbaka mot Winterfell.
"Vi kanske ska rida tillbaka. När får man börja lära sig slåss i King's Landing?" frågade hon och log mot honom. Han hade ju precis bevisat att kungligheter kunde slåss. Grace trodde att de förlitade sig på sina livvakter, men så var tydligen inte fallet här. Hon strök Brego över manen och halsen.
"Duktig du var" sa hon, och var noga med att säga det på det vanliga språket. Brego frustade till svar, och Grace skrattade till. Hennes band med sn hingst var fantastiskt. Hon hade haft en annan häst bortom Westeros, ett sto, men hon levde antagligen inte längre, det hade ju trots allt gått tio år sedan de skiljdes åt. Grace hade saknat henne en lång period, och hade haft svårt för att vänja sig vid Brego till en början, men det hjälpte att hon fick rida in honom själv, eftersom det betydde att hon kunde lära honom allt från grunden.

Jeremiah log snabbt tillbaks emot henne samtidigt som han följde efter henne emot Winterfell.
"Vi borde väl det. Det beror på lite, för min del började jag väl mer på allvar när jag var runt 8-9 eller nåt sånt", svarade han henne och såg runt lite grann på landskapet innan han såg på henne igen.
"Och hur är det med träning i Winterfell? För hos oss är det åtminstone inte särskilt vanligt med kvinnor som kan hantera ett vapen", frågade han henne sedan nyfiket, visst det fanns några få men det var ju långt ifrån vanligt.

Grace ryckte på axlarna.
"Det är egentligen inte så mycket för oss kvinnor, men min faster Arya har sett till att jag har fått lära mig" ljög hon och log.
"Hon är ju en del i drottningens garde, men det vet du säkert" sa hon och nickade.
"Hur är det egentligen att ha livvakter på det där sättet? Någon som följer efter dig på det sättet?" frågade hon och tittade på honom. Hon började kanske bli för personlig, men Jack verkade ju ändå vara okej med att prata om annat än de stela samtalsämnen som man "skulle" prata med de kungliga om. Lite tråkigt att spendera en hel dag med en prins och bara prata om vädret och andra familjer. Hade prinsar ens vänner? Det kändes inte som att det var så många som hade lust att vara vän med prinsar och prinsessor, eftersom de måste vara så stela hela tiden då. Det var dock ingen fråga hon valde att ställa, kanske inte den bästa frågan att ställa.

Jeremiah lyssnade tyst nu och nickade lite sedan till att han visste vem det var, han hade träffat henne en hel del eftersom hon var en del av hans mors garde. Han tänkte lite nu innan han svarade på hennes fråga.
"Man vänjer sig efter ett tag, men det är alltid irriterande. Det är lite bättre när vi är ute och reser, men som hemma så är det som om man aldrig kan få vara ifred", sade han sedan ärligt - det var alltid någon som följde med en, och även om man var ifred i sin kammare eller liknande så visste han att det alltid stod någon utanför dörren och vaktade. Han var faktiskt lite lättad och glad att hon ställde lite andra frågor än de vanliga klassiska, man blev snabbt trött på dem efter ett tag.

Grace nickade och de red genom portarna till Winterfell. Grace hoppade av och gav Brego till en stallpojke. Hon vände sig till Jack.
"Snart är det dags för festen, antar att du har varit på många sådana?" frågade hon och log. Hon själv hade inte varit på speciellt många, utom de som var i Winterfell, såklart. Hon var inte ett stort fan av fester, i alla fall inte de som Westeros hade. Det var för formellt, med långa, tråkiga samtal och högt uppsatta män och kvinnor som skulle prata med Grace bara för att hennes efternamn råkade vara Stark. Grace undrade alltid om de skulle vara lika ivriga att prata med henne om de visste att hennes efternamn egentligen var Targaryen. Förmodligen inte.

Jeremiah red efter henne tyst och hoppade av Laros då de kom in på gårdsplanen, där en stallpojke genast kom och tog över tyglarna. Han såg sedan på Grace då hon pratade.
"En del", svarade han henne sedan med ett leende, det blev en hel del då det oftast skulle ställas till med fest om de gjorde besök någonstans. Han var inte alltför förtjust i dem, det var ofta en hel del lorder eller ladys som försökte ställa sig in hos honom vilket han inte gillade.
"Och du?", frågade han sedan henne nyfiket.