Game of Thrones (Emma07 & TildeW)

Gisela lyckades få ögonkontakt med mannen som Lord Arryn hade presenterat som Lord Ferry. Hon log vänligt mot honom genom folkmassan mellan de. Hon hade aldrig talat så mycket med nordmännen, men utav vad hon hade hört var de annorlunda jämfört med hur folket var i Flodvatten. Inte för att det spelade någon roll för Gisela, det kunde ju trots allt vara spännande med nya människor ibland.
I Flodvatten var man mycket lugn. Gjorde man någonsin något hetsigt kunde man förvänta sig att folk skulle titta konstigt på en.

Jeremiah log märkte tjejens blick, log genast lite tillbaka mot henne. Efter vad han hade hört så var dem ifrån flodvattnet ganska lugna, vilket man kanske inte riktigt kunde säga om nordmännen. Han fick väl erkänna att nordmännen var lite kända i Westeros för att vara något instinktiva och kanske inte riktigt lika blyga på ett vis. I kings landing hörde man sällan någon lord eller lady säga rakt ut vad hen menade, utan hen lindade in det i massa ord. I norden var man inte sådan, utan snarare rakt på sak och man sade vad man menade.

Daenerys tystande plötsligt och Gisela såg bort från Lord Ferry. Hon hade inte lyssnat på det sista, så vad som hade sagts hade hon ingen aning om. Några kungar nickade sakta eller mumlade ett svar på det Daenerys hade sagt innan.
”Det här mötet är slut. Ni kan gå till era rum och känn er som hemma!” Sade Daenerys tillslut och precis som hennes order lät splittrades folkmassan.

Gisela stod kvar en stund, hon ville inte gå till rummet än. Det hade varit ett tag sedan hon var i Kungshamn och det verkade som om mycket hade förnedrats.

Jeremiah såg snabbt upp då Daenerys slutade tala, han hade hört att hon pratade men hade inte lyssnat på vad hon sade. Då folkmassan började splittras så såg han runt lite för att se vart hans föräldrar hade ställt sig. Han fick snart syn på dem där dem stod lite längre bort och talade med en annan lord ifrån norden. Alyssa hade också fått syn på dem och var redan på väg bort dit, men Jeremiah dröjde sig kvar lite. Han tänkte lite snabbt innan han faktiskt gick fram till Lady Heron, log lite försiktigt mot henne.
"Hej", hälsade han sen.

Gisela såg på Lord Ferry när han kom upp till henne. Hon hade inte förväntat sig att någon skulle starta en konversation frivilligt. Hon var inte den sorten av person som gillade småprat, men det kunde ju vara trevligt nu. Kriget och oroligheterna var två saker som skulle ta över allas tankar.
"Hej", log hon. Hon visste inte hur nordmännen hälsade på kvinnorna där, så hon sträckte fram sin hand mot Lord Ferry.

Jeremiah log lite mot Lady Heron, han var inte säker på hur det var brukligt att hälsa på damerna i södern, men han tänkte att det fick gå med det nordiska sättet. Så han tog hennes hans och gav den en lätt puss på handryggen. Egentligen var det väl inte så vanligt att man tog kvinnor i hand överhuvudtaget i norden när man hälsade, förutom om det var en högre lady eller kunglighet.
"Är det första gången du är i kings landing?", frågade han henne sedan.

Gisela skakade sakta på huvudet.
"Nej, jag har varit här ett par gånger förr. Självklart var det flera år sedan jag vistades i huvudstaden och jag måste påpeka att drottning Daenerys har byggt upp detta ställe väldigt bra", sade Gisela.
Daenerys hade gjort om staden väldigt mycket, mest för hennes drakars trivsel. Gisela kunde fortfarande inte tro hennes ögon när hon såg drakarna flyga omkring i områdena utanför Kungshamn.

Jeremiah såg på henne och nickade sedan lite.
"Ja, det har verkligen blivit stor skillnad sen jag var här sist för några år sedan", sade han, han hade vart där en gång ganska nyss efter att Daenerys kommit till tronen. Men det var också enda gången, det var en lång resa att göra.

Gisela lyssnade noga på vad Lord Ferry sade.
"Ni nordmän brukar inte tillbringa mycket tig i söder vad jag har hört. Långa resor. Och med den hemska vintern vi hade för några år sedan kan jag förstå varför ingen gav sig iväg", sade hon.
Den vintern hade varit ett helvete även i Flodvatten, hur det var uppe vid Vinterhed kunde hon inte föreställa sig. Det måste ha varit fruktansvärt.

Jeremiah lyssnade på henne och nickade sedan lite för att hålla med.
"Ja, vi håller oss mest hemma. Och sådana vintrar har vi inte mycket mer val än att stanna inomhus om man inte vill förfrysa sig", sade han, den senaste vintern hade verkligen varit illa, man kunde knappt ens gå utomhus.