Descendants

Juliette såg hur Evie ryckte till och nickade. Hon gick in i rummet och satte sig på sängen. Hon hade inte noterat det innan, men nu såg hon hur mager Evie var, och till hennes förfäran var hon ärrad på kroppen. Juliette fingrade på sitt hår. Ett par meningar, och Evies kropp hade varit som ny. Hon svalde hårt, hon hörde sin mammas varnande röst i sitt huvud. När hon fingrade på sitt hår slog en tanke henne. Tänk om Evie visste vem Gothel var? Rapunzel hade berättat att Gothel föll från tornet som höll henne fången, men när de kom ner så fann de ingen kropp, så de hade antagit att hon på något sätt hade klarat sig. Hon fundeade på att fråga, men valde att svara på Evies fråga istället.
”Lite olika, om jag inte tränar så umgås jag med vänner eller läser, jag älskar böcker” sa hon och log.
”Du själv då?”. Juliette undrade vad man hade för fritidsaktiveter på den andra ön. Hon lutade sig bakåt mot väggen när dörren öppnades och Melody och Cora kom in. De satte sig ner i fåtöljerna som fanns i rummet. Melody suckade.
”Vi hade ju planerat att hänga på söndag, eller hur? Jag kan inte längre, för mamma skrev att vi tydligen ska träffa morfar då” sa hon och lutade sig bakåt.
”Det är väl inte så farligt? Du gillar ju havet” sa Juliette och Melody nickade.
”Jag älskar havet, men jag vill ju umgås med er” sa hon och flinade. Hon tittade på Evie.
”Wow, kan du sy? Coolt” sa hon och log mot henne.
”Förlåt om vi stör förresten, vi brukar bara gå in” sa Cora ursäktande.

Evie nickade och skulle till att svara att fritid var inget de hade. Det handlade mycket om att skaffa mat, att slåss för sin överlevnad och skydda sitt revir.
Evie nickade åt flickorna när de kom in och satte sig och började tala med Juliette. Hon började att nåla upp tyget medans hon förstrött lyssnade på dem. Det var när Evie fick sy hon för första gången verkade avslappnad och något av hennes mask föll av. Dessutom var de instängda i rummet och hon kunde sitta på golvet i lugn och ro och nåla.
"Vilka är era föräldrar?" frågar hon djupt koncentrerad på det hon gjorde och viftade avfärdande på handen i att de skulle störa.
"Det är vårt rum och Juliette får ta hit dem som hon gillar." svarade Evie, det var hennes sätt att säga att hon accepterade dem och gillade dem med.
"Jo, jag kan sy men det finns inte så mycket av att sy hemma. Det mesta är att laga eller sy om." förklarade hon med nålar i munnen.

Melody harklade sig.
”Ariel och Eric, om du vet vilka de är” sa hon och sträckte på sig.
”Mina föräldrar heter Aurora och Phillip” sa Cora och pillade på en knapp på sin tröja. Juliette satt fortfarande i sina tankar, och undrade över om hon skulle fråga Evie om Gothel. Men samtidigt ville hon inte höra svaret.
”Min mamma syr också, hon är också duktig, men jag är värdelös på det” sa Cora och skrattade lite. Juliette sträckte på sig och tittade upp på sina stjärnor i taket. Hon betraktade sedan Evie när hon satt och arbetade. Hon kunde inte sluta tänka på ärren som hon hade sett, och undrade vad Evie hade fått gå igenom för att få dem. Juliette hade ett ärr, men det syntes knappt, för det satt i nacken. Hon kliade sig omedvetet där och lyssnade på konversationen.
”Vilka är dina föräldrar då?” frågade Melody och kastade in ett tuggummi i munnen.

"Bra, då har vi inget otalat med varandra. Snarare att mina föräldrar inte gjort era något." nickade Evie och satte sig vid symaskinen. Hon såg inte fram vid mötet mellan Bells ungar och Snövits och inte alls deras föräldrar. Där fanns säkert ingen nåd från deras sida och Evie visste att hon skulle reagera dåligt på det. Hon kunde svartkonster, hon var bra på det, hon kunde slåss och skapa oreda. Men här skulle det inte uppskattas och hon ville göra detta så bra som möjligt för att få hit sina vänner.
"Gaston och onda drottningen" svarar hon och sätter igång symaskinen medans hon ser flickorna byter blickar med varandra.
"Hemma kan man inte handla kläder som här så då får man sy av gamla kläder." förklarade hon, inte heller fanns det tyg och om det fanns det tog hennes mor det. Flickorna började tala med varandra och Evie försvann in i syandet. Hon tänkte på hur glada och avslappnade de verkade. Var inte alls som hon, som hemma. Inte le för att vara vänlig, inte vara vänlig. Men ändå saknade hon sina vänner, dem kände hon kamratskap med. De hade upplevt mycket tillsammans och vunnit mycket mark, undrade hur de klarade sig utan henne, hon hoppades på att de skulle klara sig.

Melody och Cora utbytte blickar och Juliette visste varför. Cora var god vän med Snövits son, Neal. Juliette hade träffat honom några gånger, och hon fick känslan av att han inte höll agg mot någon om vad som hade hänt hans mamma, men man visste ju aldrig.

Juliette harklade sig, hon hade bestämt sig.
”Evie, vet du vem Gothel är?” frågade hon och ångrade sig sekunden den sista stavelsen lämnade hennes läppar. Melody och Cora tittade på henne med stora ögon, Juliette pratade aldrig om vad som hade hänt hennes mamma, även om de visste på ett ungefär med hjälp av rykten. Juliette ångrade att hon ens frågade, hon ville ju egentligen inte veta. Det var lika bra att hon trodde att Gothel var borta, och om hon inte var det, vad skulle hon göra med den informationen då? Det var bara onödigt. Hon bet sig i läppen och började pilla på sitt täcke, som om det skulle få Evie att inte svara på frågan.

Melody hostade till.
”Kan man inte köpa kläder? Finns det inte affärer där?” frågade hon Evie nyfiket, och Juliette slängde en blick på Melody. Hon hade väl insett att Juliette ångrade sig, och försökte styra in samtalet på annat.

Evie stannade upp symaskinen, hon hade väntat på att frågan skulle komma förr eller senare.
"Jo, det gör jag." sa hon och mötte Juliettes blick.
"Men om du undrar så har hon det inget vidare, sitter mest på gatorna och tigger och finner agg mot din mor och far. Hon är inte den hon en gång varit. Hon är gammal nu då hon inte kan hålla sig ung med din mors hår, tror att hon dör snart." svarade Evie utan känsla, Gorhel var ingen hon gillade precis, hon var en av de många fattiga tiggare spå gatan man inte brydde sig om. Vissa klarade sig sämre än andra.
"Vi lever i ett laglöst samhälle och där kan man inte köpa kläder. Dessutom finns det inget att göra kläder av." försökte hon att förklara och sydde det sista och tog bort nålarna från tyget innan hon började sy det sista för hand.
"Laglöst samhälle?" frågar Cora.
"Ja, där den starkaste överlever." mumlar Evie medans hon koncentrerar sig på byxorna. Hon synar dem kritiskt innan hon testar dem på, de satt perfekt, svarta läderbyxor och till hennes höga svarta klackar såg det farligt ut.

Juliette nickade och sa ingenting. Hon visste inte vad hon skulle säga. Utan hennes mammas hår kunde ju Gothel inte hålla sig ung, så det var ju bara logiskt att hon borde gå bort snart, precis som Evie sa.
”Ja kraften försvann ju när min pappa skar av mammas hår” sa hon och kliade sig i nacken igen.

Cora lyssnade på vad Evie sa.
”Starkast överlevde, ja jag hade ju då inte överlevt länge” sa hon och skrattade lite nervöst. Melody flinade åt henne.
”Nej, men så är du ju brytbar som en docka också” sa hon och drog handen genom det svarta håret. Hon tittade på Evie.
”Så, finns det några sjöjungfruar på den andra ön? Förutom Ursula då, men hon är ju inte ens en sjöjungfru” sa hon och ryckte på axlarna.

Evie nickade medans hon betraktade Cora och drog upp ett nytt tyg för en tröja.
"Nej, tror inte någon av er hade klarat sig där." sa hon enkelt och drog fram sin anteckningsbok för att kolla på någon av hennes designer till en tröja.
"Man måste ha levt på ön, vara uppvuxen där för att förstå allt och överleva." sa hon som förklaring, även om hon tvivlade på flickorna styrka med. Men hon ville inte få dem emot sig så då var det lika bra att säga så. Bättre med ett par få som faktiskt verkade acceptera henne.
"Ett par." mumlade Evie och bläddrade i sin bok.
"De som ville stå på hennes sida och följa henne. Vet faktiskt inte hur många de intresserar mig inte och jag kan heller inte andas under vatten för att besöka dem." svarade hon med ett snett flin, ett början till ett leende i det annars stela och intetsägande ansiktet.

"Det kan du faktiskt, fast bara på den här sidan, och om min morfar hjälper dig" sa Melody och sträckte på sig.
"Han kan göra vem som helst till en sjöjungfru för ett tag, om man ber snällt" sa hon och skrattade till. Cora reste sig upp.
"Jag ska gå, jag har en grej jag måste göra" sa hon och log mot dem innan hon gick ut genom rummet. Melody satt dock kvar. Juliette lade sina föräldrars brev på nattduksbordet och lade benen i kors. Hon var för upptagen med att fundera på vad Evie hade sagt för att ens lyssna på de andra två. Hon visste att hon inte skulle berätta för sina föräldrar vad hon hade hört, men något gnagde i henne. Juliette ville veta hur Gothel hade kunnat göra som hon gjorde, hårets krafter åsidosatt. Juliette hade länge funderat på hur det hade varit om hennes mamma hade haft kvar sina krafter, om de hade hjälp folket på ett annat sätt. Inte för att det var mycket skador, men det hände och det var jobbigt att bara stå bredvid när hon hade svaret bokstavligt talat på sig. Trots sina tankar kunde Juliette skymta ett leende från Evie, vilket hon kände var ett stort framsteg på en dag.

"Tror inte han skulle vilja det." svarade Evie och Melody vände sig mot henne då Cora gick.
"Varför?" undrade hon.
"För att jag är den jag är. Jag är från den andra ön." sa hon enkelt. Hon hade liten tilltro till folk, särskilt till vuxna människor. Hon kastade sedan en blick på Melody.
"Vill du att jag ska sy upp din kjol lite och den där tröjan, du borde ha den tightare. Du har vacker kropp, den ska man visa upp." sa hon och kom fram till Melody. Alla här verkade klä sig så propert, kjolar till en viss höjd och så ljust och pastelligt.
"Mörkgrönt hade passat dig, det matchar dina ögon." försiktigt drog hon handen genom Melodys hår. Hon var vacker men kunde nå så mycket mer med andra kläder om hon så ville. Men de kanske höll sig till en viss stil här. Hon kastade sedan en blick på Juliette som verkade försjunken i tankar och gick fram till henne.
"Om du är orolig för Gothel var det inte. Hon är inget att frukta mer. Jag kan lätt få henne död om du vill." sa hon enkelt.