PRS mellan Zora och Hufflepuffisen

Patrick nickade. Han visste att Mabel inte brukade vara rädd för att säga till men ville ändå säga det för säkerhets skull.
När hon sedan la till det där om vänner, så spred sig värmen i hans bröst. Patrick blev stolt över att hon kallade honom för en vän, han hade inte många sådana.
- Tack, mumlade han till svar efter någon sekund.

Mabel log mot honom snabbt och rättar till trljan ltie och mini suck lämnade hennes läppar.
-seriöst ska slägna den där bhn sen.
mumlade hon för sig själv och rättar till allt och sågpå Patrcik
-vad du såg glad ut plötsligt.
sa hon och flinar lite och hörde hans mumel men kudne snabbt tyda det som ett tack.

Patrick tittade på henne och sa leendes:
- Jag har ju en så bra vän som du. Då är det väl inte konstigt att man är glad?
För det var precis så han kände och just nu var han alldeles för lycklig för att bry sig om att man normalt inte sa så.

Mabel såg på honom och fick ett leende för dölja lite rodnad som hade blossat upp på hennes kinder.
-Du vet jag ställer ju alltid upp för dig. förutom när det kommer till att smutsa ner mig för mycket
Sa hon och såg på sin vän sänllt. hon hade alltid gillat Patrick när han påminde om vänskapen.

Patrick tittade på henne och log lite. Givetvis skulle hon inte smutsa ner sig för hans skull. Typiskt henne.
- Detsamma. Du vet om att jag alltid ställer upp för dig, svarade han.
Mabel hade alltid funnits där någonstans, även om de hade träffats mer sällan i perioder. Hon var kanske det närmsta en familjemedlem han hade.

Mabel flinar lite mot honom när han sa sitt. Hon gillade inte smuts men skulle han kommit rejält i problem tror hon att det skulle brytits rätt fort.
-Bra. för vi ställer upp för varandra.
sa hon och kände det pirra till i magen av hans ord. Hon hade aldrig erkänt det men hon hade känslor för honom och hon visste han såg henne bara som vän inget mer väl..

Patrick log mot henne.
Sedan kom nästa lärare in i klassrummet och ville påbörja nästa lektion. Matte. Suck. Det enda ämnet som han uppriktigt hatade. Han förstod inte alltid och det var inte ett ämne som man blev duktig i genom att läsa mycket.

Mabel såg på läraren när mannen kom in
-Tack
sa hon till Patrcik en gång innan hon gick och satt sig på sin plats igen för visa hänsyn till läraren som direkt började prata vad de skulle göra när alla kom och delade ut de nya matteböckerna. Mabel hade alltid haft väldigt svårt för matte så detta kommer lbi kämpigt.

Log snabbt mot Mabel som tackade honom igen.
Patrick suckade ännu mer när läraren väl började gå igenom det nya. Geometri. Hans sämsta ämne och sämsta ämne inom det - kunde det bli värre? Det skulle det, visade det sig. Likformighet.
Patrick kunde för sitt liv inte förstå hur läraren bara tyckte att man "kunde se" när det var likformighet och när det inte var det. Själv såg han ingen skillnad men vågade inte fråga av rädsla för att låta dum. Han fick väl läsa i boken senare och hoppas på att han skulle bli klokare av den.

Mabel suckar, detta kommer gå åt skogen när han börjar rabbla rena latin för hennes öron. Hon bad allltid sin mamma om häjlp hemma men nu hade hon så fullt upp med Mabels 3 åriga lielbror som hade börjat leva helvete där hemma. Hon hatade det men hennes pappa var lika dum på matte som hon själv. hon fick väl be om att Patrick förstod detta.