Rollspelare & Hufflepuffisen prs

James tog ett djupt andetag och försökte lugna sig, visste att hon mådde dåligt av det. Han visste att han inte hade någon ensamrätt på henne, men han var ändå besviken. "Var träffade du honom? Hur länge har det pågått?" frågade han.

"Några månader bara, typ fyra kanske? Jag träffade honom under en rättegång." sade hon tyst och drog en hårslinga bakom örat. Hon knep ihop ögonen och tog ett litet andetag. "Han är polis." sade hon tyst, om ens hörbart och undvek att titta på honom. Det kändes som att hon svikit honom något otroligt mycket och den känslan höll på att ta kål på henne.

James andades ut, hon hade i alla fall inte träffat honom under tiden som de hade umgåtts. Leonora såg ut att må fruktansvärt dåligt över det, men just nu orkade han inte med att lugna henne. Han hade för mycket själv att tänka på. När hon sedan sa att han var polis stack det till inom James. Hon hade gått och träffat en jäkla snut.
Han fattade bara inte varför Leonora hade betett sig precis som vanligt när han kom. James visste bara att han ville därifrån, det var inte direkt så här han hade tänkt sig deras återförening. "Jag ska bara ut en sväng", sa han med behärskad röst och började gå mot ytterdörren.

Leonora svalde hårt och försökte att inte börja storgråta framför honom. Hon reste sig upp och gick efter honom till dörren. Hon tog försiktigt hans hand och svalde hårt.
"Kommer du tillbaka igen?" mumlade hon och tittade osäkert upp på honom. Hon ville inte alls att han skulle lämna henne, hon hade just fått tillbaka honom.

James nickade. Han tyckte om henne alldeles för mycket för att kunna lämna henne för gott just nu, även om han var vansinnig på henne. "Hejdå" sa han och kysste hennes panna innan han sprang iväg. Han sprang och sprang, för allt vad han var värd.

Han hade blivit bedragen. James trodde verkligen att han hade kunnat lita på Leonora. Han fortsatte springa, in i skogen. Där kunde han skrika, sparkas och boxas ut ilskan bäst han ville. Och med en snut av alla människor. Han var glad att han inte hade stannat och tagit ut ilskan på henne, utan att han hade stuckit därifrån.

Hon nickade lite och slöt ögonen i några sekunder efter att han gått. Det enda som hindrade henne från att inte bryta ihop var att han sagt att han skulle komma tillbaka. Hon satte sig i köket och drog handen över ansiktet, hon var så djupt försjunken i sina egna tankar att hon inte hörde dörren öppnas.
"Leonora?" ropade Sean och mötte upp henne halvvägs in i huset. Hon log svagt och kollade på honom en stund.
"Minns du att mitt ex satt inne? Han är ute nu och jag älskar honom fortfarande." sade hon tyst och försökte blinka bort tårarna men lyckades inte då några enstaka tårar envist rann ner. Sean kollade på henne en stund och nickade lite, han kramade om henne istället för att säga något. Han tänkte ju inte riktigt rycka på axlarna och gå därifrån, att ge upp var inte ett alternativ.

När han var så fysiskt trött av alla slag suckade han. James kunde inte ta in det faktumet att hon hade varit tillsammans med någon annan. Han visste att en kompis skulle ha fest den kvällen och stack dit. En del alkohol var precis vad han behövde just nu.

Det tog ett långt tag innan Leonora lyckades övertala Sean att hon var okej och att han kunde gå. Hon log svagt och vred lätt bort huvudet så hon istället fick en puss på kinden. Hon satte sig i soffan och tittade på tvn, önskade verkligen att James skulle komma hem under kvällen.

När James anlände till huset var där stökigt inne. Direkt blev han anfallen av flera som ville diskutera fängelset. James var inte på humör för det alls och insåg att han inte skulle kunna ställa sig i fred någonstans och dricka en del alkohol. Istället skyllde han på att han behövde på toaletten och stack sedan därifrån. Han promenerade runt i kvarteret ett tag innan han plötsligt stod utanför Leonoras dörr igen. James visste inte riktigt om han ville in eller inte, men han hade ingen annanstans att ta vägen så han plingade på dörren och hoppades halvt om halvt på att hon inte alls skulle öppna dörren.

Leonora hade somnat i soffan men vaknade till när hon hörde dörren. Hon rynkade på pannan och gned sömnigt handflatan mot sitt öga. Hon gäspade stort och gick till hallen, dörren öppnades och hennes hjärta slutade nästan slå när hon såg honom.
"Jag lämnar honom ifall du vill att jag ska det. Jag älskar dig." sade hon direkt innan hon hunnit tänka om. När det väl var sagt så kunde hon inte backa längre.