Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu åt och gillade att prata med Seto och efter en stund var matrn uppäten men han satt ändå kvar för att prata med tjänarna

Snart hade de flesta ätit upp, inklusive Cassandra, och väntade på att faraon skulle ge tecken att det var okej att lämna bordet.

Atemu reste sig upp och sa.
-Om ni är färdiga så kan ni lämna rummet.
Jag tror att ni har en liten kort rast innan arbetet

Direkt efter att farao hade talat, reste sig alla upp och skyndade iväg till olika håll.
Cassandra skyndade sig upp till sitt rum för att byta till arbetskläder. Därefter gick hon ner för att inställa sig i tjänst.
Bakom ett skrivbord satt Isis och fördelade arbetsuppgifter till alla som kom fram till henne. När det var Cassandras tur log Isis vänligt mot henne och sa:
- Din uppgift blir att städa matsalen, jag vill att det ska vara skinande rent. Där är en liten städskrubb till höger om den stora ingången till matsalen, du hittar allt du behöver där. När du är klar slutar du för dagen, men du måste först ha ett godkännande att det är tillräckligt rent.

Cassandra nickade mot henne och skyndade iväg mot städskrubben och matsalen.

Atemu hade gått ut på gården eftersom han hade lovat Karims dotter stt umgås med henne nu på kvällen.
Han hade ju ändå inga mer arbetsuppgifter nu.

Cassandra hittade allt möjligt i städskrubben. Hon beslöt sig för att först torka av borden ordentligt och därefter moppa golvet.

Atemu hittade Mana vid hästarnas hage och Mana frågade om de kunde rida en sväng.
Atemu nickade och hämtade in 2 hästar och tog dem till stallet och där tog hästskötaren över

Cassandra log nöjt när hon insåg att matsalensgolvet sken så blankt det var. Stolarna och borde var också de ordentligt avtorkade. Nu skulle hon bara damma och torka av fönsterkarmarna och lamporna. Sedan borde de inte kunna klaga.

Hästskötaren var snabbt klar med hästarna och Atemu och Mana hoppade upp.

Lamporna var ordentligt dammiga och Cassandra började nysa av allt damm. Hon insåg att ingen kunde ha dammat där på länge och att det inte tillhörde vardagsrutinerna. Cassandra undrade om det var ett test hon fick gå igenom eller om det var något särskilt som skulle hända. Men var det ett test så var hon i alla fall fast besluten om att klara det och inte ge dem någon som helst anledning att klaga. Här skulle vara så städat det bara kunde bli!