Legend off Oscar (Privat rollspel)

Esme
Esme tittade på personen som pratade, Ben och nickade lite halvt uttråkad. Hon såg fram emot att komma till en ny stad men mest av allt, att komma till ett palats. Bara ordet palats fick henne alldeles full av förväntan, men hennes känslor om detta var dock inget hon tänkte dela med sig nu eller allra helst aldrig. Så istället vände hon bort huvudet, reste sig upp och började vanka fram och tillbaka i det lilla rummet.
"Vad är ens chansen att vi har sådan tur på första försöket? Att redan efter första ledtråden hitta avataren?" frågade hon och fnös högt till.

" Det vet man aldrig men vi borde inte ha den turen " sa Ben det var helt ologiskt. Han la sig och gäspade och somnade rätt snart. Ulf såg mot eldnations emblet som var på väggen. Han var egentligen lite obekväm med att vara i eldnationen. Mest för vad eldnationen gjort mot hans folk. De hade för flera 100 år sedan tagit bort alla vattenbändare från syster nationen , en i eldnatiionen hade till och med dödat månanden och tagit bort under ett fåtal minuter förmågan att bända för vattenbändarna. Och det var mitt under en attack från eldnationen. Han la sig på sängen och såg upp på underplankorna av översängen. De som sovit här innan hade klottrat en del där med svarta pennor.

Esme
Esme tittade på Ben och nickade men sa inget mer. Det var rätt så sent, hennes bror hade redan lagt sig ner i sängen och så vitt hon visste så sov han redan. Eftersom de ändå skulle upp så pass tidigt imorgon, innan gryningen så beslöt hon sig för att gå och lägga sig även hon. Så hon klättrade snabbt uppför stegen till hennes säng och lade sig ner och tittade blinkade upp mot taket i några minuter innan hon sakta men säkert kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre och hon inte längre kunde hålla de öppna längre.

Ulf somnade snart han med och vid gryningen väcktes dom.
" ni kommer åka till jordrikets kust med båt sen kommer det stå en droska och vänta på er då man inte kan köra båt ända till ba sing se sen kommer ni få bilgetter till tåg den sista biten " sa en av dom som väckte dom.
" mm " sa Ben han ville helst flyga dit men var ingen ide att göra det.

Rylan
Att bli väckt innan solen ens hade stigit upp var inte något som var hände varje dag för Rylan och därför vaknade han upp grinigare än vanligt och med en surt humör som antagligen skulle hålla hela dagen. Det enda som motiverade honom tillräckligt mycket för att stiga upp och inte bara somna om på direkten var ledaaren, tanken på att han skulle iväg på ett uppdrag av självaste ledaren som han såg upp till så mycket. Så han steg upp, utan ett ljud och började packa ihop det lilla han och Esme hade tagit med sig innan han började gå mot utgången och till hamnen.

Ben och ulf kom efter Ulf gnuggade bort sömnen ur ögonen han kvävde en gäspning morgonpigg var han inte ulf hade tagit sin väska och ulf sin väska och glidare. Ulf ville egentligen ha frukst då det var dagens viktigaste måltid men han ville inte fråga om frukost. Gruppen leddes ut ur palatsets hemliga ingång och mot hamnen. Ulf såg att där stod ett eldnations skepp och väntade på dom.

Esme
Nästintill halvsovande stapplade Esme ut ur rummet och följde efter den resterande gruppen ner mot hamnen. Hon gäspade högt och hade god lust att bara falla ihop på marken där och då. Det var alldeles för tidigt för henne att vara vaken vid den här tiden och så vitt hon visste skulle inget kunna få henne att vakna upp och bli någorlunda exalterad. Trodde hon i alla fall ända tills de började närma sig hamnen och hon fick syn på skeppet. Det var större än hon hade förväntat sig, gjort för någon som hade betydligt mycket mer pengar än vad hon själv någonsin skulle äga och hon nickade gillande, plötsligt betydligt mer pepp på att ge sig iväg.

Ulf log hans pappa väntade vid hamnen för att säga adjö troligen. Ulfs pappa kramade honom
" minns dina träningar du har alltid vatten omkring dig va inte rädd att utnyttja omgivningen " sa hans far viskandes i hans öra. Ulf nickade och kramade snabbt sin far han gillade egentligen inte att kramas. Ulfs far släppte honom och såg in i hans ögon
" Kom ihåg fullmåne vattenbändarens bästa vän " sa Ulfs far. Ulf nickade och steg ombord på det stora skeppet. Ben kom efter han hade ärligt aldrig åkt båt förut skulle vara en intressant upplevelse.

Rylan
Att stiga ombord på skeppet kändes som en början till en mardröm. De hade inte börjat åkt ännu men han kände sig redan lite illamående och han såg inte fram emot de timmar han skulle vara borta från mast mark. Han längtade redan efter stunden de skulle vara framme vid jordriket och få resa på fast land igen.

Båten började åka när alla var ombord när de var utanför eldnationens gränser så gick ulf och bytte om till kläderna från vattennationen han log nu kände han sig som sig själv. Hans kläder var mörkblåa byxor en ljusblå tröja och en ljusblå jacka med vit päls runt armarna luvan och längst ner. Ulf rättade till luvan innan han kom upp på däck igen.