[PRS] Back to shcool

Jaja GÖR DIN MALL NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JAG HÅLLER PÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

VAD BRAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"Absolut!" svarar jag, lite mer entusiastiskt den här gången.
Hmm. "vi poppunk fans måste hålla ihop". Det där kändes bra. Som en lättnad. Jag kanske kan få vänner ändå.


Plötsligt så tänker jag på Jace ord igen.
"Sluta vara så jävla tråkig, lev lite" , eller vad han nu sa. Det finns andra sätt att få vänner än att gå runt och festa eller vad det nu är de gör. Trevligare sett. Som en vanlig konversation om pop punk band på en bänk i skolkorrodorren.

Jag ler, jag har så klart haft vänner förut men det var liksom flera år sen så........... Det som jag och Ren har uppnåt i vår konversation är väldigt stort för mig. Men om vi blir vänner är det viktigt att han aldrig får reda på vad jag är...........!

Oooooo......
SPÄNNANDE!!!

Jag tänker bara vara här och skriva irriterande inlägg!!!

Efter franska lektionen så lämnar jag klassrummet direkt. Jag är faktiskt så rask att jag glömmer att säga hejdå till Rachel. Jag vet inte riktigt varför, jag ville bara därifrån. Kanske för att Jace och de andra killarna var riktiga skithögar på lektionen, men det är inget nytt.
På vägen hem så gör jag som jag alltid brukar göra. Går till busstationen strax nära skolan, tar på mig hörlurarna och väntar på bussen. Men, idag var annorlunda. När jag tog på mig hörlurarna så var det ingen Brendon Urie jag hörde. Ingen Gerard Way eller ens en gitarr. Ett svagt sus hördes. Det blev starkare och starkare, det låter nästan som suckar.
Jag rycker av mig hörlurarna. Det tystnar omedelbart.
Jag tittar runt i min omgivning, ner på telefonen och tillbaks på hörlurarna. Vad i hela? Vad hände?
Med en förbryllad min tar jag långsamt på mig hörlurarna igen för att se om det är dem det är fel på.
Den här gången är det dock inget suck-sus, utan de första tonerna Welcome to the Black Parade.
What the hell?
Plötsligt kommer bussen åkande och jag tvingas koppla tillbaka till den riktiga världen

När franskan är över så reser jag mig att gå ut och hinner ända till mitt skåp och sen kommer jag på att jag borde sagt hejdå till Ren. Men det är ju inte så mycket jag kan göra åt det nu, så jag tar på mig min jacka och går ut från skolan. Jag går några kvarter och sen viker jag av så att jag kommer hamna i parken (där närmaste vatten drag finns)

Jag sitter på en fönsterplats längst bak i bussen.
Nu funkar de ju perfekt, tänker jag och återblickar på hörlursincidenten. Äsch, de fuckade säkert ur lite bara, kommer jag fram till. Jag lutar mitt huvud mot fönstret och öppnar Facebook.
Undrar om Rachel har Facebook? tänker jag.
RACHEL! JUST DET!
Jag glömde säga hejdå till henne innan jag bara stack. Aja, det kan inte hjälpas.
Jag tar fram sökfältet och skriver. "Rachel Jones..." viskar jag tyst för mig själv.
Jones. Bara att stava det får mig att vilja rysa.
Det finns några användare med samma namn, det är trots allt ett ganska vanligt namn, men till slut hittar jag henne.
"Send friendrequest to Rachel Jones?"
Med tummen trycker jag Yes.

Min mobil plingar till. En push notis från facebook "Ren Aikya has sent you a friendrequest". Jag ler och svarar ja.
"H" skriver jag sen och hoppas att han kommer förstå referensen. Efter det fortsätter jag mot min damm.