Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag sprang fort till Hades stuga bytte om till mina rena kläder. Jag tog med mig nectar och ambrosia men inte så mycket, några stycken drachma och 60 dollar, och lite köäder i min ryggsäck.
"Är du säker på att du vill gå, om du inte vill så..." Började Nico.
"Jag kan gå , Nico, du behöver vila." Avbröt jag Nico.
Jag visste att Nico inte ville förlora en syster, Bianca di Angelo hade ett uppdrag och dog, det hände året innan jag kom till lägret.
"Jag ska göra mitt bästa att inte döda mig själv." Sade jag till Nico och kramade honom.
Jag var själv inte van vid att kramas men gjorde det i alla fall.
"Hejdå, Ally." Sade Nico.
"Hejdå, Nico." Sade jag och sprang till Emma och Wilma som satt och pratade med varandra. "Ska vi gå nu?"

" Ja visst," sa jag och la ner boken i min ryggsäcken. Vi gick ut genom valvet och var helt oskyddade.
" Var ska vi nu då?" frågade Wilma och såg på mig och Ally.
" Vi skulle ju kunna ta ett plan?" frågade Ally, men Wilma avbröt henne.
" Nej, nej och åter nej, jag åker inte ett flygplan," sa hon" Percy har sagt att det är en skräckupplevelse."
" Tåg då?" frågade jag
" Det går nog, vet du när de går?" frågade Ally, jag skakade på huvudet. Jag önskade att jag kunnat säga ja.

Jag hatade att tänka på det men det var det vi kunde gå på nu. ''Ally, din travel-grej då?''
Hon såg ut att tänka efter lite, men lös genast upp i ett flin. ''Visst'' Sa hon ''Men ingen spyr, ok?'' Hon spände blicken i oss.
''Jag spyr inte'' lovade Emma och jag nickade.
''Nä inte jag heller''
''Bra. Ta tag i mina armar'' Sa Ally och gjorde sig bered. Innan hon kunnat göra någonting släppte jag hennes arm. Emma kollade frågande på mig.
''Men vart ska vi då?'' frågade jag generat, men undrade det.
De gav mig menande blickar. ''Alaska, toker'' Sa Emma och höjde på ett ögonbryn. Ingen av mina vänner såg gillande ut vid tanken på Alaska och jag var inte heller glad över att åka dit.
''Ah, juste. Sorry järnsläpp'' Mumlade jag, och tog tag i Allys arm.

Vi travalerade (haha travalerade xD) oss. Jag började genast känna mig dåligt och började bli väldigt svag att jag ramlade. Det kändes som om jag började försvinna.
"Ally mår du bra?" Frågade Emma oroligt.
"Du ser ut att försvinna." Sade Wilma panikslaget.
"Ehm... jag mår bra blev bara lite snurrig i huvudet en underjordsgrej." Svarade jag och försökte resa mig upp.
"Ta lite nektar." Sade Emma bestämt och tog flaskan med nektar och lade den i min mun.
Jag började genast känna smaken av choklad och började må lite bättre.
"Tack." Sade jag tacksamt.
"Vart ska vi gå?" Undrade Wilma men kollade fortfarande oroligt på mig.
"Jag mår bra Wilma." Sade jag men hon såg inte övertygande ut.
"Vi kanske ska till ett berg det är där Kronos brukar ha sina högkvarter." Föreslog Emma och vi nickade.

Jag ville inte erkänna det, men det gick alldeles för enkelt. Inga monster eller liknande. Nej, något kommer hända och det är inte något bra. Jag tänkte på raden i profetian "en skall misslyckas" Jag vet vem det är som kommer misslyckas, jag. Dotter till Athena, men den andra raden är nästan värre, en skall svika. Jag kunde inte tro att Ally eller Wilma skulle svika.
" Är det bara jag som har dåliga vibbar?"

Jag kollade tankfullt på Emma.
''Nej. Jag känner också något. Va har kommit så här långt utan att någonting överfallit oss.'' Instämde jag tankfullt.
Så fort man lämnade lägret blev man som en magnet igen som drog till sig monster. Men nu- Vi var tre halvblod och inget monster hade försökt pricka in oss på deras meny. Det skrämde mig, och jag förstod att någonting ännu värre än ett monster skulle överfalla.
''Antingen är det en fälla'' började Emma ''Eller så luktar vi inte monsterkäk ängre''
Jag kastade en blick på Ally som nu såg ännu mer blek ut än hon brukade.
''Ally!'' jag försökte dra till mig hennes uppmärksamhet men hon verkade inte medveten om det.

Jag hörde någon ropa på mig.
"Öh... Va?" Frågade jag.
"Jag... Vi tror att vi kommit i en fälla." Sade Emma och såg ogillande på mig.
"Då måste vi vara försiktiga, vara beväpnade." Sade jag och spände blicken och kollade runt som om någon skulle attackera oss.
"Bra idé." Muttrade Emma.
Vi såg en man som kom emot oss.
"Ni är turister?" Frågade han med en konstig brytning.
"Ja!" Sade vi alla i kör.
"Jag är er guide." Sade han och gjorde en gest som om vi skulle följa med.
Jag kollade misstänksamt på honom och var beredd på strid

Guide? Vi hade beställt någon guide, han är måste vara ett monster.
" Här förlorades den romerska örnen," sa Guiden och visade oss en vit snöplätt. Genast förlorade jag min misstänksamhet och sa upphetsat.
" Den romerska örnen?" guiden vände sig om och såg på mig.
" Ja miss Emma Cole," det var först efteråt som jag undrade hur han kunde kunna mitt namn.

Hela jag spändes när han sa Emmas namn. En guide som inte var bokad var tillräckligt dåligt.
Försiktigt drog jag fram mitt kavallerisvärd, och tog ett fast tag i det med min högra hand.
''Åh Wilma Wave. Du behöver inte ditt svärd'' Det fick mig inte att sänka det utan bli mer på min vakt.
''Vem är du?'' Fråga jag och hans ögon smalnade för en sekund.
''Jag är er guide'' Svarade han med ett konstgjort leende.
''Som sagt förlorade romarna Örne....''
''Hon menade Vad heter du, och varför är du här? Vi har inte hyrt en guide'' Avbröt Ally och hennes ögon mörknade.
''Iapetos, Halvgud'' Sa han bistert ''Bob faktiskt''
Tankarna susade runt i huvudet på mig. Percy och Annabeth hade fått hjälp av en titan i Tartaros. Bob.
''Bob.'' Mumlade jag förbryllat och tittade på titanen.

Jag började genast bli lugn.
"Hej Bob, du känner väl Nico di Angelo va?" frågade jag honom.
"Ja, han är väldigt trevlig." sade Bob och log strålande.
"Det är min bror, men är inte du död?" tillade jag och kollade förvånat på Bob.
"Jag överlevde men som sagt så förlorade romarna..."
"Men Percy Frank och Hazel hittade den romerska örnen igen." protesterade Emma.
"Ja men jag försöker berättade vad som hände för länge sedan det är vad en guide gör." sade Bob irriterande.
Jag hade alltid hört från Nico att Bob var väldigt trevlig men aldrig att han var lätt retad.