Den nordiska trollkarls skolan

Jag tittade mig omkring nu var jag äntligen i magikergränd, jag hade verkligen längtar hit.
Pappa hade träffat en av sina kompisar och var inne på en av barerna med honom medans jag såg mig omkring.
Det bästa med idag var att jag skulle få köpe en uggla, jag hade sparat till den jättelänge och nu hade jag äntligen råd!
Medans jag stod utanför butiksfönstret till djurbutiken och funderade på vad min uggla borde heta så kände jag hur jag fick en stöt i ryggen och jag ramlade, jag försökte resa mig men kände hur det stack till i mitt vänstra lillfinger, det var brutet.
Jag skrek rakt ut och ramlade ihop igen

Var är mamma. Hon är borta. Jag får panik var är hon. Jag springer runt och letar. Utan för djuraffären ser jag en kille som liger på marken. Jag skynndar mig fram till honom och då stöter jag till en tjej som står där ute och ska hjälpa henne.Vad har hännt frågar jag. Jag vet inte säger hon. Vad heter du frågar jag

Jag var precis på vag in i djur affären när jag hörde ett skrik bakom mig. Jag vände mig om lagom för att se en pojke falla ihop. Först tvekade jag en sekund sen skyndade jag mig fram till honom, för att se om jag kunde hjälpa till. Då någon springer in i mig....
"Ursäkta" mumlar tjejen framför mig, sen kollar hon på mig och frågar vad jag heter.
"Mona" säger jag efter att ha kollat bort mot pojken, som ser ut att ha fått hjälp. "Du då?"

"Katrine", svarar jag tjejen som hette Mona. Jag kände hur jag började rodna. "Vet du vad det är som har hänt här egentligen?"

Jag heter Jennifer svarar jag mona. Vad heter du frågar jag killen som hade rammlat. Det har nu kommit en ny tjej dit hon heter katrine. De verkar trevliga allihop. Ska ni också till djuraffären?

"Ja eller skulle innan den där"säger jag och nickar mot killen "typ dog eller vad han nu gjorde!"

"Okej", sa jag och tittade på killen. "Jag vet inte... tror du inte att hans föräldrar är någonstans i närheten? Jag kan inte hjälpa honom, eller finns det något sjukhus här? Har man ens sjukhus i magikervärlden?"

Ni verkar trevliga sa jag till dem. Vill ni bli mina vänner säger jag och rodnar.

Äntligen hörde jag pappas röst komma närmare, tillslut fick han och hans kompis syn på mig och sprang fram till mig, han och hans kompis bar mig till baren, bestälde in en lugnande dryck åt mig medans de kollade på fingret.
Jag började gråta och tänkte " om det här bara är början på året hur kommer då det här att sluta"

"Visst", sa jag och tittade på Jennifer som rodnar. Självklart börjar jag också rodna. Typiskt.