[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Loke gick efter henne ut från krogen, ut i nattluften. Där var svalt, men en välkommen svalka jämfört med svetten och värmen på krogen. Han gick fram så att han kom bredvid Eivin.
"Så, vad är ditt riktiga namn? Eira?" frågade han henne, lika vardagligt som om han hade frågat om vad hon trodde morgondagens väder skulle bli.

Eira stirrade på honom och tog ett steg bakåt, hennes hand gick till något som var gömt under hennes tunika, troligen en kniv.
"Vad menar du?" frågade hon och en skälvning hördes i rösten och hon mötte inte hans blick. Hon var beredd på att fly, slåss eller vad som helst för att försvara sig. I och med hans ord kunde han enkelt sända henne till döden.

"Jag träffade din far en gång, och han hade tvillingar, Joar och Eira." Han log emot henne.
"Slåss mot mig om du vill, men jag kan garantera dig att jag har fått flera år av alla världarnas bästa träningen. Men jag kommer inte säga något." Han hade trots allt tränats i Asgård, vilket var den bästa träning man kunde få. Även om han inte såg ut att ha något vapen på sig, bar han alltid minst en dolk på sig, gömd. Och dessutom kunde han enkelt ta ditt ett svärd ur luften, med hjälp av magi.
"Du är inte den enda med hemligheter", sade han med ett litet snett leende. Sanningen att säga hade faktiskt han gjort samma sak som hon flera gånger, av olika anledningar.

Eira släppte kniven, hon valde sina strider och hon var som de dagt innan otränad. Hon kunde inget om vapenhantering eller svärdshantering. Det var sådant hon ville lära sig men nu verkade det slut med det, eller? Skulle hon heller inte få jobbet? Förresten vad menade han med världarnas?
"Okej, du har rätt." sa hon slutligen erkännande och såg på honom. Han skulle inte berätta? Men vad skulle han göra med henne? Hela hennes allt skulle raseras och vad skulle ske?
Vad hade han för hemligheter?
"Vill du att jag ska gå?" Frågar hon slutligen, inte kunde han vilja ha henne kvar nu heller? Ha henne i smedjan och lära henne vapenhantering.

Han kastade en förvånad blick på henne.
"Varför skulle jag vilja det? Jag har då gjort värre saker än det i mina dar, så jag skulle knappast ha nåt att säga till om. Som sagt är du inte den enda som har saker att dölja", sade han med ett litet leende. Han hade väckt hennes nyfikenhet med hennes berättelse om sin bror. Han betraktade henne uppifrån och ned, återigen. Och som sagt - han dolde också vem han var, även om egentligen inte hände nåt större om han avslöjades. Kanske var det dags för det snart? Han hade gömt sig länge nu.
"Jag lovade dig visst kläder också, va?" frågade han, halvt till sig själv och halvt till henne. Han tänkte sig hennes storlek innan han tog en sjömanssäck med kläder ur luften, där det tidigare bara funnits luft. Det var en av dem saker han var skicklig på - ta fram saker rät ur luften och skapa illusioner, även om han inte var dålig på andra delar av magin heller. Han räckte fram säcken till henne.

"För att det jag gör är likställt med döden. För att kvinnor inte får bruka vapen eller att de inte kan jobba i smedja." hon avskydde det hela och hon visste att hon var ert levande bevis på att de visst kunde det. Även om hon ännu inte lärt sig att bruka vapen så var hon säker på att hon skulle kunna göra det med. Hon såg på honom nyfiket med glimten i ögonen.
"Vad har du att dölja då?" frågade hon även om hon gissade att han inte tänkte avslöja något. Dock gjorde hon stora ögon så han fick fram en säck ur tomma intet, en säck med kläder visade det sig. Hon såg förundrat på honom och visste, mannen framför henne var inte mänsklig. Hon såg på inom en lång stund innan hon fick fram ett tack.

"Mer än du tror. Men du skulle inte tro mig om jag berättade. Men jag kan väl iallafall säga att jag inte kommer härifrån", sade han med ett litet leende.
"Och jag kan garantera att jag nog gjort mer än dig som är lika med döden. Du har säkert hört om några av dem också", sade han med ett litet leende. De flesta hade antagligen hört dem.


(Kommer verkligen inte på några bra ledtrådar xD Få gärna misstankar, försöker avslöja mig nu om jag kan få fram nån bra ledtråd nån gång xD)

Eira sa först inget, men allt verkade bara märkligt. Varför skulle hon hört om vad han gjort? Vad menade han med alla världar? Att han inte var härifrån, menade han då inte jorden?
Hon visste inte, det var mycket att ta in och i hennes hand bar hon en säck med kläder som bara kommit fram ur tomma intet. Att han inte var fullt mänsklig det förstod hon alltför väl.
Fast Lopt? Hans utseende? Det var heller inte ovanligt att sådana som han gick på jorden. Sedan var det Tord, kunde det vara?
"Loke?" frågade hon slutligen och såg på honom, något misstroget, hon kunde inte tro det.

"Till din tjänst", sade han med ett leende och en spefull bugning. Flickan var inte dum, verkligen inte. Loke blev snarare lättad, då hade han inte gjort ett dåligt val iallafall. För honom gjorde det ärligt talat inte särskilt mycket att han blivit upptäckt - han hade gömt sig länge nog. Han gömde sig inte lika väl längre - hade han gjort det, hade han inte sagt en del av de saker han sagt och absolut inte använt magi synligt.

Eira stirrade på honom, hon kunde knappt tro det men allt stämde och allt föll på plats. Dessutom om han nu var Loke? Hon tänkte på allt han gjort, vem han var. Han var en listig en, en man inte borde lita på. Men ändå kände hon att hon kunde det. Att hon kunde lita på honom mer än någon annan, ja förutom sin bror då.
Hur borde hon reagera? Hon visste vem han var och vad han gjort, vilka hans barn var. Fast hur det än var så var han en gud och en mäktig en.
"Trevligt att göra er bekantskap." sa hon slutligen efter att hon insett att hon stått och stirrat på honom.