Em: den stora gåtan

So, väldigt kort men det är iallafall något
Kapitel 14
Magne kastar en nervös blick på mig, sedan på Lucy-ave.
"Magne, du klarar det!" Mumlar Lucy-ave.
Jag fattar ingenting, eller ska han göra hjärt-lungräddning?
Magne sätter sig bredvid kath.
"Förlåt, tro inte att jag är din fiende." Viskar han till kath, fullt hörligt.
Han sätter händerna på hennes bröstkorg och det kommer gnistor. Magne faller bakåt och andas häftigt.
"Funkerade det?" Frågade Magne.
Jag tänker just fråga vad tusan det är meningen att det ska hända, när jag ser kath sätta sig upp i ögonvrån.
"Kath!" Skriker jag och kastar mig om hennes hals.
Just då bryr jag mig inte om hur @&£ det gick till! men kath överlevde!
Tårarna rinner från Lucy-aves ögon, hon kommer fram och sätter sig bredvid Magne.
"Du klarade det, älskling. Men jag tror nog att flickorna vill ha en förklaring" sade hon.
"Fick vi den?" Mumlar kath svagt.
Först fattar jag inte. Men jag känner något hårt i min ena hand.
Bomerangen.
"Ja, men du dog nästan" svarar jag.
"Hon dog, men jag gav henne en elchock." Sade Magne bekymrat.
"Nå, nu sätter vi oss ner, så får Magne förklara lite" sade Lucy-ave bestämt.
Jag satte mig i den ena fotöljen och kath la sig i soffan.
"Jo, jag behärskar inte bara eldens ellement, utan också metall." Sade Magne tydligt.
"Detta betyder att jag behärskar elektricitet, jag är hälften sol och hälften måne" fortsätter han

JA nytt kapitel
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Antagligen är nästa kapitalet typ sista kapittlet men jag hade tänkt att göra en så att säga del 2. Detta för att kunna göre ett litet Tid hopp(i historien alltså), så att Em och kath får lite ro så, ska jag då skapa en ny tråd eller fortsätta i samma? Jag tror jag fortsätter i samma men vill ha andras åsikter

Läser gärna en del två jag vet inte om man brukar bytta tråd eller inte brukar inte skapa trådar

ja kommer du göra en del två.

Okej, här kommer sista kapitlet. Jag har ingen ork att skriva men jag ska försöka att skriva oftare jag ber verkligen om ursäkt och detta är jättekort. Jag kommer skriva vidare snart igen. Kommentera gärna så att jag blir motiverad att skriva mer och tack! För allt stöd.
Kapitel 15.
Jag lutade mig tillbaka. Det var en vecka sedan nu. När Magne räddade kath. Jag småler för mig själv när jag tänker tillbaka på mitt utryck. "Vad tusan gör du här då, om du är vår fiende!" Hade jag skrikigt. Att Magne var månmäniska hade ju trots allt sin förklaring. Stackars Magne. "Mamma och pappa träffades flera år, sen kom jag och eftersom min mamma var från månens folk fångades hon. Pappa blev spärrad att gå ut ur solens rike föralltid. Då fick jag bo i en vanlig foster familj och sedan träffade jag Lucy-ave. Det var det första bra som hänt i mitt liv." Ja, men nu var det över. Nu fanns inte vapnet och freden låg över våra riken. För ett tag. Men snart igen, eller inom några år så skulle det bli kaos igen, hade Lucy-ave sagt. Jag ville inte, men samtidigt kunde jag inte undgå att vara nyfiken på vad.

har streckläst den här helt underbart kram

Tack!