Hjärtlös själ

Gud vilket dåligt kapitel. Så jag spyr.





Du är väl inte... dum?



Tänkte väl det.....

*Bevakar stenhårt *
Denna var riktigt bra!

Ännu ett underbart kapitel! Skriv mer innan jag dör! Har cancer

TACK FÖR KOMMENTARERNA, DET VÄRMER.

Men, puh, jag blev rädd först, Isabelle Granger. Sen så pustade jag ut när jag tittade på spoilern :-D

Kapitel 5


Trädgården var, som Marie redan sett, helt enorm. På vardera sidorna av herrgården fanns det blommor och stenar som tillsammans bildade en stor blomma.
Det fanns även en liten labyrint på baksidan med ett stort träd i mitten, samt rosenbuskar.
Hon trippade runt i trädgården, på jakt efter något intressant. Hon blev dessvärre besviken, för hon fann ingenting som var särskilt roligt.

Det var först när hon kom fram till en av rosenbuskarna som hon kunde se en man stå lite längre bort; han klippte häckarna som bildade labyrinten.
Marie hade aldrig sett någon klippa häckar förut, så hon passade på att titta, och efter ungefär fem minuter vågade hon sig fram till mannen.

Marie frågade mannen som klippte häckarna:
- Varför klipper du häckarna?
Mannen hade inte upptäckt Marie tidigare, så han hoppade till.
Sedan vände han sig mot henne, och då kunde Marie tydligt se hans ansikte.
Mannen hade skägg och en enorm näsa. Marie gissade på att han var i femtioårsåldern.
Mannen grymtade:
- Bry dig inte om det du, flickunge.
Marie blev bestört över hur hon blev tilltalad, och sa dramatiskt:
- Du kan inte tilltala mig så!
- Tänk för att jag kan det, muttrade mannen.
Marie sparkade till honom på smalbenet, men mannen verkade inte bry sig.
Marie fortsatte sparka, hon höll säkert på i tio minuter, hon ville inte ge upp. När mannen inte gjorde något så utbrast hon ilsket:
- MEN FÅ ONT DÅ!
Mannen slutade klippa häckarna, och vände sig mot henne. Marie insåg först då vilken stor karl han var.
Marie trodde att hon skulle få en örfil ( som hon förtjänade ), men istället skrockade mannen.
Han lade sina händer på hennes axlar och sa skrattades:
- Du är väl den där flickungen som skulle hit, va!?
- Ja, sa Marie lite stöddigt.
Mannen skrattade, och sa sedan hånfullt:
- Äsch, gå och lägg dig, du har inget här att göra.

Marie gick faktiskt in till herrgården igen, uppenbarligen chockad över hur mannen reagerat över att hon sparkat på honom.

Jätte bra :::3

BBBBBÄ*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*Ä*ÄS#S#S#S#S#S##S#S#S#S#S#S#T%T%TT%RT%T%

Bra!

Wow superbra! ♥
Konstigt att jag inte har bevakat en men nuuu ska jag göra det.
Du måste skriva mer nu!!!!
Nuuu!
♥

Åh, så bra! Skriv mer! ♥ Du är amazing på att skriva!

Taack gott folk, mer kommer.

Kaptiel 6


Mörkret kom med vinden, och Marie satt större delen av kvällen på sitt rum. Hon fick inte lov att äta i matsalen, så hon fick äta gröt uppe på sitt rum.
Noomi lade in Maries kläder i byrån, och Marie lade ifrån sig sin tallrik med gröt efter några skedar.
När Noomi vände sig om frågade hon:
- Varför äter du inte?
- Blä, sa Marie spydigt.
Noomi suckade och sa enkelt:
- Då får du svälta. Här serveras det gröt till frukost, lunch och middag om det inte är någon tillställning.
- Gröten är jätteäcklig, fortsatte Marie oberört.
Noomis ansikte blev rött, och hon sa strängt:
- Gå och lägg dig nu direkt.
- Nej, sa Marie för att irritera Noomi.
Noomi himlade med ögonen och sa sedan lite hånfullt:
- Din lilla diva, jag tvingar dig att sova.
- Jag tänker inte sova, sa Marie kallt.
Noomi drog upp ärmarna på sin tröja, och gick fram till Marie.
Innan Marie visste ordet av hade Noomi ryckt av hennes kläder och fått på henne sängkläder. Sedan mumlade hon:
- Sov nu, jag måste iväg till min son.
Marie svarade inte, utan lade sig med en duns på sin säng. Noomi sa högt:
- Godnatt.
Marie svarade inte.