Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Den vita frun

Forum > Kreativitet > Den vita frun

1 2 3 4 5 ... 13 14 15
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Beben
Elev

Avatar


Riktigt bra!

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fpa1.narvii.com%2F6916%2F93abd7c45eef28b024ccfa571770d2d99666653fr1-600-338_hq.gif https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fthumbs.gfycat.com%2FPastCalmIbizanhound-size_restricted.gif

22 nov, 2013 14:48

Isabelle Granger
Elev

Avatar

+1


Jag kommer få mardrömmar så bra som du skriver O.o

22 nov, 2013 21:00

Borttagen

Avatar


SERRI SKRIIV NUU

22 nov, 2013 21:10

potterflicka
Elev

Avatar


MER KOMMER NU. ♥

Kapitel 7
Kvävda jamningar


Vi bestämde oss för att bara glömma katten. Vid tiotiden på kvällen bestämde vi oss för att äta, men vi alla blev besvikna över vad Marietta hade tagit med sig. Det var torra mackor med inget smör på alls; och Marietta sa glatt:
- Man får ju inte bli fet om midjan.
Jag stönade, men åt i alla fall. Katrins blick flackade omkring i rummet som om hon väntade sig någonting otäckt.
Det hände absolut ingenting på en timme; tills det började åska. Vi hörde hur regnet piskade mot alla trasiga fönster. Katrin gnydde och sa oroligt:
- Tänk om blixten slår ner!
- I ett hus? Knappast, sa Marietta och tog en till torrsmörgås.
Johannes hade vägrat att äta någon macka alls, men jag såg hur han nästan hungrade ihjäl. Han sa tyst:
- Har vi inget annat?
- Nej, sa Marietta skadeglatt.
Jag kände på mig att stämningen höll på att bli dålig och sa uppmuntrande:
- Vi kan väl gå och...
Jag avbröt mig.
Det konstiga ljudet hördes igen, och Katrin började snyfta hysteriskt. Marietta sa lugnande:
- Det är bara katten...
Då hördes ett kvävt jamande.

Skräcken ilade längs ryggraden. Johannes sa lite nervöst:
- Det finns säkert massor med katter här...
- Din idiot, den flådda katten lever! gastade Marietta.
Katrin började då gråta på riktigt. Marietta sa ilsket:
- Håll klaffen, och kom nu Sara!
- V-va? stammade jag.
- Vi måste ju hjälpa katten!
Johannes reste sig upp och sa:
- Jag följer med!
- Nej! Någon måste vara med Katrin! röt Marietta.
- Hon får väl följa med!
Johannes drog tag i mig och Katrin, och tillsammans sprang vi med darrande ben upp till vinden - med en sur Marietta bakom oss.

Vinden var otäckare andra gången. Jag höll för ögonen, för jag ville inte se katten igen. Marietta sa nästan gråtfärdigt:
- Men, Sara, vi måste hjälpa katten!
Motvilligt tog jag bort händerna ifrån mina ögon. Mycket riktigt levde katten; men bara halvt. Dess ögon åkte nästan ur sina hålor och det syntes att den led. Katrin grät ännu mer, och Johannes sa:
- Vi måste få loss den.
Han försökte få upp knuten som var runt kattens hals, men den fräste halvkvävt mot honom. Marietta sa på gränsen till gråten:
- Vi måste ha en kniv eller något!
Katrins gråt tvärdog. Hon drog fram något ur fickan som såg ut som en fickkniv och sa:
- O-om jag m-måste f-försvara mig mot D-den vita f-frun...
Marietta slet kniven ur Katrins darrande händer och svingade den mot repet. Katten ramlade i golvet, och Marietta grep tag i den och skar av repet som var kvar runt dess hals. Jag fick kväljningar, för katten såg riktigt vidrig ut. Den fräste ilsket mot Marietta, som försökt klappa den. Johannes mumlade:
- Det är nästan omöjligt... Hur har den kunnat överleva? Den borde ha dött för längesen...
Han lade handen på min ena axel, och vi allihopa gick ner igen, och till våran förvåning följde katten efter.

23 nov, 2013 14:50

Borttagen

Avatar


MARIETTA SKULLE DÖÖÖH JUUUH!

23 nov, 2013 14:55

Isabelle Granger
Elev

Avatar


MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!

23 nov, 2013 15:25

potterflicka
Elev

Avatar


JustMe!: Du är en Marietta hater </3
Isabelle Granger: DET KOMMER!

OBS! Ett mord kommer äga rum i det här kapitlet, så man läser på egen risk.

Kapitel 8
Den flytande kroppen


Katten visade sig vara väldigt snäll, och vi kollade upp om det var en hon eller han. Det var en han, och Johannes sa lättat:
- Då slipper man vara ensam kille!
Marietta döpte katten till Roger, och Roger älskade hennes torra smörgåsar. Katrin hade lugnat ner sig, men darrade fortfarande. Jag sa undrande till Johannes:
- Jag fattar inte hur den lyckade överleva...
- Inte jag heller. Om den blev hängd för längesen borde den dött för en evighet sen, sa Johannes grubblande.
Jag nickade, och tittade på Marietta som lekte med katten. Den var riktigt ful utan päls, men han hade sin charm.
När klockan var halv tolv sa Johannes:
- Jag skulle vilja bada.
- Då får du göra det efter mig, jag har samlat upp massor med regnvatten i hinkar, sa Marietta och borrade ner sitt ansikte i katten.
- När då? frågade jag.
- Precis när vi kom, sa Marietta glatt.
Jag log.
Jag och Katrin hjälpte Marietta att hälla i allt vatten i badkaret, och hon sa tacksamt:
- Vad bra att ni hjälpte mig!
Katrin hade gjort det ytterst motvilligt, men Roger blängde ilsket på henne så hon beslutade att hjälpa till.
Jag och Katrin gick tillbaka till Johannes, som satt med fotoalbumet i knät. Vi stängde dörren till sovrummet, och jag satte mig bakom Johannes. Han mumlade:
- Titta där.
Johannes hade slagit upp en bild som föreställde en gammal dam som fikade med sina väninnor. Men Johannes pekade på något i bakgrunden, något som jag inte kunde se. Jag frågade:
- Vad?
- Åh, vi får leta upp ett förstoringsglas, sa Johannes och började rota i byrålådan.
Katrin gnällde samtidigt:
- Jag tyckte inte om den där katten.
- Äsch, han är bara osäker, sa jag när Roger kom upp i min famn.
Hans hals hade röda märken ifrån repet. Jag tyckte väldigt synd om honom, den stackaren kunde ha dött. Johannes sa plötsligt:
- Aha!
Han satte sig bredvid mig på golvet igen, med ett förstoringsglas. Jag frågade överraskat:
- Hur kunde du vara så säker på att det fanns ett förstoringsglas här?
- Det brukar det finnas i gamla hus, sa Johannes.

Johannes hjälpte mig med förstoringsglaset så att jag skulle se. Och jag blev en aning rädd, eller snarare chockad. I bakgrunden såg jag ett grått ansikte, som hade bländande vackra ögon. Jag sa oförstående:
- Den vita frun? Jag fattar inte...
- Inte jag heller, men tanterna verkar inte märka henne, sa Johannes och ryckte på axlarna.
Plötsligt hördes ett skrik som skar in i mina öron.

Jag hade aldrig rusat upp på ben så snabbt i hela mitt liv. Johannes och Katrin kom efter mig i full fart, och vi rusade in i badrummet. Jag skrek ut ett namn på personen som låg i badkaret. Jag grät okontrollerat, och rädslan ville inte lämna min kropp. Johannes verkade vara i chock, och Katrin tittade knappt.
Mariettas ögon var utskurna och hon var helt röd på halsen. Vattnet var rött, och Mariettas hjärta hade stannat för säkert en minut sedan.

23 nov, 2013 19:26

Isabelle Granger
Elev

Avatar

+1


Jag tittade just nu bakom mig så inte den vita frun skulle typ hugga ut mina ögon O.o Asså FANTA vad du skriver gripande! Nästa kapitel nu, snälla.

23 nov, 2013 19:29

Borttagen

Avatar

+1


Älskar det ♥

23 nov, 2013 19:45

Borttagen

Avatar

+1


SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV

24 nov, 2013 09:23

1 2 3 4 5 ... 13 14 15

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Den vita frun

Du får inte svara på den här tråden.