Dafina och jag

"?"
Jag fattar inte?!

Ludmila, kan du hjälpa till du som är så bra på sånt här!

Jo, Juliett Waterfall kan berätta det hon menar och om du inte förstår(Vit lögn...), så kan potterflicka berätta vad hon mena? Alla överäns?

Haha, det jag menade med min kommentar, var att hon skrev mycket bättre än mig. Juliett Waterfall blev glad över att jag gillade hennes berättelse, men tycker även att jag skriver bra. Så, typ... Haha

Då så, Vit lögn... och Juliett Waterfall! Nu lägger vi ner det här, OK?!

ok

Ja, nu vill jag ha mer

Kapitel 9


På hunddagiset välkomnades Josefine och Dafina med stora och små hundar som hoppade upp på dem, och slickade dem. En i personalen log, och sa:
- Stopp nu! Ligg!
Hundarna gick besviket iväg. Josefine log stelt och falskt. Dafina frågade glatt:
- Vilka hundar tar vi?
- Jo, jag tänkte att ni kunde börja med två hundar var, sa den kvinnliga personalen.
Dafina log, och innan Josefine visste ordet av så höll hon i två koppel. Den ena hunden hon skulle gå ut med hette Billy och var en enorm labrador. Den andre var en dalmatiner och hette Ubbe ( vilket Josefine flinade åt ). Dafina fick ta två syskonhundar, Smilla och Maja. De var två ytterst fula hundar, antagligen boxer. Kvinnan som jobbade där bestämde att hon skulle gå med första gången för att se hur det gick. Hon presenterade sig som Malin, och Josefine trivdes inte direkt med henne. Malin var en aning skrytsam, och hade en ganska slarvig fiskbensfläta.

De gick omkring längs en liten väg. Josefine kämpa förgäves med att hålla hundarna i styr. Malin sa lite stolt:
- Jag har alltid jobbat med hundar, så jag vet precis hur man ska handskas med dem.
- Okej, sa Josefine ointresserat.
Dafina sa inte så mycket. Kanske var hon blyg? Josefine frågade inte. Hon hade fullt upp med att se till så att Ubbe inte sprang iväg, han drog för fullt i kopplet. Malin sa lite lojt:
- Så så så, ta det lugnt nu Ubbe!
Ubbe gav ingen som helst reaktion. Han fortsatte slita och dra, och Malin vrålade:
- SITT!
Ubbe började gny lite, men satte sig och tittade med snälla ögon på Josefine. Malin log glatt och frågade:
- Vad ska ni göra med era pengar?
Innan varken Josefine eller Dafina hade hunnit svara, så fortsatte Malin:
- Shoppa, va?
- Jo, eller, alltså..., började Josefine.
- Ja, jag förstår. Det är inte själviskt på något sätt, men man tycker ju...
- Vi ska inte...
- Nuförtiden har ungdomar fullt med kläder i garderoben, och personligen så tycker man ju...
- Men vi ska faktiskt inte...
- Och det är ändå helt normalt, alla bortskämda ungdomar vill förstås...
Till slut var det Malins tur att bli avbruten. Dafina sa högljutt:
- Vi ska inte shoppa!
Malin såg ganska snopen ut, och sa lite kaxigt:
- Vad ska ni göra då?
- Skänka pengarna till barnen i Syrien, sa Dafina stillsamt.
Malin harklade sig lite och sa överdrivet högt:
- Då kan vi gå tillbaka då!

Josefine och Dafina gick sedan hem till Dafina. De satt återigen i köket och drack te, och diskuterade lite om hundarna och Malin. Josefine muttrade:
- Jag gillar verkligen inte hundar.
- Åh, bara du lär dig handskas med dem så..., sa Dafina.
- Du låter som Malin. Visst var hon en riktig skrytmåns? Trodde verkligen att hon visste allt.
- Jag håller faktiskt med dig, men du... Vi bör inte snacka skit om folk.
- Äsch.
De tystnade, och drack upp sitt te. Josefine var trött, och ville helst hem. Dock kändes det en smula taskigt att bara sticka, så hon bestämde sig för att stanna ett tag till. Dafina sa uppmuntrande:
- Vi kan väl se på film?
- Okej, sa Josefine.
Dafina plockade undan deras muggar, och sa muntert:
- Vi kan titta på film i mitt rum.

MEEEEEEEER♥

Juliett Waterfall: Det kommer förmodligen mera imorgon! Jag har påbörjat en ny berättelse, kommer alltså skriva denna och den andra samtidigt. Det kanske inte kommer upp ett nytt kapitel varje dag, men i alla fall varannan. Kolla gärna in min nya, och se efter om den är något värd, haha.

http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=35995

Åh, yaay! Ännu en bästig novell!