~Livet och mörkret, sedan döden~

Förlåt. C:

Gah, ja vi vet xD
Skulle vara kul om vi inte visste ^^

Ja, det var därför jag sa det. Ifall att. XDDD

Aha X)

*skriver ett inlägg så Julia kan lägga upp*

Så, tack cikki ♥
Nu kommer nästa del, den vart inte så lång men ändå...

När jag öppnar den fula, gnissliga dörren till vårt klassrum får jag genast tusen ögon riktade mot mig. Vissa himlar med ögonen, andra viskar någonting till sin bordskamrat och slår sedan ner blicken.
Min handledare, Tor-Björn stod framför mig och borrade in sin blick i min.
”Natasha, så du bestämde dig till sist för att komma?”
Skratt, de försöker inte ens dölja de.
Det värsta med skolan är att alla lärare inte har ett skit medkänsla. När jag kom till skolan några dagar efter mamma hade dött, så var det första Tor-Björn sa:
”Här har du det du missat.”, och räckt över en stor hög med tusen böcker.
Eller jo, det finns en som verkligen har medkänsla, FÖR mycket. Min franska lärare, Linn. Hela tiden ska hon hjälpa mig.
”Hej, Natasha! Hur har det gått med glosorna? Vi kanske ska ta dem till nästan vecka i stället? Hur mår du? Är det svårt efter mammas död?”
Och det fick hela min franska grupp att fnissa högljutt.
”Sluta skratt! Kvarsittning, Tobbe, Anton och Susan!”
Men det slutade med att de hatade mig.
”Nej, jag försov mig.”, säger jag och tittar in i Tor-Björns äckligt smala ögon. Han måste se i min blick att jag inte ljuger.
”Visst, sätt dig ner.”
Jag försöker dölja min irritation medan jag slår mig ner bredvid Emmy, en lång ganska tyst tjej.
Hon kom ny till klassen för ett år sedan, och sedan första dagen har hon hållit sig till bakgrunden.
Man kan kanske inte säga att vi är vänner, men vi sitter bredvid varandra och brukar ibland sitta vid samma bord i matsalen. Men prata med varandra gör vi bara när vi verkligen måste.
Men jag tycker ändå om henne, hon har aldrig skrattat eller flinat åt mig. Hon har som medkänsla, så som man SKA ha det.
Ibland undrar jag lite om samma sak kan ha hänt henne.

Så BRA. ♥333

Åhh.. Mer.. Du har inte berättat för mig att JK Rowling är din mamma Asså du kommer bli en JÄTTEBRA författare.

För du MÅSTE bli författare. Annars går världen miste om flera böcker skrivna av en ängel.



♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Tack♥
Isabelle Granger, nej men jag trodde ju att din mamma var JK Rowling O.o

Nej, DIN mamma.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥