The diary [SV]

Alltså... Sorgligt, men riktigt super… bra ………………......…….,…

13/7– 13
Jag kommer väl ihåg en händelse som utspelade sig när jag var runt åtta år. Jag och min dåvarande klass skulle ha gympa för första gången med en ny lärare. När läraren hade kommit bad han oss att en och en säga sitt namn och sedan berätta lite om oss själva.
När ungefär hälften av mina klasskompisar hade berättat lite om sig själva var det min tur, jag sa mitt namn och sa sedan att jag var lite komplicerad. Bara sådär. Jag sa mitt namn och sedan att jag nästan alltid var glad men komplicerad. Mina klasskompisar tittade på mig konstigt, de tyckte nog antagligen inte att jag var så komplicerad, jag menar, jag skrattade mest hela tiden och drog dåliga skämt, hur skulle jag kunna vara komplicerad?
Antagligen tänkte läraren något liknande och frågade hur jag var komplicerad, och jag bara ryckte på axlarna och sa att jag inte riktigt visste, och jag är ganska säker på att min gympalärare trodde att jag knappt visste vad komplicerad var för ord, eller vad det betydde.
Om han, och mina klasskompisar, skulle kunna läsa mina tankar idag skulle de förstå att jag var rätt. Jag är mycket mer komplicerad inombords än vad jag är utanpå.

För att vara ärlig vet jag inte ens varför jag sa att jag var komplicerad, kanske kände jag redan då att jag var lite mer annorlunda, inte på ett sexistiskt sätt, utan mer på ”hur-jag-tänkte-”sätt. Jag var annorlunda, det förstod lärarna också. Blicken i min dåvarande lärares blick kommer jag aldrig att glömma. Hon visste att jag var speciell, och hur själviskt det än låter känns det som om jag var en av hennes favoritelever, även fast hon inte alls var en sådan som var mindre sträng till vissa och strängare till de andra.

Nu skulle jag göra allt för att bara vara normal, normalt fin, normal kroppsstorlek men kanske ändå lite mer åt det smala hållet, inte slänga ur mig jätteonödiga saker här och där vilket drar till sig irriterande blickar från de mer populära. Jag borde bara hålla käften, typ helt. Visst, vissa skrattar till skämten, men om jag vill smälta in måste jag vara normal, och inte stå ut.
Det är mitt mål den här kommande terminen.

Hörs
/LS
____________


Jag vill bara påpeka att vid "kanske kände jag redan då att jag var lite mer annorlunda, inte på ett sexistiskt sätt"- delen var det inte meningen att låta som ett dömande freak, så förlåt om någon kände sig obekväm, det var inte meningen alls ♥.
Sen vill jag tacka alla er läsare, trodde verkligen inte att den här "berättelsen" skulle bli såhär populär. Tack! ♥

Jättebra!

Alltid lika bra :]

Men jag fattar inte det där sistnämnda, ehe.

Awesome ♥

Jag ska inte läsa den här och lyssna på deppig musik, jag blir för ledsen då. T_T

Awesome.

Toppen bra skrivet och beskrivet!

Superbra!

Jag tycker nog det här var bästa delen hittills! Gärna mer när du har tid!

SuPeRbRa!