Sjunde året på Hogwarts

Jag tittade på några klänningar som hängde i ett fönster
"där är hon" hörde jag tjej säga
"ja det är hennes fel" sa en kille och jag vände mig argt om
"vill ni något kan ni säga det till mig inte viska bakom min rygg" sa jag argt och de ryggade tillbaka och jag fnös och gick tillbaka till sjukhuset och de personer som satt i lobyn såg skrämt på mi och jag gick till cafeterian och såg familjen Weasley och suckade, jag ville inte störa dem. Jag såg på kassörskan
"ge mig en kopp te" sa jag och hon ryggade tillbaka och räckte försiktigt över koppen och jag fnös och satte mig vid ett bord bit bort

Jag såg Cara komma in och sätta sig, jag betraktade henne utan att veta att det var henne jag såg.
Jag hade tankarna på annat håll, Arthur såg upp och följde min blick mot Cara.
- Cara, varför kommer du inte och sätter dig vid oss?, sa han och log.
- Ja, gumman gör oss sällskap, sa Molly vänligt och jag log.
Jag var glad att de inte skyllde på Cara att allt hade blvit som det blivit.

Jag tittade upp från koppen och såg på familjen Weasley och tvekade och ryckte sen på axlarna och tog med mig koppen och satte mig bredvid Fred och Charlie
"kan du inte le lite" sa Fred och jag såg på honom men sa inget
"ja se inte så dyster ut, du har ju hjälpt oss och du borde le alla lever ju" sa Charlie och jag såg på dem
"det är inte er jag har nått imot. Det är resten av världen, eller ja resten av världen har nått i mot mig" sa jag och la båda händerna runt koppen och såg på dem
"hur mår de?" frågade jag

( Jag kom på att halvalv är ett jättekul ord XD alltså typ hälften alv och hälften människa, sitter och asgarvar åt det nu )

- Ron är uppe och hoppar, Hermione har nyss kvicknat till och Kingsley gör nog det med snart, sa George lätt jag såg på Cara och log svagt.
- Du visste att det skulle hända, du kan ju knappast tro att de ska gilla dej nu när allt är som det är.
Det kannske blir bättre sedan men då måste du le och vara glad, sa jag leende och drack mitt te.

(du är ju inte ensam xD jag as garvar jag med xD)

Jag nickade lite frånvarande "vad bra. Jag hoppas de blir okej, det var inte meningen att de skulle råka illa ut" sa jag lite sorgset och såg sen på Laura "jag vet, men jag orkar inte med folk som ryggar tillbaka hela tiden. Jag menar jag gör ju inget, och det är ju korkat av dem att reta upp mig" sa jag lite irriterat och en botare kom in och såg på oss
"Kingsley har vaknat upp. Han frågar efter er" sa han och gick sen
"gå ni, jag är kvar här. Jag tror inte hans familj vill se mig" sa jag och suckade lite

( Hahaha XD vilken dålig humor vi har XD )

- Visst, men jag tror att Kingsley vill träffa dig, så gå ingen stans, sa jag och vi gick upp till deras sal.
- Kingsley du är vaken, sa jag glatt och kramade försiktigt om honom, han ryckte till lite och jag antog att han hade mycket ont.
- Är det okej?, sa Molly leende till honom.
- Visst en sånn gammal björn som mig, tar man inte dö på i första tagen, sa han och skrockade en aning och såg sig om,
- Vad är Cara?, jag trodde hon var med er, sa han leende.
- Ja, men hon trodde inte att din familj ville se henne, sa jag menande till honom.
- Det är lugnt, jag har pratat med dem, det är inte Caras fel.
Hon ville bara hjälpa oss, sa Kingsley och jag nickade.
- Jag hämtar henne, sa Bill och gick ner.

(haha aa lr hur xD när jag har hittat mitt liv ska jag hitta min humor xD)

Jag såg ner i koppen, hela cafeterian låg öde, jag undrade vart alla gömde sig.
"Cara" jag vände mig om och såg på Bill och nickade "Kingsley vill träffa dig o oroa dig inte han har pratat med sin familj" sa Bill och jag nickade och lämnade kvar koppen och jag gick försiktigt in i rummet. Hans familj såg inte så glada ut men de sa inget
"hej Kingsley. Hur är det med dig?" frågade jag försiktigt och stannade en bit bort. Jag tänker inte gå för nära i fall hans familj gör något. Bättre safe then sorry

( Nej, behåll humorn, då behöver jag inte känna mig så knäpp XD )

Jag såg Cara komma upp med Bill och log lugnande till henne.
Kingsleys familj verkade inte särskilt bra, men de höll tyst åtminstone.
- Så bra man kan må, men jag lever och det hade jag knappast gjort om det inte var för dig.
Så jag vill tacka dig, för att du räddat mig, och ja alla andra, sa han högtidligt och sträckte fram sin hand mot henne.

(haha jag är knäpp nog så det är xD men som du vill jag kan väll ha kvar min kassa humor xD)

Jag såg på Kingsley och log lite innan jag gick fram och tog hans hand
"ingen orsak. Jag är bara glad att du och de andra är okej. Jag var jätte orolig när jag hittade dig och du ver medvetslös" sa jag och log svagt
"varför satte du honom i den där hålan då?" sa tjejen och jag undrade vem hon var
"lugn det gjorde hon inte. Hennes far gjorde och utan henne hade jag varit död" sa han till tjejen som såg argt på mig
"jag gjorde vad jag kunde och vad du skulle gjort för mig. Du lovade att jag skulle klara mig om Harry vann och jag lovade de samma om pappa vann" sa jag
"kallar du det här okej? Han hade inte slängt dig i en fängelsehåla" sa tjejen och jag såg på henne
"okej för det första så hade jag antagligen fått gå på rättegångar om Harry vann! För det andra så såg jag till att de lever, jag kunde lika väl ha låtit dem dö! Men jag är inte så okänslig. Så tjejen vad är ditt problem?" sa jag lite irriterat och blängde på henne

( Bra, då är jag nöjd XD )

- Alltså vi skulle gifta oss och nu kan vi inte det.
Han kunde dö och jag....., sa hon men avslutade inte meningen.
- För att du är mugglarfödd och de får inte gifta sig eller ha en stav, avslutade jag meningen och hon blängde på mig.
- Visst, det är inte så lätt antar jag, men ni kan fortfarande bo ihop och man klarar sig utan stav och du har Kingsley det är ju ändå det som är viktigast, sa jag vänligt och hon nickade och brast i gråt.
Hon la huvudet vid Kingsley och han strök henne lätt över håret och tröstade henne.
- Det är nog bäst vi lämnar dem, sa jag tyst till Cara.