wolfy & rollspelare prs

”Hmm,” hummade han en aning missnöjt då han inte hade haft något emot att se hennes bossiga sida komma fram och låta henne ha kontrollen. Men han tyckte också om att vara den som låg överst så hans händer letade sig snart ner till hennes lår.

"Vadå?" frågade hon och drog fingrarna genom hans hår. Hon tittade ner mot hans händer och bet sig hårt på läppen, blev lite osäker då han spårat lite senast. Hon ville inte att han skulle behandla henne som en porslinsdocka då hon absolut inte var en.

”Jag gillar din dominanta sida som tittar fram lite för sällan för min smak,” mumlade han och slog upp ögonen för att se på henne, smekte hennes kind med sin tumme. Han kände sig lite obekväm. Inte i hennes sällskap med med sig själv då han inte längre kände sig själv på samma sätt som han förr gjort.

Cleo kollade på honom en stund, märkte ju att det inte var som det skulle. Hon knuffade mjukt av honom från sig och log svagt.
"Ska vi mysa bara?" log hon och reste sig upp, väntade inte på svar utan gick till sin garderob och tog på sig en av hans tjocktröjor. Hon kröp upp på sängen igen och sträckte sig efter honom.

Han andades långsamt ut i en djup suck och drog handen över ansiktet, visste att han förstört stämningen vilket inte gjorde honom glad. Långt ifrån faktiskt. Han nickade bara lite till svar åt hennes förslag, bara han fick hålla om henne var han ändå nöjd.

"Hur mår du, älskling?" frågade hon och smekte hans kind. Hon förstod att det var frustrerande för honom att hon ändrade på sig så kvickt men hon behövde få honom att prata ut så att hon förstod hur han mådde.

”Bra,” log han och pressade sina läppar mot hennes i en lätt kyss. Han ville inte prata om sig själv eller hans mående utan det kändes bättre att hålla sådant för sig själv. Han kunde inte lägga ord på hur han kände heller.

"Ljug inte för mig, Jonathan." sade hon tyst och kollade på honom med stora ögon. Hon blinkade bort tårarna och kysste mjukt hans läppar. "Jag älskar dig och jag känner dig, du mår inte alls bra."

”Jag ljuger inte,” sa han lite för snabbt och lite gör bryskt. Hans blick mjuknade snabbt. Det hade inte varit hans mening att låta så snäsig. ”Jag mår bra,” försäkrade han henne och strök bort en tår från hennes ögonvrån.

"Du är en så dålig lögnare." sade hon bara och la sig med ryggen mot honom. Hon slöt ögonen och drog täcket över huvudet. Hon ville inte ens mysa med honom längre.