Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på min föredetta föreståndare och var tvungen att berömma hennes mod
"du ser alltid så dyster ut Minivera" skrattade min far och Minnivera var på vä att svara något men jag skakade på huvudet och han tystnade
"dubdreserar dem väl" skrattade min far
"jag dreserar dem inte, de vet bara att jag vet bäst i det här fallet" sa jag kallt och tog en klunk vin "men jag skulle använda McGonagall som lärare hon är bra på det" sa jag
"det är ju sant. Ja det skulle vara kul och knäcka henne genom att låta henne undervisa på mitt sätt" skrattade min far och jag bara skakade på huvudet "Snape" ropade min far och jag såg undrande på min far som inte verkade ha någon avsikt att låsa in McGonagall
"Sev! Kan du ta Minivera till mitt rum sen" sa jag leende och han nickade och jag väntade på nästa "gäst"

- Folk verkar vilja komma i par, sa Yaxely irreterat och knuffade in Molly och Arthur.
De såg på både Voldemort och Cara men sa inget utan bara väntade.
- Sålänge du inte skadar våra barn, så gör vad du vill med oss, sa Molly trotsigt och såg på Voldemort.

Jag såg på Molly och Arthur
"typisk föräldrar" muttrade min far kallt
"du hade gjort lika dant" sa jag till honom och han svarade inte utan såg på paret
"vad ska vi göra med dem, de hade varit kul att tortera barnen bara för att" sa min far kallt
"nej" skrek Molly och Arthur tystnade henne och min far skrattade
"det har var så förutsägbar reaktion" skrattade min far och jag såg på dem
"ge dig nu. Du som vill veta allt om mugglare kan ju ha Arthur som assistent han vet en hel del om dem" sa jag och min far funderade
"det kan ju vara bra" sa min far fundersamt "och det kan vara riktigt roligt att se dig plågas" sa min far och såg sen på Molly
"låt Molly vara, låt henne sköta deras hem och om hon måste jobba låt henne sköta köket på Hogwarts" sa jag och min far funderade
"mig spelar inte så stor roll jag bryr mig inte om henne" sa min far och viftade med handen och Sev hämtade dem
"jag orkar inte mer, låt resten sitta till i morgon" sa min far och reste sig och jag nickade och tog mitt glas och reste mig
"jag vill se dina "gäster" i fängelsehålan senare" sa min far skarpt och jag nickade och to med mig glaset till rummet och såg på mina vänner och satte mig trött ner i fönstret
"hur är det med er?" frågade jag och såg ut genom fönstret

- Jo det är bättre nu, sa Ginny svagt och log faktiskt lite.
- Tack, för att du räddade mig därinne, jag ville egentligen inte dö, det bara känns som det, sa Ginny svagt och jag höll om henne och såg på Cara.
- Varför är det så få som har kommit upp hit?, vad har hänt med de andra?, sa jag oroligt och såg mig om.
Snart öppnades dörren och Molly kom in.
- Ginny gumman, hur är det?, sa hon och kramade om henne.
Macgonagall såg på oss alla och sedan på Cara.
- Så, vad händer nu?, vad har din far för planer med oss och de andra?, sa hon och granskade Cara skarpt.

Jag log mot Ginny "jag ve det och de var därför jag räddade dig. Jag är ledsen att Harry var tvungen att dö" sa jag sorgset och såg på henne innan jag tog en klunk av vinet och stirrade ut genom dörren
"Kingsley, Ron och Hermione sitter i olika celler, pappa orkade inte mer personer idag" sa jag sorgset och hörde dörren öppnas och såg på Arthur och nickade och vände mig mot Minivera
"den där blicken funkar inte på mig! Jag vet inte mer än ni, jag gör det bästa jag kan för er men jag kan inte gör mer än jag redan gör" sa jag och vek bort blicken. Vad skulle jag säga? Jag kände att allt var så hopplöst, jag försökte ge dem ett normalt liv men allt de gör är att se på mig som om det var mitt fel.
"orr" sa jag och kastade in glaset i väggen och tittade den ut genom fönstret

- Kingsley?, sa jag sorgset och stirrade i väggen.
Varför Kingsley?, kunde han inte bara få gå eller, ja jobba vidare som auror fast på Voldemorts vis?
Jag hoppade till när jag härde glas krossas och såg på Cara.
- Hur är det med dig då?, alla bara bryr sig om sig själva och ingen om dig, sa jag vänligt och gick fram till henne.
- Du ska bara veta Cara att vi är tacksamma för det du har gjort, vi skulle säkert vara döda om det inte vart för dig, sa Tonks och vi andra nickade instämmande.

"Laura, mörkrets herre vill säkert straffa Kingsley för hans stöttade Dumbledore och visa att ingen går säker" sa Draco sorgset och ja vände mig mot Laura och ryckte på axlarna
"jag vet att alla bryr sig om sig själva och jag förstår dem men hälften av er sida hatar mig och vill inte ens ha min hjälp! Ni förväntar er at jag ska hjälpa er och reda ut allt och lika dant gör min far. Måste folk hela tiden förvänta sig att jag ska lösa allt" suckade jag och skakade sen på huvudet och log mot dem "förlåt det är inte ert fel. Jag borde inte brusat upp. Jag är bara så rädd att se er dö och jag är ledsen att eran framtid inte blev som ni planerat" sa jag tyst och Draco tog min hand
"du löser det så gott du kan för dem" sa han och jag nickade
"jag måste ta med er ner till fängelsehålan igen, ledsen för det. Men ni är säkra där i alla fall" sa jag och hoppade ner från fönstret och började gå ut ur rummet

Jag såg på Draco och nickade sorgset.
- Jaghoppas att han överlever i alla fall, Kingsley är bra, han erbjöd sig faktiskt att hjälpa er om vår sida skulle vinna, sa jag och såg på Draco och Cara.
- Vi vet att du måste göra allt det, vi är ledsna att vi är så otacksamma, sa Molly och kramade om henne och vi följde sedan efter Cara ner i fängelsehålan.
Jag som trodde jag skulle slippa se den men det verkar va mitt öde att sova i fängelsehålor, tänkte jag ironiskt.

"Kingsöey är stark han överlever och jag lovar att göra mitt bästa för att han ska ha det bra" sa jag leende mot Laura och såg sen på Molly "be inte om ursäkt jag har ingen rätt att vara grinig. Ni tar den chansen ni får och just nu är DDT jag och jag lovade ju att hjälp er" sa jag och vi kom ner till fängelsehålan och jag släppte in dem men stoppade Laura
"vill du se Kingsley en snabbis? Jag tror det skulle göra honom gladare" sa jag och log mot henne

Jag såg på Cara och log mot henne.
- Ja, det skulle jag villja, tack för att jag får, sa jag leende mot henne och kramade om henne.
Vi började gå och jag stannade och vände mig mot Cara.
- Vet du vad jag kom på?, jag kan tala ormspråk, fast jag har inte den blekaste aning om vad jag säger, sa jag fundersamt mot henne.