Sjunde året på Hogwarts

Jag log roat åt tvillingarna klart de inte ville dela på sig
"patetiskt. Låt se ni är Weasley, ni stöttade Potter och ni var inte så villiga att gå över till min sida" sa min far och tvillingarna slog ner blicken "så det är nu ni ska börja försvara er!" sa han kallt
"sluta vara så elak nu. Både Fred och George har hjälpt mig en massa" sa jag allvarligt
"de båda har ställt till en massa problem för mig" sa han kallt och såg på dem
"som resten av de andra, men jag förbjuder dig att skada dem" sa jag och såg på dem
"du förbjuder mig?" sa min far kallt
"ja, det gör jag och jag lovar att du får gå över min döda kropp för att kunna skada dem" sa jag och han viftade på handen otåligt
"vad tycker du att jag ska göra med dem?" sa han kyligt
"låt dem ha sin butik, jag tänker inte gå runt och vara sur hela tiden jag behöver skratta" sa jag allvarligt
"du tycker jag ska låta dem ha sin butik?" sa min far kallt
"ja varför inte, då är de inte ivägen och de ställer inte till med något och folk blir ite så griniga och gör inte uppror" sa jag lätt
"jag antar att jag inte har något o säga till om?" sa min far
"nej det var du inte" sa jag och ställde mig upp och log mot tvillingarna och Snape kom in och hämtade dem
"vi tar en paus nu, jag är tillbaka om en stund. Möt mig på mitt rum" sa jag tvillingarna och lämnade pappa och gick till mitt rum och såg på Laura, Draco och Luna
"hej hur är det med er?" frågade jag dem

( Asså jag kom på att de nyss har deltagit i kriget, sen sovit i en fängelsehåla så de måste se ganska risiga ut och ha massa små sår )

Luna kom in och satte sig vid oss och det verkade som om hon hade fått nått jobb med förbannelser att göra nya eller nått.
Dörren öppnades åter och vi såg upp, men det var bara Cara.
Jag log svagt mot henne och såg upp på henne.
- Toppen, vi har deltagit och förlorat ett krig, sovit i en fängelsehåla och blivit dödsätare, en toppendag om du frågar mig, sa jag ironiskt men log sen svagt mot henne.
- Sen så hade Bella kul med att tortera mig och märket smärtar, sa jag trött och lutade mig bakåt i soffan men såg sedan på henne.
- Hur går det med möterna egentligen`, sa jag och såg oroligt på henne.

(det vore ju ganska logiskt :p)

Draco såg på mi och log innan han drog ner mig i hans knä och jag log svagt mot mina vänner
"de var inte så jag menade. Jag vet vad ni har fått gå igenom! Jag ville bara veta att ni klarar er och inte mår allt för kasst" sa jag lätt och tog Dracos hand "märket gör ont ett tag men det går över" sa jag lätt och tvillingarna kom in i rummet och såg surt på Sev som slängde en vass blick på dem
"vet ni hur ont det gör?" fräste Fred
"nej, men de kunde vari värre" sa jag och log svagt
"har du inte märket?" frågade George och jag skrattade tort
"tror du verkligen jag skulle gått med på det? Och nej jag är inte hans tjänare eller vad ni vill kalla det" sa jag och ryckte på axlarna och såg sen på Laura, det går bra jag har precis sätt till att tvillingarna får behålla sin affär" sa jag
"ja tack för det Cara" sa Fred lättat och jag nickade
"ingen orsak. Jag behövde bara en paus eftersom jag inte orkade ha en diskution med min far ljust nu. Jag hoppas inte vi skrämde er för mycket? Eller ja pappa" la jag till och såg på dem

hej

(sluta spama!)

- Ledsen Cara jag menade inte att vara sur på dig, allt känns liksom bara hopplöst och de är så många kvar därnere, sa jag och log svagt.
Fred och George kom in och jag såg lättat på dem, de hade klarat sig.
- Härligt att ni får behålla affären, då blir det mesta som förr för er, sa jag leende och de nickade glatt och såg sedan på Cara.
- Nej då Cara, din farsgubbe är riktigt trevlig liten typ, sa Fred och jag himlade med ögonen, trevlig liten typ var väll att ta i.
- Cara, kan vi får våra stavar tillbaka och kan jag få åka hem till min far?, sa Luna lite drömmande.
- Ja, Cara vad händer egentligen, får vi bara återvända till affären eller?, sa George undrande.

"jag vet de Laura" sa jag lugnt och skakade sen på huvudet "jag vet att det är många kvar och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med alla" suckade jag och log mot tvillingarna "ni är så lustiga, kan ni aldrig vara seriösa?" frågade jag dem och skakade sen på huvudet "jag tror inte jag kan hjälpa er där. Jag kan inte låta er gå förens pappa har bestämt vad han vill göra. Jag är ledsen men jag vill inte göra det värre för er" sa jag och reste mig upp
"jag måste fortsätta men jag återvänder så fort jag kan, vill ni ha något be Draco hämta det. Dödsätarna tänker inte tveka att skada er" sa jag och gav Draco en kyss och lämnade rummet och gick tillbaka till min far och satte mig is token
"vi kan fortsätta" sa jag och han log
"visst som du vill min prinsessa" sa han retsamt och jag bara fnös och väntade på nästa person

Cara försvann och vi satt och väntade på vad som skulle ske, vad annat kunde vi göra?

Yaxely kom åter ner i fängelsehålan och greppade tag i den närmaste.
Som denna gång var Ginny, han drog upp henne på fötter och knuffade in henne på Voldemorts kontor.

Jag såg på Ginny och hon måste vara förkrossad, Harry är död och hon måste tjäna mannen som dödade hennes pojkvän
"så här har vi alltså Potters flickvän" skrattade min far och jag ville bara slå honom för att han var så elak
"egentligen borde jag döda dig här och nu för ditt svek men det vore en för enkel utväg" sa min far kallt "så vad ska jag göra med dig?" sa han dramatiskt
"du behöver väll inte plåga henne. Hon har det redan jobbigt som det är" sa jag
"äh tyst nu Cara jag måste komma på vad jag ska göra med henne" sa min far och jag bara fnös och försökte komma på en lösning
"har du nån ide min sköna om vad jag ska göra med dig?" frågade min far kallt

Ginny ryckte till och såg ner i marken, egentligen ville hon bara dö och förenas med sin älskade Harry.
Hon ryckte på axlarna och skakade på huvudet, i denna värld ville hon integöra något bara dö.
- Vet inte jag hade tänkt att spela Quidditch eller så skulle jag vilja skriva om sport i The daily prophet, men nu har jag ingen aning, jag vill bara dö, sa hon och såg ner i golvet.