PRS Medi & Vidomina

"SÅ han har alltid varit elak?" Hon sjönk ner i soffan och slöt ögonen.
"Om jag kan vara hemma ensam skulle det vara bra. Jag kan sova det är bra." Hon öppnade ögonen och såg på Lisa och Alexander.
"De är söta." Hon svalde hårt och masserade halsen och vände på huvudet.

"Ja. Han har alltid varit sig lik.", sa Jules.
Mary ställde sig upp och kollade på Jules. "Vi tar med henne till Ruby. Hjälp mig med barnen, ta Alex.". Jules nickade och gick till skrivbordet där Alex och Lisa fanns. Han plockade upp Alexander som verkade ha somnat av utmattning och Mary gick efter för att plocka upp Lisa. "Kom, Alice. Vi går till farkosten. Till parkeringen.". Mary erbjöd henne sin fria hand. "Det blir skönt att få lägga sig i sängen, tror jag.".

"Men Ruby ska vila..." Alice reste sig och tog Marys hand och såg på henne och såg på Alexander och sedan på Lisa.
"De kommer bli bra kompisar. Det vet jag." Hon log mjukt och slöt ögonen igen.

När de kom ut ur byggnaden stannade Jules tvärt. Ett larm ljudade i hela kupolen. Någon sprang åt deras håll. "Göm er! Göm er!". Lisa och Alex började gråta.
Mary såg panikslaget på Jules. "Fort, in i farkosten.", sa han och Mary skyndade stegen åt dess håll.
Jules stannade kvar med Alice. En man rusade förbi honom. "Vad är det som har hänt?", ropade Jules efter mannen och Jules kände sig mer förvirrad än rädd. Ljudsignalen var hög och ett blinkande rött ljus från en av lamporna fästa i kupolen sken över de.
"Någon, några har brytit sig in!", svarade mannen samtidigt som han fortsatte rusa in i närmaste byggnad som såg ut som ett hus tillhörande arbetsplatsen. Jules kollade på Alice. "Bäst vi skyndar efter de.". Han greppade tag i Alice och följde med henne till farkosten med Caspian fort efter de.
Caspian såg inte rubbad ut, utan istället lugn och sansad. "Jag kan se vad det är som har hänt. Låt mig aktivera kamerorna.". Han satte sig i förarsätet i farkosten och knappade något så att en skärm på instrumentbrädan lyste och visade en bild på olika ställen i staden. "Jag söker efter inbrottet.", sa han och såg koncentrerad ut.
Mary tröstade Lisa och Alex bäst hon kunde. De tjöt och verkade rädda. Det gjorde henne rädd med.

Hon greppade ett hårt tag om Jules och svalde flera gånger och hon såg sig om.
"Inbrott men hur?" Hon sjönk ner i farkosten och sträckte sig efter Alexander. Hon må vara trött men hon kunde försöka trösta dem.
"Alexander inte vara ledsen," Hon skumpade honom och lekte med hans händer.
"Det är ett stort tog tut tut." Hon blåste trött upp kinderna och gjorde ett pruttande ljud.
"Inte vara ledsen älskade Alexander."

Caspian lokaliserade inbrottet vid andra sidan av kupolen. "De är inte här. Men de verkar vara flera.". De verkar ha tagit sig in genom en lucka. Den har inte rörts på länge, säkert när transport från en grannstad från andra sidan jordklotet kommit.", sa Caspian fundersamt.
Jules tryckte ner gasen i botten och körde de i snabb hastighet till Rubys hus. Mary höll i Lisa och försökte trösta henne så bra som hon kunde. Mary kände sig rädd, men försökte att inte visa det för barnen. Hon svalde och svalde en gång till när de parkerat utanför Ruby. "Fort.", sa Jules. Han öppnade dörren till farkosten och visade de till Rubys hus. "Vi är trygga här... hoppas jag.", sa han lågt och svalde han med.
Mary ställde sig upp och tog med sig Lisa i sin famn och gick med henne till Rubys hus och klev in i huset utan att varken knacka eller meddela henne att de var där.

Hon räckte över Alexander till Jules och tog sig ur fordonet och började ta sig in mot huset och svalde.

"Vad är det som händer?" Ruby såg blek ut när hon kom ner och såg Alexander skrika.
"Men gubben." Hon sprang fram och tog honom i famnen.
"Såjasåja ingen kommer att skada dig. Sherman är inte här."

När alla kommit in i huset så slutade larmet att gå och lamporna slutade att blinka. "..Jag tror någon stängde precis av larmet.", sa Jules fundersamt och lyssnade medan han stod i hallen. Mary satte ner Lisa i en barnstol och satte handen för munnen, nära att gråta. Jules upptäckte henne och skyndade sig fram för att krama om henne. "Såja.". Mary snyftade. "jag vet inte vad som hände.", sa hon och gömde sitt ansikte mot Jules bröst.
Jules kollade mot Ruby. "Det verkar vara ett inbrott. Men det är ingen fara så länge vi är inomhus.". Sa Jules och såg mot Caspian som hade sett var inbrottet skett.
Caspian gick fram till Ruby. "Jag har sett dem. De är inte här, de håller sig på andra sidan. Men de kanske kommer hit. De är flera stycken.". Caspian tänkte på bilden han sett och tänkte tyst för sig själv att de hade varit så kvicka i sina rörelser och verkade ha sökt efter något. "Vi håller oss inomhus just nu, okej?", sa Caspian i lugn ton och tittade på Ruby först och sedan på de andra.

Hon satte ner Alexander och nickade. såg på sin man och hostade till.
"Jag kan gå och sätta på te om ni vill.
"Mary vill du sätta dem i lekhagen är du vänlig?" Hon log mot henne och såg på Alice som hade lagt sig i soffan.
"Älskling kan du kolla till Alice?" Hon försvann i köket och såg ner i pannan med vatten och satte på den och började sjunga tyst.

Jules strök Mary över hennes rygg och sökte hennes blick. "Ingen fara.", sa han tyst och tröstande till henne. Mary nickade och svalde. När Ruby frågade Mary om hon kunde sätta barnen i lekhagen nickade hon och insåg snabbt att Ruby inte såg det och svarade henne att ja, det kunde hon. Mary tog med sig Lisa och Alex in i deras rum och satte de ner i lekhagen. Hon kom ut igen och såg Jules gå in i köket så Mary följde efter.
Caspian nickade när Ruby sagt åt honom att se efter Alice. Han gick in i vardagsrummet och fann henne i soffan. "Alice. Är du okej?", sa han lugnt.
Det bankade det plötsligt på dörren. Det var en desperat bankning, i hög volym. Tre knackningar. Sedan var det tyst.