rollspelare & tippest prs

Sophia smekte hans kind och öppnade munnen för att klaga när han reste sig upp, men allt som kom ut var en förvånad flämtning. Hon fnittrade till och vände lätt på huvud för att kolla på honom.
"Hm, gjort det här många gånger?" log hon smått och reste sig upp för att enklare få av sig klänningen.

Ett kort skratt rymde ur hans mun åt hennes kommentar. Vare sig det var sant eller inte var inte viktigt för honom. Han hjälpte henne ta av sin klänning när hon ställde sig upp och började även dra av hennes underklänning. Samtidigt som han gjorde det satte han sig ner på sängen och drog henne närmare. Underklänningen var snart av och hans blick gick över hennes kropp. Han drog henne ännu närmare sig själv och hans blick riktades istället upp mot hennes ansikte.
”Wow”, ett andlöst ljud var det enda som han kunde yttra.

Sophia fick nästan hålla sig från att gråta när hon hörde hans skratt, hon skulle sakna det så otroligt mycket. Hon höll sig från att täcka sin kropp med händerna när hon väl stod framför honom helt blottad. Hon la sina armar om hans nacke och rodnade djupt när hon hörde honom.
"Tyst." sade hon och tittade bort från honom. Det tog mycket för att inte lägga armarna om sig själv och ta på sig underklänningen igen.

Sophias blyghet kring sin egen kropp kunde ses som söt, men Henri förstod den inte. Han lutade sitt huvud mot en av hennes armar som hon lagt runt hans nacke och log smått mot henne.
”Vadå?” frågade han och flinade försiktigt, då det fortfarande kändes fel att visa den minsta lilla lyckan med tanke på omständigheterna.

"Du gör det pinsamt." sade hon tyst och la sina händer på hans kinder istället. Hon delade inte samma uppfattning som han kring att vara glad, ville inte att hennes sista stund med prinsen skulle vara fylld av sorg. Hon kysste istället mjukt hans läppar och satte sig försiktigt i hans knä.

Han skakade lättsamt på huvudet åt hennes ord. Då hon satte sig i hans knä la han armarna kring hennes midja och la sig ner, samtidigt som han drog ner henne med honom. Hans blick gick snabbt till dörren för att försäkra sig om att den. ar stängd, vilket den var. Då han hade försäkrat sig det började han placera kyssar på hennes nyckelben och gick längre och längre ner.

Sophia rös till och slöt ögonen i några sekunder innan hon vred på dem så att han var överst. Hon granskade honom leendes och drog upp hans skjorta lite, smekte hans överkropp. Hon njöt av värmen han utstrålade.

Han rös till av hennes plötsliga beröring under hans skjorta. I några korta sekunder till fortsatte han att placera ut kyssar, obrydd om att hon vänt på dem. Plötsligt stannade han upp, höll upp sig med en arm medan han knäppte upp sin skjorta med den andra.
”Ta av den”, bad han, aningen andfått, precis innan han återgick till att placera ut kyssar längs hennes mage.

"Är det en order?" frågade hon retsamt innan hon lydigt gjorde det han bad henne om. Hon bet sig på läppen och kollade på honom med stora ögon, började tveka lite på ifall hon verkligen ville fortsätta. Hon rynkade lite på pannan och lutade sig bakåt för att titta upp på taket. "Henri..." sade hon försiktigt och drog sina fingrar genom hans hår, behövde någon slags uppmuntran och försäkran om att allt skulle bli bra.

Han tittade upp på henne igen när han hörde sitt namn. Han rynkade pannan på ett frågvist sätt och rättade på sig så att hans ansikte var precis ovanför hennes.
”Vad är det?” frågade han och smekte lätt hennes kind med sin ena hand. ”Du måste inte om du inte vill..” Men han ville. Och han hoppades att hon ville också. Detta var förmodligen deras sista chans också - så det var en ’nu eller aldrig’ situation. Inte för att det spelade någon roll för honom egentligen om hon nu inte ville, men han höll (mentalt) tummarna.