PRS rollspelare & Emma07

Jake såg tyst på henne lite medans han gick vidare, tänkte lite.
"Men ifall dem skulle kunna skada både dig och vårt ofödda barn, så kommer dem verkligen åt både Sverige och Frankrike", svarade han tyst, det var ju det som verkligen band ihop deras allians.

Isabella la sin hand på sin mage och rynkade på pannan ännu mer, hon avskydde verkligen politik.
"Skulle dom skada en bebis?" frågade hon tyst och gick in till deras sovrum. Hon vände Jake ryggen, ville att han skulle hjälpa henne komma ut från klänningen.

Jake såg på henne och suckade lite.
"Jag vet inte, tydligen", svarade han tyst, kunde väl bara hoppas att han hade fel men det hade ju inte verkat så. Han gick efter henne in och började tyst hjälpa henne med klänningen i tankar, hela händelsen oroade honom en hel del.

Isabella smekte lätt sin mage och vände sig om mot honom då hennes klänning föll till marken. Hon kramade hårt om honom och slöt ögonen i några sekunder.
"Jag älskar dig, Jake." sade hon tyst och smekte hans nacke. "Om det någonsin står mellan mig och vår bebis så kommer bebisen först, okej?" viskade hon och tittade upp på honom. Rummet var ganska kyligt då hon bara hade på sig en underklänning som var ganska tunn och kort.

Jake kramade mjukt om henne tillbaks, drog in den härliga doften av hennes hår.
"Jag älskar dig med", svarade han tyst, såg sen på henne då hon talade igen.
"Det kommer det inte göra, det kommer gå bra", försäkrade han henne och smekte tyst hennes kind, ville inte tänka på risken att förlora henne.

Isabella nickade lite och kysste honom mjukt innan hon drog sig undan. Hon ville ta ett bad och få bort allt blod från sig, kände sig hemsk.
"Jag dödade en man..." sade hon tyst och kollade på honom med stora ögon. Hon blev illamående bara av att tänka på det, mannen hade säkert en familj som väntade på honom och på grund av henne skulle de aldrig få träffa honom igen.

Jake besvarade mjukt hennes kyss och såg sen allvarligt på henne.
"Det var i självförsvar, det är inte samma sak. Det var inte ditt fel", sade han mjukt, visste själv hur hemsk den där känslan var över att ha tagit någons liv, att inte veta ifall denne någon haft en familj eller ej, och inte veta ifall man hade kunnat göra något annorlunda.

Isabella svalde hårt och kollade på honom en stund, ville verkligen tro honom och lägga alla dagens händelser bakom sig. Hon tog ett djupt andetag och pussade hans kind.
"Jag älskar dig så mycket..." suckade hon innan hon log svagt. "Men jag ska nog ta ett bad för att bli ren."

Jake såg tyst på henne och log svagt, både utav pussen och det hon sade.
"Jag älskar dig med, mer än nåt annat", svarade han ärligt, det kunde hända vad som helst och han var säker på att det ändå aldrig skulle ändras.
"Gå och bada du. Jag borde gå och kolla hur det går med pappa", svarade han tyst, hade börjat oroa sig lite för honom nu efter att ha försäkrat sig om att Isabella var okej.

"Jag kommer senare." sade hon och kysste hans kind innan hon skickade efter sina damer så att de kunde förbereda ett bad åt henne. Det dröjde inte länge förrän hon sjunkit ner i det varma vattnet och äntligen känt någon slags avslappning.