Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu kollade rakt fram och sa.
- Jag undrar egentligen hur det går för Akunadin med köksjobbet.
Men han är nog på riktigt dåligt humör, men det är hans egna fel.

Cassandra skrattade lite lätt och sa:
- Jag har inte direkt fått intrycket av att han är en särskilt gladlynt person, så det kan nog stämma att han är på dåligt humör. Jag lär väl märka det när jag går ner där sen ikväll, om han är kvar då.

Atemu såg på henne och sa.
- Det bästa du kan göra är att ignonera honom, han kan i alla fall inte ge folk sysslor så länge han har sitt straff

Cassandra nickade. Hon skulle försöka ignorera honom, men en trontjänare ignorerade man inte så lätt.

Atmeu nickade och fortsatte gå lugnt.

Cassandra visste inte om hon gjorde ännu ett övertramp, men hon hade redan gjort så många att vad spelade ett mer eller mindre för roll? Så hon sa:
- Har han alltid varit så otrevlig? Priest Akunadin, alltså.

Atemu nickade och sa.
- Ja, han fikc mig många gånger att gråta som barn.

Cassandra ryckte till. Hon hade inte väntat sig ett så öppet svar. Öppet, men vidrigt. Hon sa dämpat:
- Usch, vad hemskt!

Atemu nickadeo ch sa.
- Ja och jag kan inte ens ge honom sparken

Cassandra log medlidsamt mot honom och sa:
- Jag kan inte ens föreställa mig något sådant. Vara bunden till en person som man starkt ogillar under hela livet utan möjlighet att gå skilda vägar. Det måste vara avskyvärt! Jag förstår inte hur Ni står ut.