[PRS] Back to shcool

"Tror det..." säger jag och tar en stor sked av yoghurt "Isobelle sov över hos sin pojkvän så att det borde inte direkt vara någon annan som är i lägenheten"
"Okej, då snor jag den" mummlar <Jace och går i väg mot dushcen

Jag tittar ner på mina fingrar som trummar mot stolsryggen.
"Så...hört nåt mer om mordet?"
Jag har nästan inte tänkt nånting på det idag, knappt hört nåt heller. Eller ja, jag överhörde nåt om en minnesstund på måndag, men det var typ det. Det var lite ovanligt tyst i korridorerna också och jag kan slå vad om att många av hennes vänner inte var här idag. Men jag kan förstå om folk vill ha det nertystat.
Det är helt sjukt egentligen. Ett mord. Man kan ju inte låta bli att bli lite extra vaksam nu...

"Uhm inte direkt, det var lite konstigt att skolan liksom var så 'normal' igår......." säger jag
det var inte bara konstigt det var faktiskt ganska creepy som om alla hade glömt.... Eller snarare inte brydde sig längre....... Tanken får mig att rysa.....
"Du kan vi inte prata om något trevligare, som till exempel varför du somnade i Jace armar?" säger jag med ett djävulsk leende vilket verkar få Ren extremt förlägen

Jag fortsätter titta ner på mina händer.
"Tänk om han hör dig!" väser jag. Det tvivlar jag egentligen starkt på eftersom att han står i duschen i andra rummet, men jag måste ju såklart vara extremt paranoid. "Det var bara så att han somnade bredvid mig och jag somnade också, sen så rörde väl han sig bevisligen mycket när han sov och...ja..." Jag mumlar en aning när allt kommer ut i ett och samma andetag. En suck tränger sig ut.

Jag höjer på ögonbrynen men accepterar Rens förklaring.
"Uhm du det är en sak jag måste berätta för dig sen" mummlar jag efter en stunds tystnad.
Jag hade tagit beslutet att berätta för honom om Clara imorse när jag vakna, det kändes liksom fel att Jace skulle veta min inte Ren, dessutom var jag honom skyldig en förklaring till mitt konstiga uppförande

Jag blir aningen förvånad.
"Eh, visst, absolut."
Sen slår det mig. Det skulle kunna vara angående det plötsliga gråtanfallet igår... Det behöver det ju inte vara, men sannolikheten är hög.
Efter ungefär 10 minuter kommer Jace ut från badrummet medans han torkar sitt hår. Klädd i samma jeans som igår men, av någon anledning, bar på överkroppen. Samma handduk som han torkat sitt hår med slänger han över axeln. Som om det var ingenting går han till vardagsrummet. Det är väl kanske ingenting, men av någon anledning så undviker jag starkt att titta på honom. Jag vill inte bli påkommen med att stirra eller nåt. Så långt jag hinner se så börjar han gräva i en blå ryggsäck som, nu när jag tänker på det, inte var där igår. Eller det kanske den var, men jag borde väl märkt om han hade grejer med sig. I nästa sekund gör han ett elefantliknande läte. En ovanligt kraftfull nysning.

"God bless you!" skrattar jag åt Jace extremt konstiga nysning
Jace ger mig (och Ren) ett leende som tack
"Varför säger man så egentligen?" frågar Ren
"Det var först tecknet på att man fått pesten, alltså att man nös mycket" svarar samtidigt som jag tar en stor sked med yoghurt.

"Jaså?" svarar jag med höjda ögonbryn. "Jag hade ingen aning". Hon ljög i alla fall inte när hon sa att hon kan sin historia.
Till slut kommer Jace bort till oss, iklädd en grå t-shirt.
"Inte jag heller" skrattar han.
"Hade du med dig det där igår?" frågar jag sedan. Det är väl egentligen en ganska onödig fråga, men jag är bara förvirrad hur de grejerna kom hit. Han drar handen genom sitt blöta, rufsiga hår.
"Ahhhh, nepp. Men Ed och några av de andra var på nån fest till mitt i natten igår och skulle ändå köra förbi här, så de kunde hämta lite grejer på vägen. De var här vid typ tre i natt. Jag försökte att inte väcka dig, jag tror det gick. Om du var vaken låg du i alla fall väldigt stilla."
Han tystnar med ett litet leende.
Inte förräns nu upptäcker jag hur attraktiv han faktiskt är. Jag vet inte vad det är, kläderna, sättet han drog handen genom håret, bara hur hans ansikte formas med den där blicken med det leendet, eller kanske allt. Som nån känd modell tagen direkt från ett tidningsomslag eller nåt liknande. Det låter nog rätt klyschigt, men det är nästan som om jag ser honom för första gången. Och det jag ser fascinerar mig så mycket att jag måste säga till mig själv att inte stirra. Jag biter mig i underläppen.
"Åh, förresten. Niki var inte med men de andra bad mig hälsa från henne till dig."
Jag kommer ur mina tankar när Jace pratar igen och vänder sig till Rachel.

Jag tappar nästan min yoghurt sked....... NIKI HÄLSADE TILL MIG!!!!!? Jag vet att jg egentligen borde tacka Jace med detta är ett tecken så det får vänta, hon hälsade till mig och hon vill umgås med mig.......! Tänk om....... Nej det är omöjligt........ Men ändå tänk om...... Om hon GILLAR MIG!!!!!!!!!!!!!!!!!1
Jag känner hur jag rodnar och brister ut i ett brett leende. Fuck nu kommer Jace också fatta att jag crushar på Niki......!
"Eh okej...tack" mumlar jag tyst (gud varför måste jag alltid vara så akward, först väntade jag för länge med att säga tack men när jag väl gör det kan jag inte göra det ordentligt.....)

Jag sneglar på Rachel och kan äntligen dra slutsatsen på att det är Niki hon har en crush på. Det är klart att jag har anat det, men nu är det lagom uppenbart.
Jag reser mig upp och går mot vardagsrummet. Lika bra att jag gör mig i ordning nu. När jag tar upp ryggsäcken så inser jag att jag också borde duscha... Det borde väl gå bra, Jace gjorde ju det. Jag drar ryggsäcken över axeln och går mot badrummet.
"Jag tar också en dusch om det går bra"
"Varsågod" vinkar Rachel tillbaks och jag nickar till svar när jag stänger och låser dörren efter mig. Strax efter strilar det varma vattnet över min kropp täckt av märken som avspeglar en stor del av vem jag är, ett faktum jag hatar. Så småningom kommer väl Rachel få reda på det, men jag vet inte hur eller när. Jace är jag fortfarande så förvirrad om...