Skriva av sig-tråden

oj, förväxlade dig med LilyLunaPotter, förlåt! My bad

Fannyy: Okej, fattar.
Savi: Men om man ändå inte kan, vad gör man då? Att gråta sig till söms varannan vecka kan inte vara bra...

Jag har typ en kris, panikattack, ångest, ja, kalla det vad ni vill.

Ingen tycker om mig. Jag känner det på mig, folk tröttnar på mig direkt. Vill folk lära känna mig sumpar jag det, och dom skiter till slut i mig, för att jag är just jag. Jag fattar inte, jag är typ sämst. Folk tittar på mig och skrattar, och de ignorerar totalt det jag säger. Jag går förbi obemärkt, och jag har ingen aning om vem jag är som person.

Jag är en sån person som inte är i nån speciell krets, utan jag är vän med de flesta. Grejen är den att jag inte kan skilja på om dom bara är med mig för att dom inte har något annat för sig, eller om dom verkligen är min vän. Jag har en gammal klasskompis, som nu är min klasskompis igen efter en splittring, som skrev "Det enda jag har att se fram imot är vad vi ska göra med klassen när vi börjar igen. Vi har fått fem nya i klassen, vilket innebär att vi ännu en gång ska åka bort med klassen. Den tiden kommer jag såklart tillbringa med gänget" Så jävla less. Ingen vill ha oss där, och de enda fördelarna för dom är att dom får skolresor. Dom skiter i oss fullständigt.

Ändå, så pratar dom med mig, och ibland kan jag vara deras vän, medans andra stunder är jag nobody. Jag vet inte vad det är för fel på mig, för jag orkar inte. Jag har funderat på att byta skola, men då blev min bästa vän skitledsen och assur på mig och sa att jag inte fick lämna henne där. Så nu är jag här, i en skithåla, och ska börja i en klass där ingen vill ha mig, och där jag inte ens vill vara. I hate that.

Alltså fannyy - Det finns folk som tycker om dig. Hela mugglis älskar dig! Och det finns de som tycker om dig närmare också. Jag vet precis hur du känner dig har varit med om exact samma sak, och det är inget kul alls. Men tillslut hittade jag ett gäng som jag verkligen kände mig bekväm och välkommen till.
Det enda tipset jag har att ge är att prata. Jag tyckte det var jättesvårt. Jag tog tag i gänget jag var med och bara sa som det var, det var förstå då som jag visste vilka som verkligen brydde sig och vilka som sket fullständigt i mig. Sen var det här i nian och några månader senare var det nya klasser och gymnasiedags.

Det är just det. Ingen lyssnar på mig. Jag är en fis i rymden, som bara är. Mina vänner har lämnat mig, jag kan inte lita på människor längre. Jag har blivit så grundlurad att jag tror att varenda människa hatar mig. Jag klarar inte det i långa perioder. Jag är tacksam över att mugglis finns, hur konstigt det ens låter. Det är något med att spilling my guts out to complete strangers som får mig att må bättre. Så tack mugglarportalen, ni är min räddning♥

Vet att det här är något av det fjantigaste jag någonsin skrivit... men fan vad jag blir arg.
Jo grejen är den att jag hade fotbolls match igår, jag har inte tränat så mycket i sommar men jag hade betydligt bättre kondition än de andra i laget. Men jag fick som vanligt börja på plan, ni ska veta att jag inte är någon stjärna däremot är jag äldst och det gör att jag har ett ganska stort försprång från de som är mer två år yngre. Jag spelade halva halvleken och fick sedan gå ut. Vi var kort om folk och bara tre på bänken varav två var skadade, så efter knappt 5 minuter fick jag spela igen och spelade klart halvleken. Efter pausen fick jag spela igen, och spelade hela denna halvlek. Jag var inte dålig på något sätt och jag gjorde verkligen mitt bästa. Men vi spelade mot ett lag som varit med i Gothia Cup och som dem är riktigt bra. Jag åkte på en boll i magen, en stämpling och ett finger jag inte kan röra, allt av en vän till mig. När vi hade tackat uppmuntrade alla föräldrar oss och sa till sina egna barn vad de hade gjort bra. Men min mamma och pappa sa bara "Du får fan få bättre kondition om vi ska kolla något mer på dig". När vi kom hem skulle de börja diskutera det och jag kan bara inte fatta varför pappa måste var så dum! Bara för att han är en tävlingsmänniska men aldrig var duktig på fotboll så behöver han inte pressa mig. Jag tror inte jag kommer spela mer efter denna säsong eftersom det inte är det minsta roligt efteråt när inget jag gör duger för honom.

Vet att det blev luddigt och osammanhängande... men det får ni stå ut med.

det spelar ingen roll om han är inblandad eller inte, rektorn är lärarnas chef, och om de gör fel borde man gå till honom/henne. Okej förstår, men a, tycker ändå ni borde anmäla honom som sagt så borde han inte få jobba som lärare.

♥

Elley
Lilla vän, jag känner verkligen med dig. Så får det inte vara! Vare sig man gör sitt bästa eller inte så är det viktigaste att ha kul och dina föräldrar har ingen rätt att säga så som dom gjorde. Det är för din skull dom är där, inte för sin egen! Säg åt dom att du faktiskt blir ledsen och sårad, att du spelar för din skull och för att ha kul. Sluta om du känner för det, men gör det inte för att dina föräldrar håller på som dom gör, gör det för att du själv vill isåfall. Men jag tycker det är viktigt att du säger till dom hur du känner och inte bara slutar huxflux, för det kan skapa onödiga bråk...

Puss gumman, hoppas det blir bättre, finns här! ♥

Vet ni vad, det känns som om att det skulle vara meningslöst nu att förklara hur jag känner för...ja. Jag får nog helt enkelt inse att jag var en korkad idiot. Dessutom, JAG VET att han kan få mycket bättre än mig, jag vill bara det bästa för honom. SUCK, jag tänker inte göra något annat än försöka glömma, så är det bara.;_; Men tack för att ni försökte övertalamig att göra....annat.

Vet du vad? Fuck them! okej, omg, jag sa något fult. Jag tycker ju om dig, hela mugglarportalen gör det? Jag tycker att du ska gå och leta efter en riktigt bra person i klassen, eller i skolan eller...ja, NÅGON som är snäll och förstående. Du är ju underbar! dom måste bara låta dig få chansen att vara underbar.