wolfy & rollspelare prs

Adrian skrattade till igen, älskade verkligen det faktum att hans kusin hittat någon så härlig som Cleo.
"Jag lovar, ta det lugnt nu okej?" Han sa hejdå innan han avslutade samtalet och gick in till köket för att umgås lite med sin familj, skulle ringa till Jonathan senare.

"Lovar." log hon och la ifrån sig mobilen. Det dröjde inte länge förrän hon tog mobilen igen. //älskar dig massor// skrev hon till Jonathan, kunde inte låta bli. Hon bet sig på läppen och höll hårt i sin mobil.

Jonathan vaknade sent på kvällen. Han hade sovit ända sedan Cleo dragit därifrån. Det första han gjorde var att sträcka sig efter sin mobil, hade några missade samtal från Adrian och ett sms från Cleo. Han tvekade en stund innan han svarade henne med att han älskade henne också, undrade vad det var som tagit åt honom tidigare egentligen.

Cleo satt vaken och väntade på svar från Jonathan, det var otroligt jobbigt att han var så långsam. Hon hoppade nästan till när hon kände sin mobil vibrera under kudden. Hon tog den direkt och ringde upp honom, behövde få prata med honom.

Bara ett ögonblick efter att han skickat smset och innan han hunnit ringa upp henne så fick han ett samtal från Cleo.
”Hej älskling,” sa han lågt, visste inte riktigt hur sur hon var på honom.

”Hej, hjärtat. Är du okej?” Frågade hon och satte på FaceTime istället. Hon tände lampan och drog upp täcket till hakan. För första gången kände hon sig nervös över att prata med honom.

Han vred en aning obekvämt på sig då hon bytte till videosamtal.
”Hur mår du?” frågade han istället för att svara på hennes fråga, hans mående var inte så viktigt just nu.

"Jag mår bra. Hur mår du?" frågade hon igen och bet sig löst på läppen. Hon behövde få se honom för att inte bli helt galen, hon hade oroat sig något otroligt mycket för hans hälsas skull.

Jonathan undvek igen att svara på frågan. Han ville inte prata om sitt mående för han visste inte ens själv vad som var fel på honom.
"Förlåt för tidigare," började han istället och drog en hand genom sitt rufsiga hår, "jag vet inte vad som tog åt mig. Jag.." Han avslutade inte meningen utan vände frustrerat bort med blicken, var väldigt arg på sig själv.

"Jag älskar dig, Jonathan. Det är okej att ha dåliga dagar." sade hon tyst, hoppades verkligen att det bara handlade om en dålig dag. Hon log svagt och kollade på honom, han var så vacker. Hon ångrade att hon inte stannat, ville bara krama om honom.