Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på Neville och skakade på huvudet
"ja jag förstår inte ens hur du kunde. Jag räddade dig och du blinkade inte ens innan du kidnappade mig" sa jag och Neville skruvade på sig och jag reste mig långsamt upp "oroa dig inte, jag är inte arg. Jag förstår varför du gjorde det, men det lättaste är om Harry och min far gör upp det." sa jag och log mot honom och såg sen på Harry
"allt vi behöver göra är att döda ormen" sa Harry och jag kände en stygn av skuld för att jag inte sagt något om medaljongen men sa inget utan bar mitt stenansikte och såg på Laura
"kan jag få tillbaka min stav?" bad jag

- Här, sa jag och gav Cara staven och slängde en blick på Harry och skakade sorgset på huvudet.
Hon skickar honom rakt in i döden, tänkte jag sorgset och såg sedan på Cara.
- Hoppas att fu kan fixa allt till det bästa, sa jag och kramade om henne.
Jag slängde en blick på medaljongen när jag släppte henne.
Egentligen skulle jag slita den av henne eller avslöja allt om den men jag kunde inte, jag ville inte göra Cara så illa.

Jag tog i mot staven från Laura och nickade
"jag lovar att göra så gott jag kan men snälla försök att inte göra något dumt" sa jag och log mot Laura och de andra men backade snabbt när hon såg på medaljongen och lämnade dem bakom mig och jag hörde hur de började diskutera något. Jag gick ut genom dörren och av ren instinkt duckade jag när jag gick ut och tur var väll de eftersom det kom en förbannelse flygande
"Rodolphus din idiot" skrek min far och Draco sprang fram till mig och kramade om mig
"oroa dig inte, de gjorde inget" sa jag och strök honom över kinden och og hans hand och vi gick bort till dem andra och min far, Sev, Bella kramade lättat om mig
"vad sägs om att avsluta det här nu" sa min far och sprängde porten och gick sen in genom dörren mot stora salen och såg på dem andra
"vad sägs om att göra upp det här för en gångs skull Potter?" sa han kallt och jag kramade Dracos hand och sänkte blicken

Porten sprängdes och bitar flög om oss.
Voldemort gick till stora salen där han skulle möta Harry alla följde med in men vi stod på olika sidor utav rummet.
En för de goda oc en för de onda.
Voldemort och Harry ställde sig imitten och höjde staven mot varandra.

Jag såg på dem och vände bort blicken, jag visste att det här bara kunde sluta på ett sätt, med Harrys död
"du har inte en chans Potter" sa min far elakt
"vi får väll se" sa Harry och jag hörde en förbannelse träffa en av lamporna bakom min far och jag satte mig ner på golvet och slog händerna för öronen och försökte stängs ute alla skrik och rop. Draco satte sig bredvid mig och höll om mig. Jag kände mig riktigt elak för att jag inte gav Harry en chans men jag visste att jag gjort vad jag ansåg bäst. Jag försökte att inte höra något och bara vänatde på att Harry skulle dö

Det blev en hemsk strid mellan dem, lampor förstördes och det stora lärarbodet brann upp.
Och allt till ingen nytta, Harry skulle ju ändå dö.
Jag suckade och drog sedan efter andan, en grön ljusblixt flög över rummet och Harry för död ner.
Folk skrek vissa grät men jag kunde inte göra nått Voldemort gick fram till Harrys livlösa kropp och sparkade till den.
Och det var inga tecken på liv, Harry var död.

Jag hörde deras skrik och förstod att Harry hade dött och sen kom jublet och jag försökte stänga det ute.
"verkar som vi vann?" sa Draco och jag nickade och kände tårarna rinna. Visst var jag glad över att min familj levde men Harry hade varit min vän
"nå när det här lilla problemet var ur vägen så återstår bara det andra. Vilka av er är smarta nog att byta sida utan att behöva se andra dö?" sa min far kallt och Sev kom fram till mi och drog upp mig på fötter
"Cara" sa min far och jag såg sorgset på honom
"mm" svarade jag och gick fram till honom
"var inte så ledsen nu" sa han och log innan han torkade mina tårar
"du har precis dödat en av mina vänner och det spelar ingen roll om jag visste att det skulle gå så här" sa jag när min far skulle protestera. Jag vände mig mot de andra och såg bedjande på dem, snälla byt sida, tänkte jag. Bara acceptera det som hänt

Folk började skruva på sig och jag visste att någon var tvungen att ta det första steget.
Jag såg mig om efter Dean men kunde inte se honom.
Jag lösgjorde mig ur folkmassan och gick över till andra sidan.
Det var det jobbigaste jag hade gjort det stod emot allt jag trodde på.
Jag hade kämpat för hela mänskligheten och nu när inte det funka så tänkte jag kämpa för mig själv och mina närmaste.
Jag gicl äver med höjt huvud Voldemort skulle inte tro att jag tänkte lyda honom bara för att jag bytte sida.
Jag ställde mig vid Cara och såg över på den andra sidan.
De började röra på sig och det verkade vara flera som tänke ge sig.

Jag log tacksamt mot Laura och kramade om henne glad över att hon var okej och för att hon var smart. Voldemort nickade och jag såg på några av de andra som sänkte huvudena och gick över. De flesta som stod kvar var DA och fenix medlemmar och min far såg irriterat på dem och tänkte höja staven men jag stoppade honom
"låt mig prata med dem!" sa jag och han fnös "ge dig, var glad över att du vunnit i stället! Nej bara gå ut med de andra så pratar jag med dem" sa jag bestämt
"Cara de behöver lära sig vem som bestämmer" sa han kallt
"de vet de redan! Men hela deras värld har precis rasat samman! Gå nu innan jag avslutar de Harry påbörjade!" sa jag bestämt och han såg kallt på mi och log sedan
"jag borde väll inte räknat med något annat. Gör inget dumt bara" sa han och strök mig över kinden
"oroa dig inte" sa jag leende och han vände sig om och lämnade salen med de andra dödsätarna och de som precis bytt sida. Jag såg på Draco och Laura innan jag vände mig mot dem andra och såg olyckligt på dem. Jag satte mig på ett bord och väntade på att de skulle säga något

- Alltså vad tror du vid ska göra Cara?, bara ge oss?, sa Lupin och de andra nickade instämmande.
- Jamen se det så här hade vi vunnit hade de fått rätta sig efter våra lagar, och jag gick visserligen över men tror ni själva jag tänker göra allt som han säger?, sa jag trött och såg på dem och kännde Deans händer på mina axlar och jag log mot honom och fortsatte.
- Förr kämpade jag för hela världen, nu tänker jag kämpa för mig och mina närmaste, det vill säga er, sa jag och såg på dem.
- Snälla gör det ni med, sa jag bedjande.
- Visst syrran hörde jag två identiska röster och tvillingarna gick över, jag såg förvånat på dem, de var de jag trodde skulle ge sig sist.