wolfy & rollspelare prs

”Det tror jag knappast att det är. Du kan inte ta på dig skulden för någon annans handlingar.” Julian kastade en blick som var tänkt som medlidsam på henne innan han fokuserade på vägen istället.

"Men den här saken är på grund av mig, Julian. Han gjorde det för min skull." sade hon tyst och tittade på honom. Hon bet sig hårt på läppen och försökte lista ut vad hon skulle göra, skulle hon åka tillbaka eller behövde han tid? Hon kanske skulle låta någon annan ta hand om det då hon inte hade några erfarenheter alls om det ämnet.

”Jonathan hade ett val som han hade sista ordet i. Han var medveten om vad han gjorde och ingen annan kan skuldbeläggas för det än han själv.” Julian hade ingen aning vad det var frågan om men det var så han själv såg på saken. Man var ju alltid, för det mesta åtminstone, själv ansvarig för de val och beslut man fattade.

Cleo nickade bara lite, orkade inte säga emot trots att hon absolut inte höll med. Hon log svagt och drog en hårslinga bakom örat.
"Har Jordan slutat skolan nu? Vart jobbar han?" frågade hon nyfiket.

”Han går ut skolan om två veckor om jag inte tagit fel på datumet. Han är fortfarande anställd hos familjen men det har väl varit slutprov och prövningar i skolan så han har varit upptagen där.” Julian visste inte med säkerhet var någonstans Jordan skulle jobba då han gått ut skolan.

"Okej.." log hon och kollade på Julian. Hon saknade att prata med Jordan om sånt, han förstod henne lite mer ibland. Hon lutade huvudet mot fönstret och slöt ögonen en stund.

”Har du inte hans nummer?” Julian såg lite förbryllad ut, hade åtminstone förstått det på Jordan att de talades vid ibland. Hon kunde ju höra av sig till killen personligen då och få bättre svar på sina frågor.

"Jo men jag vill inte störa." sade hon och ryckte på axlarna. Hon log svagt och drog en hårslinga bakom örat, gillade inte att känna att hon trängde sig på och eftersom Jordan hade mycket i skolan så tänkte hon vänta tills han var klar innan hon drog in honom i sörjan hon skapat.

”Då var vi framme.” Julian parkerade bilen utanför hennes hus och klev sedan ut för att öppna bagageluckan och lasta ut alla hennes påsar. ”Du är Bens syster va?” Han befann sig alltid nu och då i fängelset också på vakt, så han hade inte kunnat undgå att se likheten mellan Ben och Cleo.

Cleo klev ut från bilen och tog påsarna, stannade upp när han frågade om hennes bror. Hon tittade på honom och nickade lite.
"Vadårå?" frågade hon osäkert och svalde hårt. "Är han okej?"