wolfy & rollspelare prs

Då de äntligen var hemma så tog han Cleos hand i sin för att ta med henne upp till sitt rum. Beskyddarna skulle ta hand om hennes väskor och påsar så de behövde hon inte bekymra sig för.
”Drottningen kommer på middag i morgon,” berättade han efter en stund, ”om du vill får du stanna.”

Hon gick snällt efter honom och la sig ner i hans säng, den var så otroligt skön och doftade så mycket Jonathan. Cleo rynkade på pannan och kollade på honom med stora ögon, han var galen om han trodde att hon tänkte sitta med drottningen.
"Skojar du eller? Nae, jag vill inte stanna."

Att Cleo skulle ha den inställningen till det hela var inte förvånande med tanke på hur deras första gemensamma middag med drottningen slutat.
”Hon är inte så dum när man lärt känna henne,” försökte han och kliade sig stelt i nacken.”

"Vad trevligt för dig!" Hon ville absolut inte träffa drottningen, speciellt inte efter första mötet. Om han verkligen ville det så kunde hon väl stanna men det var inget hon var direkt sugen på.

Han vilade blicken på Cleo en stund innan han ryckte på axlarna. Som sagt så skulle han inte tvinga henne att stanna, han hade inte ens trott att hon skulle reagera bra på det förslaget med tanke på hennes historia med drottningen.

Cleo kollade på honom en stund innan hon vände blicken till en tavla som hängde på hans vägg. Hon tvekade lite innan hon reste sig upp och gick till dörren.
"Är din syster hemma?" frågade hon nyfiket, var lite småtrött på Jonathan och spenderade hellre tid med hans syster då hon var roligare.

”Hur skulle jag kunna veta det?” Han hade varit hemma några minuter, om hans syster befann sig under samma tak hade han ingen som helst aning om. Cleo fick ta reda på det själv eftersom hans systers sällskap tydligen var vad hon var ute efter.

Cleo granskade honom en stund och höjde på ögonbrynet, värst vad attityd han hade.
"Är du sur för att jag inte vill träffa drottningen?" Ett skratt kunde hon inte hålla inne, det var inte riktigt ett skratt utan mer av en blandning av det och en fnysning. Han kunde ju inte mena allvar om han trodde att hon tänkte sitta och bli förolämpad igen av samma person.

”Och det skulle jag vara för att?” Jonathan höjde på ett ögonbryn. Det kunde faktiskt inte bekymra honom mindre att hon inte ville äta middag med drottningen, hon behövde inte ha någon kontakt eller inblandning alls med hans liv om hon inte ville det. ”Lika bra att du håller dig borta så det inte slutar som det gjorde förra gången, hm?”

"Jag tror jag åker hem, mamma är hemma nu så hon vill nog ha mig hemma så mycket som möjligt." sade hon bara, han kändes arg även fast han inte sa det rakt ut och hon ville inte känna sig ovälkommen så hon kunde lika gärna be någon skjutsa hem henne.