Sjunde året på Hogwarts

Jag hörde röster och såg på Cormarc som kom inmot mig och jag suckade
"så du fick med dig några och döda mig? Så gulligt" sa jag kallt och fortsatte läsa
"de andra skrattar åt mig" sa han argt
"det är inte mitt fel! Du har själv sätt till det" sa jag trött jag såg i ögon rån hur han höjde staven och jag viftade till med min och snart låg han lamslagen på marken och de andra såg oroligt på mig
"låter ni mig vara ska ja inte göra er något" sa jag och reste mig, tog Dracos hand och vi gick rakt igenom deras grupp och de flyttade på sig.
"vi jorde kanske åka till din far?" sa Draco
"nej vi kan lika väl vara här, kriget kommer ju ändå äga rum här" sa jag och vi satte oss vid sjön och jag undrade hur det skulle gå

Cormacs gäng kom tillbaka släpande på honom, han var lamslagen.
- Vi behöver hjälp!, sa en utav dem och jag frustade till.
- Alltså är ni helt korkade?, ni ger er ut för att döda Cara Voldemorts dotter och ni kan inte ens upphäva en lamslagningsbesvärjelse, sa jag flinande och Neville nickade.
- Det är sånt här oförstånd som kan få er dödade, dags för övning, sa han men lät Cormac ligga.
Och jag tyckte det var rätt åt honom.

"vad tror du Harry kommer säga då?" sa Draco undrande
"jag vet inte men han slås för det han tror på och jag slås för min familj och de som bryr sig om mig" sa jag lätt och Draco kramade om mig
"tror du vi överlever?" frågade han
"jag vet inte beror väll på vilka vi möter" sa jag och slöt ögonen och önskade det fanns nått annat sätt

Jag såg på medans folk övade och jag undrade om vi skulle ha en chans vissa som Neville, Ginny och Luna, var ju bra men andra var sorgligt kassa.
Och jag visste inte hur de skulle klara sig, de blev bättre och bättre och Neville var en gof lärare.
- Neville, sa jag och gick fram till honom.
- Vore det inte på plats att lära ut lite förbannelser med?, inte kanske de oförlåterliga, men vi måste möta dödsätarna med samma mynt, vi kan inte vara snäll mot dem och bara avväpna dem, sa jag bestämt och han nickade.
- Jo, du har väll rätt men jag kan inte någon, sa Neville och jag log och såg över eleverna.
- Okej, nu ska vi lära oss lite andra grejer, alla trollarfram en varsin docka, låt den likna nån ni hatar så blir det enklare, sa jag leende och tackade Cara för att hon hade lärt oss en del även om det inte var lika mycket som dödsätarna kunde,
Men det skulle hjälpa lite iaf.

Jag undrade om nån av oss skulle ha en chans. De vuxna är dödsätare och aurorer, de har haft hela sitt liv på sig att öva och vad har vi haft? Jag har haft hela mitt liv men resten av skolan, nån månad, några dagar, de skulle inte räcka. Jag undrade nästan om jag inte skulle lärt dem slås, men Laura var ju där så hon skulle säkert kunna lära dem. Nej nu måste jag fokusera på att...ja vad skulle jag göra? Jag kunde inte döda nån av mina vänner, det enda ja skulle kunna göra var att ha horuxrucen i säkert förvar. Jag stängde ute alla tankar och bara satt där

Alla elever stod framför varsin docka och de såg på mig.
- Okej, dödsätarna kommer spela ojuiste så då ska vi göra det med, vi ska kämpa, och vi ska klara av detta.
Nu ska vi lära oss förbannelser, jag vet att många tycker det är fel, men ni kommer dö om ni inte använder dem, sa jag bestämt och såg ut över eleverna som verkade vara tysta och lyssna.
- Okej nu börjar vi, vi börjar med en enkel, se här, sa jag och trollade fram en egen docka och kastade en förbannelse över den och ett sår fläktes upp och nån skrek till men jag ignorerade dem.
- Okej, det viktigaste när man använder en förbannelse är att man vill skada, annars är den verkningslös, ju mer vilja man lägger i desto starkare blir förbannelsen, okej?, sa jag och de började.

"vad tror du hade hänt om folk hade varit snällare mot min far? Tror du han hade varit trevligare då?" frågade jag Draco
"kanske, jag vet faktiskt inte" sa han och såg oroligt på mig
"jag vill gå en bit, ensam. Oroa dig inte jag är tillbaka om en stund, vänta på mig i uppehållsrummet är du gullig" sa jag och gav honom en puss och gick sen in i skogen och vandrade runt en stund. Jag önskar jag slipper slås med någon, jag står hellre och kollar på. Jag såg att det började skymma och gick tillbaka till skolan och ner till fängelsehålorna men Draco var inte där. Jag tittade i so salen sen gick jag till matsalen, biblioteket, köket, nu var det bara sjukhusflygeln kvar. Jag klev försiktigt in och höll på att ramla ihop när jag såg Draco ligga i en av sängarna. Han var medvetslös och han hade båda armarna i gips, bandage på huvudet och en hel del blåmärken. Jag smekte honom försiktigt över kinden
"Draco älskling vakna" bad jag men han rörde inte på sig. Pomfrey kom ut och jag såg påhenne
"vad hände och hur är det med honom?" frågade jag oroligt
"professor Snape kom upp med honom. Han stoppade några elever när du häll på att slå ihjäl honom. Det är kritiskt men han är lugn nu i alla fall" sa hon och undersökte några sår
"såg Sev vilka det var?" frågade jag
"han sa at de var några DA elever mer kunde han inte säga" sa hon och jag nickade och reste mig upp
"om han vaknar hälsa honom att jag älskar honom och är snart tillbaka" sa jag och tryckte lätt hans hand och Pomfrey nickade. Jag gick mot vid-behov-rummet och mötte Ginny utanför
"vad är fel?" frågade hon oroligt och jag berättade vad som hänt "jag hjälper di och komma in. Det var lågt av dem" sa hon argt och vi gick in och jag lutade mig mot en vägg och gjorde ögonen röda och såg hatiskt på eleverna som stirrade skrämt på mig
"så vem gjorde det?" sa jag argt

Jag trollade bort alla dockor och såg på Cara.
Jag trängde mig fram till henne och Ginny.
- Vem gjorde vadå?, sa jag förvånat.
- Några eleer har försökt att slå ihjäl Draco, sa Ginny ilsket.
- Vem i helvette gjorde det, sa jag ilsket och vände mig om och jag hade mina aningar.
- Cormack kan du komma fram, sa jag sammanbitet och han kom stöddigt fram med några av sina så kallade kompisar.
- Hade vi inte kommit överens här i DA att vi inte skulle skada några elever?, åtminstonde inte innan kriget?, så vad håller du på med?, vill du bli utslängd eller?, sa jag och såg på honom.
- Men Malfoy år ond och jag tänker förgöra alla som står på den andra sidn, sa han hetskt.
- Han är inte ond, och du får förgöra så många du vill under kriget, om du nu överlever vilket jag betvivlar, sa jag och vände mig om till Cara.
- Ja här har du honom, hur är det med Draco?, sa jag oroligt.

Jag såg hatiskt på Cormac
"du och jag ska ha ett litet samtal" fräste jag och tog tag i hans krage och såg på Laura "det är inte så bra, han är medvetslös och Pomfrey säger att det är kritiskt" sa jag och så hatiskt på Cormac
"hata mig så mycket du vill och försök skada mig och jag hade låtit dig leva men när du gav dig på Draco utan anledning så gick du för långt" väste jag och såg på dem andra i rummet "jag tänker intr låta er se det här för då lär ni få mardrömmar" sa jag
"Cara?" sa Neville och jag nickade "det är kanske lite mycket och ne dig om men skulle du inte kunna visa oss? Vi vill veta hur dödsätsrna gör. De som inte vill se kan väll gå" sa han försikigt
"mig spelar det ingen roll, ni får väll stanna och kolla om ni vill" sa jag kallt och såg hatiskt på Cormac och tryckte upp honom mot väggen och drog sen staven och utförde sectum sempra icke verbalt och drog staven så ett sår bildades längs hela magen och bröstet och släppte honom och han föll ihop på golvet och skrek till och jag såg hur han försökte stoppa blödningen och jag tog fram staven och la crucio över honom och han började skaka och såret åkte upp mer och tarmarna åkte ut och jag log elakt och avlägsnade crucio. Jag såg på honom och sparkade till han i magen och han skrek till och jag log elakt och tog fram en kniv och skar sönder tarmarna
"jag varnade dig" sa jag kallt innan jag skar upp hans handleder och lutade mig mot väggen och väntade på att han skulle dö
"du har mitt blod på dina händer" sa han ansträngt
"mina händer är blodiga sedan länge, men Draco har aldrig gjort något och jag blodar utan problem ner dem för hans skull" sa jag kallt och Cormac såg bedjand på dem andra, vissa hade vänt bort blicken andra stirrade argt på honom och tillslut dog han och jag trollade undan kniven och fram ett fat med vatten och tvättade bort blodet och såg på dem
"de är nog inte lika brutala eftersom de inte har tid men man vet aldrig. Lycka till" sa jag och lämnade rummet utan att se mig om. De hade varit mina vänner men inte längre. De flesta i rummet skulle antagligen hata mig mer men jag brydde mig inte utan gick upp till sjukhusflygeln och satte mig vid Dracos säng och tog hans hand. Han hade fortfarande inte vaknat och jag kröp ihop i stolen och grät

De flesta såg förskräckta eller hatiskt på Cara när hon gick.
Jag och Neville gick fram till Cormac som andades ansträngt.
- Vad ska vi göra?, sa Neville när Cara hade gått och jag ryckte på axlarna.
- Jag är ingen botare, men detta ser omöjligt ut och det var nog Caras mening från första början, sa jag och suckade.
- Det är lika bra att låta honom dö, sa Neville och såg menande på mig och jag suckade.
- Du har rätt, det är bäst så slipper han plågas, sa jag ledsamt och tog fram staven.
Jag kände någon tog min hand och det var Dean, jag log mot honom och vände mig åter till Cormac.
Jag visste att jag skulle klara det, det var inget kallblodigt mord utan en befrielse från honom.
Jag knäböjde vid honom och log svagt.
- Hälsa mina föräldrar att jag älskar dem, sa han ansträngt och jag nickade och ställde mig upp och riktade staven mot honom.
En gron stråle flög ut och Cormac låg död framför oss.
- Bäst vi lappar ihop honom, sa Luna och kom fram och snyggade upp honom.
Jag satt på golvet och lät allt ske jag orkade inte bry mig just du.
Dean tog min hand och log.
- Är det bra?, sa han och jag log svagt och såg på de andra.
- Skicka en uggla till hans föräldrar, och gör en grav på skolgården och begrav honom, sa jag och reste mig upp.
- Vert ska du?, sa Dean.
- Till Draco jag vill se honom, innan, sa jag och slängde en blick på Cormack och hoppades att Draco inte skulle samma öde.
Dean och jag gick ut och till sjukhusflygeln där vi såg Draco i en säng och Cara bredvid, gråtandes.
- Cara guman hur är det?, sa jag och gick fram till henne.