PRS Medi & Vidomina

Hon tog pillret och vattnet och svalde det lydigt och lutade sig tillbaka i stolen som kunde göras i en liggande ställning och hon knep ihop ögonen men hon såg upp i Jules ögon och hon var redo. Hon var lugn och svalde hårt.
"Ja..." Hon slöt sakta ögonen och kände hjärtat slå hårdare.

Sherman såg mot Alice och lade ifrån sig papperet i sin hand. Han gick fram till bordet för att plocka på sig ett instrument som såg ut att ha en trubbig ände. Han sträckte sig efter Alices käke och satte instrumentet mot hennes tänder och verkade skrapa det mot hennes tänder. Det gick snabbt. Sedan skrapade han av det i en behållare och räckte över den till Caspian. "Här, jag vill veta resultatet.", sa han och Caspian tog emot behållaren och försvann in i sitt rum.
Sherman plockade sedan upp en annan apparat och tryckte på en knapp så att en nål syntes. Han ryckte tag i Alices arm och tryckte apparaten mot hennes hud så att nålen stack ett hål i hennes arm. Apparaten verkade göra sig av med en vätska som fördes in i hennes kropp.
"Vad är det?", frågade Jules och lät en aning orolig.
Sherman svarade honom först inte och såg koncentrerad ut. Sedan sa han "det häller henne att producera mera blod ifall hon skulle bli biten av de där lömska vampyrerna igen.".
Jules svarade honom inte. Han såg förvånad med häpen ut och tittade sedan på Alice för att se hur hon mådde.

Hon kved av greppet och spände sig av skrapandet och verkade mer stressad. Men hon gjorde inget för att hindra det. Hon låg i stolen och öppnade inte ögonen föres hon känt sticket i armen och hon öppnade trött ögonen, för trött för att kämpa emot. Snart hade hon slutit ögonen igen och suckade tungt.

Sherman närmade sig Alice igen med ett annat instrument. Han förde änden av den mot hennes bröst och satte sitt öra mot andra änden för att lyssna på hennes andning. Jules såg frågande ut. "Nå?", frågade han och Sherman hyschade honom och fortsatte att lyssna och flyttade instrumentet för att lyssna på hela lungorna. Han rätade sig sedan och sänkte instrumentet. "Caspian? Hur går det med resultatet?", frågade han Caspian utan att slita blicken från Alice.
Caspian kom ut från sitt rum med ett papper. "Det visar samma sak som blodprovet. Hon har Rubys och ditt DNA.".
Sherman muttrade. "Klart för idag.", sa han sedan och vände sig till sitt bord och började att packa ihop instrumenten.

Alice gjorde inget motstånd utan var stilla under resten av undersökningen och öppnade sakta ögonen.
"Klara? Men det är fortfarande morgon. " Hon mumlade något.
"Om du ska testa mig så kommer det ta minst ett år." Hon såg arg ut men hon tog sig ur stolen och stapplade emot honom.
"Vad är ditt mål?" Hon höjde handen för att slå honom men den föll ner och verkade inte slå honom över huvud taget.

Jules skyndade sig fram till Alice när han insåg vad hon tänkte göra. "Alice! Inte så.", sa han och lät lite rädd. Caspian iakttog de.
Sherman verkade muttra något igen och svalde. Han fortsatte i lugn takt att packa ner instrumenten i väskan. "Din kropp överlever inte ett till ingrepp. De svaga, märkliga, instrument som används på jordytan, på de så kallade sjukhus, har gjort din kropp svag och inte mottaglig för sådan undersökning som utförs under vattenytan.".
Sherman knäppte ihop väskan och gick sedan lugnt fram till sitt skrivbord och plockade upp ett blad för att sedan anteckna något på det.
"Kom tillbaka imorgon, samma tid.", sa han.
Jules kollade på Alice och sedan på Caspian. "Jag ringer Leo och Rion och uppdaterar de om läget.", sa han och plockade upp sin telefon innan han lämnade Shermans kontor.

Hon såg sur ut och lutade sig mot Jules och muttrade något.
"Jag känner mig yr." Hon vände sig om och lutade huvudet mot Jules kropp och skakade på huvudet.
"Jag har inte varit på sjukhuset någon gång så hur ska min kropp blivit svag?"

"Är du säker?", sa Jules och lät tvekande. Sherman var en kunnig och påläst person och därför verkade det svårt för Jules att tro på Alices ord.
Jules såg mot Caspian. "De svarade inte. De är säkert upptagen med något.", sa han och Caspian nickade.
"Vampyrer..", muttrade Sherman från sitt håll vid skrivbordet.
Jules såg på Caspian igen. "Kom, vi tar med Alice till Mary. Hon får vila på soffan.". Caspian gick fram till de för att hjälpa Alice att stödja sig mot honom och Jules. De ledde henne ut ur Shermans rum. "Vi ses imorgon, Sherman.", sa Caspian och lade en arm runt Alices midja.

Hon såg på dem och sträckte ut tungan mot honom.
"Där får du. " Hon lutade huvudet mot Jules och suckade.
"Jules? " Hon muttrade något.
"Varför är Sherman så elak?"

Jules och Caspian ledde henne mot den avdelning Mary befann sig. De kom in i det rum där Mary och andra av teamet jobbade. Mary upptäckte de och gick fram till de. "Hur är det fatt?", sa hon och såg oroad ut. När de satt ner henne i soffan la hon en hand mot Alices panna. "Du är varm. Vila.". Jules suckade. "Sherman är hård med henne. Han har tagit prover och påstår att undersökning på jordytan har gjort Alice svag.". Mary skakade på huvudet.
Jule såg mot Alice. "Sherman har alltid varit sådär så länge jag har känt honom. Han är lika mot alla.". Sa han och kollade mot Caspian som nickade långsamt instämmande.
Mary kollade på Alice. "Vi tar med dig till Ruby igen. Då kan jag och Jules se efter er båda.". Hon tittade över axeln på barnen som hon hade satt i varsin barnstol vid hennes skrivbord. De verkade väldigt upptagna med att leka. "Det känns tryggt om jag vet var jag har er.", tillade hon sedan.