PRS Emma07 och wolfy

Thomas skrattade till direkt och log brett mot henne.
"Jag tycker det men det är inte säkert mamma tycker det", sade han retsamt, han skulle alltid tycka hon var trevlig. Men det var på grund av hans känslor egentligen och inte något annat väl.

Sophie lyssnade, log lite och rodnade lätt av hans kyssar. Hon skakade lite lätt på huvudet.
"Jag får reda på hur det gått sen ju. Jag vill vara med dig nu när jag fått chansen", sade hon ärligt med ett litet leende mot honom.

”Så om jag skulle driva dig till vansinne,” började hon och drog sitt pekfinger över hans bröstkorg innan hon placerade handen vid hans innerlår, ”så skulle du fortfarande tycka att jag är trevlig?” Alysia lät långsamt handen klättra högre upp innan hon nonchalant drog handen åt sig igen och snurrade runt för att istället gå fram till sin garderob. Hon behövde se efter om hon hade någon klänning som skulle vara fin nog att ha på sig, eller om hon skulle behöva ge sig av ner till stan på en liten shoppingtur.


Att hon ville stanna kvar hos honom gjorde honom glad. Det var ju ändå det svar han hoppats på att få höra, även om det kanske var lite själviskt.
”Strålande,” mumlade han och placerade en sista kyss på hennes handrygg innan han släppte taget om den. ”Vill du sitta modell?” Han sträckte sig efter sitt ritblock och sin penna, skulle mer än gärna skissa ett porträtt av henne.

Thomas log roat och lade en hand om hennes midja.
"Antagligen", svarade han retsamt, eller kanske inte just trevlig men han skulle åtminstone aldrig kunna tycka hon var otrevlig eller nåt antagligen. Han lutade sig just framåt för att ge henne en retsam kyss när hon snurrade runt, suckade lite. Men han kunde ändå inte låta bli att le lite, hon visste då sannerligen hur hon skulle reta honom. Han smet direkt efter henne, lade sina händer på hennes höfter.
"Som tur är börjar inte mitt möte än, så jag hinner hjälpa dig med klänning", sade han retsamt, gav henne en liten puss på halsen för att retas lite med henne. Skulle hon retas med honom kunde väl han också haka på.
"Personligen skulle jag föredra utan klänning, men du kan ju ta på dig en för mammas skull", retades han.

Sophie log och såg lite förvånat på honom av hans fråga, dock glad direkt och nickade.
"Gärna", sade hon direkt med ett leende.

Alysia bet sig löst i läppen då hon kände hans läppar mot sin hals. Hela hennes kropp krävde omedelbart att få mer. Men den reagerade också alltid på hans beröringar på det här sättet.
"Jag skulle knappast ge det bästa möjliga intrycket ifrån mig, om jag dök upp till middagen i bara ett litet nattlinne." Thomas skulle antagligen gilla synen men drottningen skulle förmodligen inte vara lika imponerad. Så det var nog ändå, för deras allas skull, bäst om hon klädde sig i sin finaste klänning till kvällen.


Glad över att hon gick med på hans förslag gav han henne order om hur hon skulle sitta. Några gånger blev han också tvungen att påminna henne om att sitta still, men annars gick det hela riktigt bra. Caspian visade upp porträttet för henne. Det skulle se bättre ut när han fyllt i med färg, bara grått efter lite blyerts var ju inte så fint.

Thomas log roat, gav henne ännu en fjäderlätt kyss mot hennes hals för att retas.
"Nja mamma skulle väl inte bli särskilt imponerad", svarade han retsamt, utelämnade ifall han skulle bli det eller ej. Han skulle då inte klaga men hans mor skulle nog göra det. Nej, det var allt säkrast att hon klädde sig ordentligt väl.

Sophie var rätt road, hon var kanske inte den bäste på att sitta still men det gick ju åtminstone bra iallafall. Hon blev rätt förvånad över porträttet, visserligen hade hon förstått att han var duktig men det var verkligen bra gjort.
"Du är jätteduktig ju!", utbrast hon direkt, log mot honom.

Hon morrade tyst till då han placerade ännu en lätt kyss vid hennes hals. Vid den mest känsligaste punkten dessutom. Det var inte av misstag utan han ville retas med henne. Åh, hon skulle ha det så roligt under middagen då hon tänkte låta honom smaka på sin egna medicin. Kanske han då skulle lära sig att inte busa med henne på det här viset, kanske inte.


Caspian ryckte bara på axlarna till svar. Rätt nöjd var han faktiskt själv också över porträttet, det hade ju blivit lyckat men det fanns många ute i landet och i världen som var duktigare. Inte för att man skulle jämföra sig med andra för vad tjänade det till egentligen? Han la ifrån sig blocket då han tänkte färglägga teckningen senare, satte sig istället ner hos Sophie på soffan igen.

Thomas log roat till lite, han älskade att småretas lite såhär med henne när han fick chansen. Men han hade inte tiden att vara kvar här mycket längre, då hans möte började om bara några minuter nu.
"Vi ses ikväll, jag måste iväg till mötet nu", sade han mjukt, gav henne ännu en lätt kyss på halsen för att retas innan han släppte henne och gick ut för att smita iväg till sitt möte. Mötet var ytterst långtråkigt, det diskuterades mest detaljer och annat inför kröningen och Thomas hade tankarna helt på annat håll. Men snart närmade sig klockan åtminstone halv sju, han hade varit hos sig och bytt om inför middagen så nu hoppades han verkligen att Alysia också var redo för middagen. De skulle slå följe till middagen så kom och knackade lätt på hennes dörr nu. Han fick erkänna att han faktiskt var något nervös inför middagen, då han ju hemskt gärna ville att hans mor skulle gilla Alysia.


Sophie log brett mot honom, var verkligen imponerad utav hur skicklig han var med pennan.
"Hur länge har du tecknat?", frågade hon nyfiket, lade försiktigt sitt huvud emot hans axel, glad att han nu satt lite närmare än tidigare.

Då Thomas lämnat rummet bestämde hon sig för att ta en liten promenad ner till torget. Istället för att sno ett äpple betalade hon för det, tuggade glupskt i sig det innan hon gick vidare mot en butik som sålde klänningar. Där fanns massor med olika tyg att välja mellan och klänningar varav den ena var finare än den andra. Tillslut bestämde hon sig för en vacker mörkröd silkesklänning. Överdelen var prydd med små vita glimmande stenar som påminde en hel del om diamanter. Alysia tyckte åtminstone om klänningen vilket i slutändan var huvudsaken.
På kvällen var hon så gott som klar då det knackade på dörren. Hon tog på sig skorna innan hon gick för att öppna dörren, krokade arm med Thomas efter att ha pussat honom på kinden.


”Sedan jag kunde hålla i en penna och hade papper framför mig,” skrattade han. Tiden hade verkligen flugit iväg med Sophie. Det var både en bra och dålig sak. Bra för att han inte haft en enda tråkig stund, men dåligt för att de snart skulle behöva skiljas åt då Sophie skulle åka hem till sig. Men han skulle försöka hålla henne kvar så länge han bara kunde då han inte var redo att låta henne gå iväg än.

Thomas log genast mot Alysia, som var strålande vacker i den där klänningen.
"Du ser fantastisk ut", sade han mjukt, började gå emot matsalen med armen korkad i hennes. Han fick verkligen hoppas att allt gick bra nu, trots allt hade ju modern verkat något mer positiv tidigare när han pratat med henne. Och det borde väl vara ett gott tecken att hon ville äta middag med dem, att hon verkade vilja ge Alysia en chans iallafall? Thomas kunde ju tycka att hon borde vilja se honom lycklig, och det var han med Alysia, så han fick bara hoppas på det bästa.

Sophie skrattade till lite, det lät lite som henne med sången - hennes föräldrar hade berättat om hur hon ändå sen hon var liten skulle gå runt och tralla och sjunga för alla som ville lyssna. Nu hade hon dock blivit mer blyg med det hela mot vad hon var som liten.
"Du är verkligen riktigt duktig på det", sade hon ärligt med ett brett leende mot honom.

”Du ser inte så tokig ut själv heller.” Alysia log stort mot honom innan hon jämte honom började gå mot matsalen. Middagen började helt okej. Det var tydligt att drottningen var reserverad och hade en ganska vass ton då hon pratade eller ställde frågor, men bortsåg man från det så var det inte så farligt. Alysia placerade sin hand på Thomas lår igen, lät sina fingrar jobba på för att göra det besvärligt för honom på olika vis. Själv låtsades hon som ingenting, log bara mot drottningen.


”Tack.” Det var roligt att hon tyckte att han hade talang. Han visade verkligen inte upp sina konstverk för alla, utan han ritade medt bara för sin egen skull. Caspian la armarna om henne i en kram och lutade sitt huvud mot hennes. ”Kan du rita?” frågade han nyfiket efter en stund. Hon hade varit ganska tystlåten då det kom till att prata om henne själv så han visste faktiskt inte så mycket om henne.