PRS rollspelare & Emma07

Jake hade snart fått skickat iväg vakterna och gav sig av för att leta upp Isabella och sin far igen. Han fann dem inte i tronsalen och gissade att läkaren hade tagit med dem till hans fars kammare. Han smet dit och fick direkt syn på dem, såg på Isabella.
"Är du säker på att du är okej? Vad hände?", frågade han med en gång.

Isabella kramade hårt om Jake när han kom igen och slöt ögonen i en stund.
"Vi var i tronsalen, så kom två män. En är död, men dom ville att jag skulle be om ursäkt för att ha exkluderat dom från bröllopet och jag tänkte inte sänka min värdighet så mycket och då typ han blev hotfull så jag högg honom och då började kungen och den andra slåss och ja... Det är mitt fel, förlåt." sade hon och kollade på Jake med stora ögon.

Jake kramade om henne tillbaks och lyssnade tyst på henne.
"Det är inte ditt fel", sade han envist, trodde om männen nog hade något slags mål med att de tog sig in så de skulle säkert ha blivit hotfulla vad de än sagt.

"Jo, jag borde ha bett om ursäkt." sade hon tyst och kollade på honom med stora ögon. Hon blundade hårt och lutade pannan mot hans axel. "Förlåt mig." viskade hon och tog försiktigt hans hand i sin.

Jake såg tyst på henne och skakade lätt på huvudet.
"Nej, de hade gjort något vad du än hade sagt", svarade han, kramade tyst hennes hand och höll om henne med sin andra arm.

Isabella tittade upp på honom och rynkade lite på pannan men nickade lite, blev nästan tvungen att själv tro på det för att inte må illa av skuldkänslorna.
"Okej... Jag tror dom var från Danmark för dom pratade lite konstigt." mumlade hon och öppnade ögonen då dörrarna öppnade och drottningen klev in.

Jake såg på henne och lyssnade tyst, tänkte lite.
"Det klart", mumlade han sen, började förstå vad det antagligen var de ville åt.
"Då var det verkligen inte ditt fel. Dem skulle ha gett sig på er iallafall", sade han tyst.

"Kan vi gå till vår kammare? Jag tror dina föräldrar behöver en stund." mumlade hon tyst och tittade upp på honom. Hon ville gärna ut från sin blodiga klädsel och tvätta sig ren från kungens och främlingens blod. "Och vad menar du med det?" frågade hon sedan, han verkade inte särskilt förvånad över att det varit danskar.

Jake såg på henne och nickade, ville egentligen se hur det gick för fadern men hon gick före.
"Kom", sade han och började gå ditåt, såg sen på henne och suckade lite över frågan.
"Dem har ju aldrig gillat vår allians, så de var antagligen ute efter dig", svarade han tyst.

Isabella rynkade på pannan och tittade förvånat upp på Jake.
"Vad vill dom mig? Jag har ingen större makt ju. Chansen att Frankrike skulle bry sig är väldigt minimal, dom har allt med England och protestanterna just nu." sade hon och tittade fundersamt på marken medan hon gick mot deras kammare.