[PRS] Back to shcool

Jag tvingar mig själv att undertrycka lusten att skrika rakt ut och sen skratta (och sen bara snurra runt och visa dem mitt nya hår). Istället så tar jag fram en filt och lägger över dem.
"Godnatt på er" viskar jag och ler
Ren inte gay? Den dagen han inte är gay är jag inte heller det tänker jag och ler åt hans ständiga förnekelse.
Jag går in till Claras......Jag menar mitt rum...... Och kryper ner i den välbekanta sängen (som jag sovit över i tusen gånger) och trots alla känslor det väcker så somnar jag direkt

Jag vaknar av att jag känner den kittlande känslan av luft i mitt öra. Jag rycker till lite och vrider på huvudet för att se vart det kom ifrån. Bredvid mig, med näsan praktiskt taget i mitt öra, ligger en tungt sovande Jace och snarkar lätt. Jag kan inte ens vrida på huvudet helt och hållet för att hans huvud är i vägen. Hans arm som vilar tvärsöver min bröstkorg sjunker upp och ner tillsammans med mina andetag.
En svag känsla av nervositet och lite obekvämhet kommer krypandes. Det är inte honom det är fel på, det känns bara lite...ovant och underligt.
Genom fönstret syns den stjärnprydda natthimlen, vilket betyder att vi måste legat här ett tag. Jag försöker långsamt ta mig därifrån, i alla fall sätta mig upp. Förgäves hinner jag bara röra mig några centimeter innan Jace rör och gör så att jag har ännu svårare att ta mig upp. Jag fryser helt och väntar på att han ska vakna. Som tur va, börjar hans lätta snarkningar igen. Jag suckar och lägger mig till rätta igen. Jag kan inte riktigt tar mig ur det här, så jag kan lika gärna stanna. Med hjälp av en plötslig känsla av beskyddande sluter jag ögonen och lyckas så småningom somna om.

När jag vaknar så vänder jag mig om i sängen och borrar ner huvudet i ena kudden för att komma undan solljuset. Men eftersom det känns som jag håller på att kvävas av att ligga så efter en stund så reser jag mig (jag har en fobi för att bli kvävd av kuddar, sen jag såg ett TV program om kjesar Nero som faktiskt kvävde sin farbror med en kudde bara för att få ta över den romerska makten). Jag går bort till skrivbordet och tar min dator sen sticker jag ut till vardagsrummet för att kolla om de andra är vakna. Det är de inte än så jag går tillbaka till mitt rum och sätter mig och scrollar tumblr.

Jag vaknar av att min andningsrytm ändras, som om en tyngd försvann från mitt bröst. Mina ögon öppnar sig långsamt men kisar direkt pga det starka solljuset.
"Oj, godmorgon"
Jace raspiga morgon röst tränger lågt igenom mina öron. Jag vrider trött på huvudet för att titta på honom. Han ser nyvaket på mig, med ansiktet fortfarande väldigt nära mitt. Den här soffan är inget vidare bred, så vi har liksom inget val. Han drar sitt klassiska halv leende. "Du dräglar när du sover"
Jag rynkar pannan.
"Gör jag inte a..."
"Jo det gör duuuuuu~" sjunger han. Sen sätter han sig upp och lägger ansiktet i händerna och mumlar. "Ah, fan, mitt huvud"
Osäker på om han vet att jag hörde eller inte frågar jag:
"Hur är det?"
Han suckar.
"Inte riktigt lika illa som igår, men jag behöver fortfarande den där medicinen hon gav mig"

När jag hör att de andra vaknat fäller jag ihop datorn och går ut till dem.
"Godkväll" säger jag skämtsamt
Ren och Jace vänder på sina huvuden och stirrar på mig (eller ska jag säga mitt hår)
"Det är inte kväll......" säger Jace med ett leende
"Jag vet, men det är ytterst diskriminerande mot ordet att bara använda det på kvällen, bara för att det har kväll i sig" svarar jag precis lika skämtsamt

Jag blir tvungen att le. Det känns som en så typisk Rachel sak att säga. Jag sätter mig upp.
"Ditt hår". Jag kom ju ihåg att hon sa nåt om en makeover, men jag trodde inte att det skulle bli en så stor skillnad. Var det än var de gjorde så blev det jättesnyggt i alla fall. "Vad snyggt det blev."
"Håller med" svarar Jace. Han reser sig upp och gäspar. "Men om ni ursäktar mig så ska jag gå på jakt efter min medicin." Han går med trötta steg mot rummet han varit i dagen innan när han blev undersökt.

"Så..... Vad hände när jag var borta igår kväll?" frågar jag och höjer på ögonbrynen. Det måste hänt något med tanke på att Ren sov i Jace armar och allt.
"Inget särskilt" säger Ren
Jag fnyser och knuffar lätt till honom, men bestämmer mig för att inte tjata.
"Okej, jag är åtminstånde väldigt hungrig och tänker äta frukost nu" ler jag och går mot köket.

Lika snabbt som han försvann kommer Jace lunkande tillbaks med en grimas.
"Fan vad äckligt." Han skakar på huvudet. "Blägh".
Han är som ett litet barn som tvingats i sig penicillin eller nånting, det är ganska roligt. "Vad tog Rachel vägen? Jag ska fråga om jag får använda duschen eller inte."
"Köket." Jag gör en gest med huvudet i riktningen hon gick.

Jag tar fram frukosten och börjar äta, Ren och Jace kommer också in och gör mig sällskap.

"Är ni hungriga?" frågar Rachel och börjar ta fram frukost till sig själv.
"Jag väntar nog, den här medicinen får än att må skit illa." svarar Jace och drar ut en stol bak-och-fram för att slå sig ner på den. Hon tittar sen på mig.
"Ähh, nej det är lugnt..." jag lägger händerna på stolsryggen. "Jag äter typ aldrig frukost..."
"Men det är ju den viktigaste måltiden på dagen!"
Det lät som ett hån, som om det är nåt han är trött på att höra. Han börjar fippla med sin telefon. "Skitsnack om du frågar mig. Jag hård tränar 6 dagar i veckan minst och jag äter det kanske varannan dag. Det går utmärkt vilket som."
Sen tystnar han bara som om inget hade hänt.
Skolan eller inte, han har mycket åsikter han gillar att uttrycka den där. Så länge de åsikterna inte trycker ner någon annans existens så är jag fine med det, jag håller dessutom med honom
. Det är bara lite annorlunda eftersom jag aldrig varit sån.
"Apropå ingenting är duschen ledig?" Han tittar upp från telefonen på Rachel