Sjunde året på Hogwarts

Vi gick runt skolan och jag undrade om alla andra elever var i vid-behov-rummet. Visst vill de slås i onödan så ska jag inte hindra dem. De har ju ingen chans så varför bara inte ge upp? Jag huttrade till
"kom så går vi in" sa Draco och jag nickade och vi gick in genom porten och ner till Slytherinsuppehållsrum.
"lika bra och sova" sa jag och vi gick upp och la oss

Jag vaknade mitt i natten och kunde inte sova, jag tänkte på Cara och jag ville prata med henne iaf en sista gång.
Jag smög försiktigt ut ur rummet och genom korridorerna.
Jag gissade att de var i Slytherins sovsal för Gryffindors var tomt.
Som tur var var det ingen vaken och jag smög försiktigt upp till killarnas sovsal och såg Cara och Draco sova där.
- Cara, sa jag svagt, fö jag ville inte väcka någon annan.
En ensam hufflare med massa Slytherinare verkade inte som en bra idé.

Jag slog upp ögonen och mötte Lauras blick. Vad vill hon nu då? Hon har ju redan gjort klart att hon inte vill ha något med mig att göra. Men jag satte mig upp och svepte morgonrocken runt mig och vi gick ner till sofforna och jag satte mig och väntade på att hon skulle säga något

Jag stod och såg osäkert på Cara och log svagt.
- Jo, jag vill bara säga att jag är ledsen för det jag sa. Det är sant att jag har valt sida men jag hoppas att vi kan vara vänner ändå?, även om du står på den andra?, sa jag bedjande till henne.

Jag såg upp på Laura och nickade
"jag är din vän ändå, det spelar ingen roll vilken sida du står på. Var försiktiga bara, jag vill inte se er dö så gör iget dumt. Egentligen borde ni bara ge er men jag vet att det är en omöjlighet att be er om det" jag suckade och såg på medaljongen "men jag önskar er lycka till ni lär behöva det" sa jag allvarligt och kramade om henne. "och ja jag valde sida precis som du ville! Er sida vill ändå inte ha min hjälp och eftersom de hatar mig så kan jag hjälpa den sida som faktiskt bryr sig"

- Bra, lycka till du med, jag är glad att vi är vänner ändå, sa jag och kramade om henne och började gå.
- Hälsa Draco och Blaise med om han fortfarande är kvar, sa jag med tårar i ögonen och gick ut ur uppehållsrummet.

Jag nickade men sa inget mer. Det kändes så hemskt att behöva stå på en annan sida än Laura, men jag kan inte bara slås för henne. Jag tänker inte offra mig för en massa personer som hatar mig. Draco kom ner och såg på mig och jag slängde mig i hans famn
"men Cara vad är det?" frågade han förskräckt
"jag sa hejdå till Laura och jag hoppas ja får se henne efter kriget" snyftade ja och han strök mig över håret "hon hälsar" sa jag tyst och han nickade och jag hörde steg bakom oss och såg på Blaise
"jag ville bara säga hejdå" sa han sorgset och jag såg ledsamt på honom och reste mig upp och slängde mig om halsen på honom
"jag kommer sakna dig" sa jag
"jag kommer sakna er med! men med lite tur ses vi alla efter kriget. Sköt om er nu" sa han och kramade om oss båda
"du med. Laura hälsar och jag vill att du hälsar Simon. Vi syns" sa jag sorgset och sen var Blaise borta och vi gick upp till matsalen och satte oss dyster o började äta

Jag gick vidare och upp till Vid behov Rummet där allt fortfarande var tyst och lugnt.
Det varkade som om de flesta tog sovmorgon nu när ingen längre gick i skolan.
Jag gick och la mig och grät mig tyst till söms, för att allt var så hemskt.

Jag tuggade långsamt på mackan och såg hur tom salen var och suckade, många hade flytt utomlands, andra var döda och de som var kvar skulle slås till de dog! Men de var deras beslut och jag ö skar jag kunde stoppa dem båda. Men nu var det pappa som behövde mig
"jag tänkte gå till biblioteket, följer du med?" frågade jag honom och han nickade och vi reste oss. Vi var snart framme vid biblioteket och jag tog ner en bok om det förra krige och la mig i Dracos knä och började läsa
"vi borde göra oss av med henne?" sa en kille
"ja nu när vi kan innan hon dödar oss" sa Cormac och jag tittade bort mot hyllan där jag antog de stod men jag såg inget. Ja döda ni mig bara för då lär pappa bli så glad
"vi pratar med de andra, vi tre kan aldrig göra något" sa en tjej
"bra ide, kom så går vi till Neville" sa Cormac och jag hörde hur de gick
"är du orolig?" frågade Draco och så ner på mig
"nej, de kan ju försöka" sa jag och fortsatte läsa

Folk började vakna och hängmattorna försvann och ersattes med matbord, Neville kom ut från ett porträtt med frukost och vi började äta.
Plötsligt stormade Cormack in med några av hanns hejdukar.
- Vi måste döda henne, vi måste döda Cara, sa han hetskt och vi bara stirrade på honom.
- Och exakt vad ska de käna till?, tror du Voldemort skulle bli vänligare om vi dödade henne?, sa jag trött till honom.
- Nej, men jag lyssnar inte på dig, du är vän med henne du är en förädare, sa han ilsket.
- Det är jag knappast, jag har valt min sida oh hon sin, men jag menade att det inte är någon ide att döda henne, en till hit eller dit spelar ingen roll.
Och varför döda henne egentligen, hon har aldrig gjort oss nått utan hjälpt oss.
Och kan nån klandra henne för att hon har valt sin fars sida?, sa jag och stöllde mig upp och gick fram till honom, och Neville slöt sig till mig.
- Laura har rätt, vi gör inget mot Cara, vad du gör Cormac är din huvudvärk, sa Neville ett par mummlande röster hördes men ingen sa emot honom.
Cormack stormade ut med ett par elever efter sig, sina vanliga hejdukar.