Sjunde året på Hogwarts

Jag stirrade in i elden och undrade om jag gjorde rätt
"Vad tänker du på Cara?" frågade Draco
"jag undrar om jag verkligen kan lämna alla? Tänk hur många som väntar på att jag ska komma och hjälpa dem. Kan jag verkligen överge dem?" sa jag tyst
"ingen kan tvinga dig! Du gör som du vill, vill du inte delta så kan ingen tvinga dig och jag stannar här md dig om du stannar" sa Draco och jag kramade om honom
"jag älskar dig så mycket. Jag är verkligen glad att ja har dig" sa jag och höll om honom som om han skulle försvinna. Tillslut släppte jag och stirrade in i brasan och tänkte på alla som hjälpt mig alla som skulle slås för det de tror på. Jag förstod inte vad jag tänkte
"Draco ge mig medaljongen, vi ska till skolan" sa jag allvarligt och han sken upp
"äntligen är du dig själv!" sa han och kramade glatt om mig och räckte över medaljongen och jag hängde den runt halsen och tog tag i honom och transfererade oss till skolan
"vi är tillbaka" sa jag glatt

Vi kom i i vid behov rummet, men det var inte alls som jag minndes det från DA tiden utan nu hängde det hängmattor där i alla elevhems färger, förutom Slytherin då.
Rummet var enormt och det såg ut som om alla tre elevhemmen var sammlade.
Vissa speade spel och andra bara snackade, längst bort i rummet såg jag till och med några som spelade Quidditch.
- Vadär det här?, sa Dean förvånat till Seamus som log stort åt vår förvåning.
- Vi gillade inte syskonens metoder, så vi har bosatt oss här allihopa, sa Seamus glatt och Neville kom han såg lika förfärlig ut som förr.
- Tjena och välkommen till DA s högkvarter, sa han flinande och vi gick in i rummet.

Jag såg på entréhallen och eleverna såg oroligt på mig men jag igronerade dem
"jag är så glad att du är dig själv" sa Draco och tog min hand
"ja jag var en idiot. Jag måste hitta Laura och Dean o be om ursäkt" sa jag och vi började gå
"vi börjar väll i Gryffindortornet" sa Draco och vi gick upp till tor et och gick in och mötte Ginny
"hej" sa hon och kramade om mig "jag var rädd att syskonen hade tagit er" sa hon oroligt
"va? Nej jag har bara behövt tänka lite. Vad är det med syskonen?" frågade jag
"de är på krigsstigen, värre än nånsin" sa Ginny
"asså jag ska döda dem två" sa jag argt men log sen "har du sätt Laura och Dean?" frågade jag
"ja de är i vid-behov-rummet med de andra" sa hon
"jag vill prata med dem kan du hjälpa mig?" frågade jag henne
"ja då, kom" sa hon och drog med oss till femte våningen och framkallade rummet och vi gick in och eleverna såg både argt och skrämt på mig
"jag ska gå! Jag ville bara prata med Laura och Dean" sa jag vänligt

Vi hade precis sett oss om i det stora rummet när jag hörde Caras röst.
Och jag visste inte vad jag ville, ärligt talat var jag ganska trött på henne nu.
Jag suckade men vi styrde stegen mot dörröppningen där Draco och Cara stod.
- Vad vill du?, sa jag trött och såg på henne.

Jag såg på Laura och la huvudet på sned, hon såg inte så glad ut
"jag ville bara be om ursäkt, till er båda. Jag var egentligen inte sur på nån av er" sa jag och duckade sedan "men du verkar inte vilja se mig så jag ha det bra" sa jag sorgset och vände mig om och lämnade rummet. Jag kunde i och för sig förstå henne, jag borde inte varit arg på dem, det var ju inte deras fel. Jag började gå neråt och Draco kom i kapp mig efter en stund och tog min hand och log svagt. Jag undrar vad de sa till varandra

Jag suckade och satte mig ner på golvet när de lämnade rummet.
Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag var himla trätt på alltihop och särskilt Cara just nu.
Kunde hon bara inte bestämma sig?
Dean satte sig vid mig och la en arm om mig.
- Vad ska vi göra?, sa han försiktigt och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, jag är bara trött på allt, kan inte kriget komma snart så vi blr av med det?, sa jag trött och la mig i hanns knä.

Vi kom fram till sjön och jag såg ut över den spegelblanka vattenytan och suckade
"vad är det?" frågade Draco
"jag undrade hur alla skulle ta det om jag ställde mig på pappas sida? Jag menar alla säger att de skulle vara vän med mi ändå men jag tror inte det! Jag tvivlar på att en enda av dem skulle det" sa jag tyst
"inte ens Laura?" sa Draco
"jag vet inte! Jag menar hon vill att han ska dö med och hon är trött på mig redan så tror du verkligen hon skulle det?" sa jag undrande
"jag vet faktiskt inte" svarade Draco och jag log svagt
"men om jag väljer Harrys sida så kommer min familj hata mig. Vilket är egentligen värst?" sa jag undrande
"jag vet inte" svarade Draco igen och kramade om mig "vad jag vet är att jag är vid din sida vad som än händer" sa han och jag nickade och jag såg solen gå ner och vi gick in och satte oss i matsalen och jag fingrade på medaljongen och försökte komma fram till vad jag skulle göra

Neville ställde sig upp på en stol och såg ner över alla.
- Ja, snart är det krig och vi har allihopa valt sida, låt oss kämpa för Harry, nu är det bäst att vi tränar, sa han och allt försvann och fram kom de vanliga DA träningsgrejerna.
Dean ställde sig upp och drog mig efter sig, jag suckade med följde efter honom in i träningsrummet och väntade på att Neville skulle börja, han Ginny och Luna verkade va de nya DA ledarna.

Jag tog en tugga av smörgåsen och undrade när kriget skulle sätta igång
"Cara snälla kan du inte åtminstone le" bad Sraco och jag log mot honom
"söta rara Draco jag lovar att försöka men jag undrar verkligen vad som skulle hända i fall jag valde pappas sida?" sa jag tyst
"funderar du på det?" sa Draco och jag nickade svagt
"ja! Alla på den här sidan hatar mig mer eller mindre. Mioni har fullt upp med Ron o de andra, Laura o Dean tycker jag är jobbig ändå och de få vuxna jag gillar klarar väll sig själva. De personer som inte hatar mig är ju du, Sev, pappa, Bella och Yaxley" sa jag lätt
"glöm inte mina föräldrar" sa Draco
"det är sant och alla de står på min fars sida, så varför inte. De som hatar mig där hatar jag med. Men på den här sidan hatar de mig ändå" sa jag allvarligt
"så du har bestämt sig?" sa Draco undrande
"jag tror det! Om jag ändå ska slås kan jag väll göra det för en sida som bryr sig o inte hatar mig" sa jag likgiltigt och åt upp och vi lämnade salen

Neville ställde sig upp och sa att vi skulle öva på expeliermus, mest för de yngre eleverna antog jag.
Men jag gjorde snällt som de sa och vi fortsatte med lite andra övningar, alla mycket enkla och Neville såg på oss.
- Bra nu har vi lärt oss grunderna imorgon börjar vi med svårare, sa han och rummet blev åter det vanliga med hängmattor.
- Jag går och lägger mig, sa jag trött till dem och la mig i en gul hängmatta som det stod Laura på.
Det verkade utöka med mattor beroende på vilka som fanns där.