Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på dem
"det är toppen" sa jag surt och blängde på dem "sluta oroa er. Jag vill inte bara behöva oroa mig för alla, jag vill inte ha med kriget att göra! Ni får klara det själva" sa jag trött och la mig ner på soffan och slöt ögonen

- Okej, som du vill bara du mår bra, sa jag och såg trött på henne, jag tänkte inte övertala henne att ändra sig.
Jag reste på mig och såg på Dean.
- Så hur ska vi hitta Harry?, sa jag lätt.
- Harry?, sa Dean oförstående.
- Ja, han har Gryffindorsvärdet och det är omgett av baskelift gift och det dödar horokruxen, sa jag trött och pekade på halsbandet.
- Vet inte de kan vara vart som helst i hela landet, sa Dean och jag nickade.
- Bäst att börja leta då, sa jag trött.

Jag såg på dem och Draco såg allvarligt
"ge henne medaljongen, snälla hon behöver den" sa Draco
"nej, hon vill inte ha den" sa Dean
"hon vill inte se sin far dö vad hon säger. Jag känner henne och jag struntar i vad hon säger" sa Draco bestämt och såg på dem och räckte fram handen

- Äntligen, jag undrade när du skulle ta ditt förnuft till fånga, sa jag lättat och tog av mig medaljongen och gav den till henne.
- Så hela kammargrejen var för att få Cara att ändra sig?, sa Dean förvånat.
- Ja, dels senså ville jag se om vi klarade av det och vi kom ju ganska långt eller hur?, sa jag och såg på Cara.
- Ör det bättre nu?, sa jag vänligt.

Jag så kallt på dem och tog medaljongen och kastade in den i elden
"Cara" sa Draco och tog den och suckade, han hängde den runt halsen. "jag behåller den tills du vill ha tillbaka den"
"då kan du ha den för evigt" sa jag trött och såg på dem "de är toppen. Varför undrar ni hela tiden? Jag vill bara inte ha med kriget o göra" sa jag trött

- Jag tänker inte ta den tillbaka, han gav den till dig, sa jag bestämt.
- Och andledningen till att vi frågar dig är att vi är oroliga för dig. Välj sida eller stå på båda, gör vad du vill men inte så här, sa jag bedjande till henne.

Jag fnös trött "jag önskar att han aldrig hade gjort det! Jag vill inte ha den" sa jag bestämt
"du kommer vilja det om ett tag! Du vill inte att nån annan ska ha den eller förstöra den" sa Draco och jag ryckte på axlarna, innerst inne visste jag att jag inte ville att nån annan skulle ha den.
"varför? Jag kan inte välja sida o i stället för att stå i mitten kan jag ju skita i allt. Jag är trött på att folk förväntar sig att jag ska göra en massa grejer" sa jag

- Sålänge du behåller medaljongen så är det okej, sa jag leende.
- Du behöver inte välja sida eller nått, sitt här om du vill, men jag har valt sida och det står jag fast vid, jagälskar dig Cara men du måste bestämma själv. Vi åker tillbaks till skolan, sa jag sorgset och kramade om henne och sedan Draco.
- Jag hoppas att vi ses innan kriget annars ska du veta att du är den bäste kille efter Dean då jag har träffat, sa jag och log mot henom.
Dean tog dem i hand och vi transfererade oss till skolan.

Jag såg på dem och log sorgset
"jag älskar er också. Va försiktigt om ni nu måste ge er in i det sablans kriget" sa jag till dem och kramade om dem. Draco såg förvånat på henne men log sen
"jag gillar dig med Laura, kanske inte lika mycket som Cara" skrattade han "men du är helt klart en av mina bästa vänner" sa han och log och de försvann
"är du verkligen säker på det här?" sa han
"nej jag är inte säker på något! Men jag vill inte se nån död för att jag inte kan hjälpa dem! Jag vill inte ha något med det förbannade kriget att göra" sa jag och fnös och Draco tog min hand och drog upp mig i famnen

Vi kom till skolan men den var tyst och stilla, ovanligt tyst och stilla.
Inga elever var ute, förutom ett par Slytherinnare, vi gick upp ett par våningar och stötte ihop med Seamus.
- Dean, Laura, bra att ni kom, akta er syskonen är på krigstigen, sa han och drog oss in i en tom korridor.
- Är ni fortfarande DA och vår sifa trogan?, sa han och vi nickade och såg förvånat på honom.
- Bra, sa han och vi gick till väggen där vid behovrummet var, han gick fram och tillbaka och snart uppenbarade sig dörren och vi klev snabbt in följd av Seamus.
- Här är två till, sa Seamus glatt.