Sjunde året på Hogwarts

"tänk om de förstör medaljongen då?" sa Draco
"ja då får de väll göra det men jag tvivlar på att de kommer in i kammaren" sa jag trött
"på grund av ormspråket?" undrade Draco
"delvis men pappa såg tydligen till senast att bara folk med Slytherins blod i ådrorna kommer in" sa jag trött
"hur gjorde han det?" frågade Draco undrande
"vet inte och jag bryr mig inte direkt heller. Jag menar jag hatar medaljongen! Den har bara ställt till med problem och ja vill helst förstöra den!" sa jag
"varför gör du inte det då?" undrade Draco
"för att jag inte kan! Jag vill inte höra allas tjat om det! De hatar mig ändå men just nu så skiter jag i vilket! Jag startade inte kriget, jag behöver inte bry mig eller slås för mitt liv så nu skiter jag i det" sa jag

Vi kom till entrehallen och jag såg mig om.
- Så var ligger den?, sa jag
- I tjejtoaletten, den på andra våningen, sa Dean och vi gick uppför trappan.
- Myrtelstoalett, hur vet du det?, sa jag klentroget och såg på honom.
- Harry sa det, sa Dean och nickade.
Jag öppnade dörren och vi klev in.
- Tjena Myrtel, sa jag när Myrtel kom fram till oss.
- Vill ni hälsa på mig?, sa Myrtel och såg ledsen ut.
- Nix, vi vill bara komma till kammaren om det är okej?, sa Dean okännsligt.
- Såklart, ingen bryr sig om mig, sa Myrtel tjurigt.
- Klart att vi gör, vi vill ha party här inne sedan när vi har förstört horokruxen, sa jag utan att röra en min och Myrtel såg gladare ut.
- Ni bör, prata på ormsoråket där, det gjorde Harry, sa Myrtel och pekade.

Jag hoppade ner från trädet och Draco kom efter och tog min hand och vi började gå tillbaka till Sevs hus. Jag öppnade dörren och steg in och jag såg på brasan och satte fyr på den igen. Jag slog mig ner och stirrade argt in i elden. Jag tycker faktiskt det är rätt åt Laura att hon inte kommer lyckas! Nu år jag glad att pappa fixade så bara han o jag kan komma in i kammaren. Om hon nu vill döda pappa får hon själv försöka för jag är färdig med det. Den som dör den dör
"Cara?" sa Draco men jag viftade bort honom o såg hatiskt på elden

- Tack Myrtel, sa jag och satte mig ner på golvet där Myrtel hade pekat och Dean satte sig vid mig.
- Och nu då?, sa Dean och jag ryckte på axlarna.
- Vi försöker varannan gång så får den andra höra om det lyckats, sa jag lätt för att inte visa hur orolig jag var, jag trodde det inte bara var att snacka och sen komma in i kammaren. Nej det fanns säkert mer än så.
Jag drog ett djupt andetag och försökte och såg hoppfuult på Dean som skakade på huvudet.
- Okej, din tur, sa jag och Dean försökte.
- Funkade det?, sa han hoppfullt och jag skakade på huvudet.
Vi försökte och försökte och höll säkert på i en timme, Dean skrek till och jag såg på honom.
- Du gjorde det, det funkade, sa Dean och jag såg på ett djupt hål framför oss och ställde mig upp.
- Sa jag, pratade jag ormspråket?, sa jag förvånat och Dean nickade.
- Ska vi bara hoppa eller?, sa Dean och jag nickade.
- Jo, jag antar det, sa jag oc såg ner i hålet.

( Visst borde de kunna hoppa ner, men inte komma genom den runda dörren, som i filmen, för det är väll där själva kammaren är? XD )

(ja det är logiskt :p ni kommer alltid ner till kammaren men inte in till den :p)

Jag såg elden sluka trät som försökte kämpa i mot men precis som jag så fick jag acceptera mitt öde och bara vänta på att elden skulle sluka mig
"förlåt Draco, det är inte dig jag är sur på" sa jag och gav honom ett leende
"jag vet det" sa han vänligt och kysste mig
"jag går och lägger mig" sa jag trött
"vill du ha sällskap eller vara själv?" frågade Draco
"du är så korkad ibland" sa jag roat och tog med hans hand och lämnade vardagsrummet och gick in i mitt rum och jag tände brasan där inne och la mig ner i sängen och Draco la en arm runt mig. Jag stirrade in i elden

( Bra, tyckte jag med )

- Hoppa ner efter mig, sa jag och hoppade ner och Myrtel skrek efter oss.
- Om ni dör så kan ni bo här med mig, Harry ville det inte, men ni kanska vill, skrek hon men hennes röst försvann, vi åkte på som en rutchbana längre och längre ner tills vi landande tvärt.
Vi ställde oss flåsande upp och tände våra stavar.
- Trodde hon verkligen att vi skulle vilja bo med henne?, sa Dean och flinade i ljuset från staven.
- Ja du skulle hon nog bli glad, flinade jag och såg mig om, bara en gång fanns att gå.
- Ja vi går väll här, sa jag leende och Dean tog min hand och vi började gå försiktigt.

(ja annars hade det ju varit kul o sätta stoppet mitt i rutchkanan xD)

Jag hörde hur Draco somnade men jag kunde inte sova. Hur jag än vände och vred på mig gick de inte. Jag reste mig upp och satte mig i köket och läste en bok och satte på en kopp te. Det var skönt att lämnat allt bakom mig, slippa höra vad jag måste göra, vem jag måste hjälpa, vem jag måste rädda och veta att döden lurar runt nästa hörn. Nu behöver jag bara flytta. Jag tände några ljus och tittade ut genom fönstre och upp på månen som stod högt på himlen

( Hahaaha XD så komiskt XD )

Vi gick genom gången men inget mera än en massa döda möss skelett låg på golvet.
Vi kom fram till en stor dtrnhög och Dean såg sig om.
- Det var här Lockmansstav gick i baklås och Harry hamnade på andra sidan för att rädda Ginny, sa Dean och vi klättrade genom hålet och kom slutligen fram till en rund dörr med massa ormar på.
- Ormspråket?, sa Dean och jag nickade.

( Ska sova nu , den spännande avslutningen kommer senare ;D ♥ )

(haha ja vrf gjorde jag inte det xD natti natti bäbbisen söta drömmar ♥ )

Jag såg på stjärnorna och släckte ljusen och satt sen i totalt mörker och log. Jag la huvudet mer på bänken och slöt trött ögonen. Lika bra att sova, ingen mening att tänka på vad som kommer hända. Jag somnade trött och sjönk in i drömmarnas värld

- Okej jag provar igen, sa jag och såg på Dean som skakade på huvudet.
- Nej, det var vanligt språk, sa Dean lätt och jag provade ännu en gång.
- Du klarade det, skrek Dean men i nästa sekund härdes ett vrål och en hög smäll.
Ormarna på dörren kom till liv och blev giftgröna.
De lossade från dörren och kom slingrande mot oss.
- Ska det va såhär?, sa Dean panikartat och backade bakåt.
- Tror inte det, trodde nog att Voldemort inte skulle släppa in vem som helst, sa jag och försökte hålle mig lugn.
Jag tog fram min stav men alla förtrållningar och förbannelser bara studdsade av kroppen.
Jag kännde ett ryck under foten och ormen drog omkull mig, och slingrade sedan om kroppen.
Ormen visade sina sylvassa tänder och jag hörde Dean skrika till innan ormen högg tänderna rakt i armen och jag skrek till av smärta innan allt blev svart.