Sjunde året på Hogwarts

Jag hörde att nån av Sevs grannar smällde igen dörren och jag vände surt på mig och vägrade gå upp. Nån stans i bakhuvudet sa en röst som sa att jag hade skola idag men jag igronerade den och steg upp och ut i köket och satte på en kopp te och gick sen tillbaka sängen och satte mig under täcket och kramade om nallen och drog sen täcket över huvudet och försökte somna om

Draco kom och satte sig vid oss och han såg åt som ett nervrak.
- God morgon, sa Dean roat till honom.
Draco ignorerade honom men satte sig.
- Så, Cara har inte kommit tillbaka ännu?, sa jag lugnt och åt på min macka.
- Nej, tänk om det hänt henne något?, sa Draco oroligt och jag skakade på huvudet.
- Nej, hon är i Sevs hus, eller ja där jag tror att det ligger kommer inte ihåg vart hon sa att det låg, sa jag lugnande till honom.
- Och hur vet du det?, fräste han irriterat.
- Jag glömde och lämna tillbaka halsbandet som är Caras och hon har antagligen nån utav de andras, så det är lugnt, låt henne ta den tid det tar och kommer hon inte tillbaka i kväll så hämtar vi henne, okej?, sa jag leende och Draco nickade svagt.

Jag tog fram en bok och började läsa uttråkat och slängde den sen i elden och var glad att det var min bok och inte Sevs. Jag såg på halsbandet som jag hade på mig, hur många såna har jag inte? Pappa har ett, Sev har ett varför vill de alla har koll på mig? Jag slet av det och slängde in det i elden och det gav ifrån si ett skrik och en lila eld innan det brann upp, jag såg på medaljongen slet av den och kastade argt in den i elden, inte för att det hände något, den bara låg där. Jag reste mig upp och tog på mig kappan och lämnade huset och det kändes nästan skönt att inte behöva ha medaljongen. Jag orkar inte bry mig längre, de får sköta kriget utan mig. Jag styrde stegen mot floden

Vi åt klart frukosten och gick till Binns klassrum.
- Första lektionen är att sova, sa Dean roat och vi satte oss i en bänk och Draco i en annan, han såg lite ensam ut utan Cara.
Och Pansy upptäckte såklart att Draco satt ensam och satte sig vid honom.
Hon försökte påkalla hans uppmärksamhet men han totalignorera honom.
- Ge upp Pansy, sa jag irreterat och hon skulle precis svara nått när Binns kom in och började sin vanliga genomgång av det tröttsamma kriget och jag somnade strax.

Jag satte mig vid flodkanten och började kasta några stenar i vattnet och log, det kändes faktisk skönt att inte behöva bry sig längre. De kunde lösa allt själva! Inte behöva bry sig om nån av sidorna utan bara behöva tänka på sig själv. Men jag saknade Draco, han var den enda som jag ville ha med mig vart jag än skulle. Jag borde kanske hämta honom, fast skulle han överge sin familj? Jag suckade lite och kastade några stenar till

Lektionen var slut och jag ryckte till av att klockan ringde.
Eleverna gick gäspande ut ur klassrummet och vi styrde stegen mot fängelsehålorna och Snigelhorns lektion.
Han öppnade dörren och han började rabbla om nån dryck som skulle skänka glömska, vi tog fram ingredienserna och började att förbereda den.

Jag såg argt på vattnet och kastade i en sten, måste kriget förstöra allt? Om jag nu struntade i kriget så kommer alla hata mig vad jag än gör, väljer jag fel sida hatar en massa mig, gör jag inget kommer folk hata mig. Jag reste mig argt upp och fortsatte längs floden och hoppade sedan över på några stenar och fram till en äng

Det blev lunch och vi satte oss och åt, Draco verkade mer och mer nervös.
- Lugna dig, hon borde komma tillbaka snart, sa jag tröstande och suckade sedan.
- Vad är det?, fräste Draco till svar.
- Vi har svartkonster, det lär ju bli trevligt, sa jag ironiskt och vi styrde stegen mot klassrummet.

Jag såg på ängen och husen en bit bort, de verkade så...ja lyckliga och omedvetna om vad som händer. Barnen så ut att slippa alla problem och jag hade lust att elda upp husen bara för att de skulle få vara lyckliga men o andra sidan vill jag ju inte skada dem utan anledning. Jag kom fram till en lekplats och satte mig på gungan och Putte lite med fötterna i sanden så den rörde på sig. Varför hade jag aldrig fått leka här när ja var liten? Varför vad ekat bara fått plugga och lära mig att slås. Jag är tränad för krig sen jag var liten. Vad är det för fel på världen? Nej jag har fått nog! Jag tänker inte slås för någon längre! De får klara sig själva allihop

Jag vände mig tvärt om.
- Nej, vad säger ni ska vi åka till Cara?, sa jag lätt.
- Äntligen, sa Draco och suckade och grep tag i oss och transfererade oss till Snapes hus.
Draco kännde på dörren och det var olåst, men ingen verkade vara där.
Alla rummen verkade vara övergivna.
- Laura, du sa att hon skulle vara här, sa Draco ilsket.
- Det har hon med, sa jag och pekade på den förkolnade brasan.
- Hennes medaljong och halsbandet, fast det är förstört, sa Dean och Draco gick fram till medaljongen men jag stoppade honom.
- Vänta, sa jag och gick fram och rörde den, men inget hände denna gång, jag tog upp medaljongen och hängde den runt halsen.
- Vad gör du, sa Dean ilsket.
- Vi kan inte låta den ligga här, den är för värdefull och för farlig att den skulle komma i orätta händer, sa jag och log lätt.
- Du, her rätt vi letar på Cara nu, sa Draco och jag nickade.
- Hur känner du dig?, sa Dean vänligt.
- Bara bra än sålänge, sa jag lätt och vi gick ut genom dörren.