Cirkus Life [Privat Zora & Emma07]

Jen gick tyst gneom gården mot stallet. Hon slängde några blickar på hans hästar och hade smugalt till sina 2 godis och gick sen till stallet och log mot honom när hon fann Philip.
-aretbra arbetar. du borde sitta ner en dag
sa hon mjukt till honom och log

Philip såg upp då han hörde någon komma in i stallet och log.
"Har inte tålamodet för det", sade han mjukt och lite retsamt, han var något otålig av sig vad gällde sitta stil och inte göra något, han ville hela tiden ha något att jobba med helst. Väntan var inte riktigt hans grej.
"Hur går det?", frågade han mjukt.


Aria, Philips mor, hade lyckats resa till England nu för att försöka få tag på Philip efter en del om och men. Hennes man hade dött för snart ett år sedan, och efter några månader hade hon fattat beslutet att hon måste leta upp sin son igen då han ju blev den som fick ärva allt nere i Italien. Inte för att det hade varit något svårt beslut direkt, det var visserligen många år sedan hon lämnat honom till hans far nu, men det hade verkligen varit det värsta hon varit med om och hon hade hatat varje sekund av att behöva lämna bort honom. Hon tänkte än på honom en hel del då hon i princip visste ingenting om hur det gått med honom, hon hade heller aldrig varit lycklig med den mannen hon tvingats gifta sig med. Hon hade börjat med att leta upp Philips far, egentligen den enda man hon älskat, och därifrån fortsatt leta och till slut hittat vart han var

Jen log mot honom snabbt och gick fram till honom och stoppar honom lite.
-Hey stanna upp
sa hon och log och togh nas händer i sina.
-dEt går bra för mig men e uttråkad
sa hon mjukt och flättar ihop ders fingrar och log lite

Philip log och lät henne.
"Ska nog gå att lösa mi amore", sade han mjukt, såg upp och rynkade pannan då han tyckte sig höra en bil komma och stanna.
"Väntar vi besök?", frågade han henne


Aria hade faktiskt inte själv körkort men hade blivit körd av en taxi där, nu hade de kommit fram och hon gick ur bilen

Jwn såg back snabbt och sen på Philip
.nej inte som kag vet
Sa gon ärligt

Philip såg på henne och rynkade pannan
"Konstigt. Men vi borde väl gå och se vem det är", sade han, besök fick dem väl inte alltför ofta.


Aria gick emot huset nu

jen såg på honom snabbt och nickar
-för först du e äldst lltså dör först
retas hon tyst och puttar till onom så han tog täten

Philip skrattade till
"Tack för den", sade han roat med ett flin, gick ur och gick mot dörren där Aria redan knackat på och stod och väntade. Philip gick fram, gick lite skyddande framför Jen då han ju inte visste vad det var för nån. Han rynkade pannan då han tyckte sig känna igen personen, dock kunde han inte komma ihåg varifrån direkt. Såg man mellan de två såg man direkt att dem var ganska lika i ansiktet, särskilt ögonen.
"Letar du efter någon?", frågade Philip kort.

Jen gick tyst med Philip och var tyst bakom honom oc hgranskar kvinna, hon var inte van vid främligar och däröfr gilalt slippa folk gemnpm vara på gården.

Aria vände sig om och såg på de två som dykt upp, förstod först inte att det var Philip då hon ju inte sett honom sen han var åtta.
"Mitt namn är Aria Castello, jag söker en man vid namn Philippo Morelli", sade hon på riktigt knagglig engelska, man hörde att det nog var första gången hon ens var utanför Italien. Philip stirrade på henne, då han hörde namnet insåg han varifrån han sett henne, även om han inte sett henne på snart 20 år så hade han ju vuxit upp med henne.
"Madre?! Sei davvero tu?", frågade han chockat på italienska, det betydde egentligen mamma är det vekrligen du, han kunde inte fatta hur det kunde vara hon