prs rollspelare & wolfy

En aning besvärat strök han handen över sin arm. Han tänkte inte ljuga: killens överdosering hade väckt en hel del minnen till liv som han desperat försökt begrava en lång tid.
"Helt okej," log han ändå med en axelryckning. Så småningom skulle han slappna av igen och glömma bort att aktivt fundera på den katastrofala kvällen.

”Finns det något jag kan göra?” Frågade hon försiktigt och satte sig på knä i hans knä, då han var mycket större än henne så gick det utan svårigheter. Hon smekte hans nacke och slöt ögonen i några sekunder. ”Jag vill att du ska veta att du kan lita på mig.” Log hon och pussade hans kind.

Jax skakade lite på huvudet. Det var bara han själv som kunde göra något åt sina rädslor, ingen annan kunde ta den striden istället för honom.
"Ditt stöd räcker bra," log han och pussade henne mjukt på pannan, smekte hennes midja med sina tummar.

Evelyn log svagt och nickade lite. Hon lutade sig fram och kysste mjukt hans läppar, kunde inte riktigt låta bli. Hon la armarna om hans nacke för att inte råka glida av hans knä.

Det tog en sekund eller två för honom att reagera dumt nog. Händerna greppade stadigt tag om hennes höfter, inte tillräckligt hårt för att hon skulle få ont men hon skulle inte ha en chans att ta sig ur hans famn så lätt. Han böjde sig sedan närmare för mjukt och försiktigt besvara kyssen.

Evelyn kände hur hennes mod sjönk när hon inte fick någon respons, tänkte dra sig undan men fick svar i samma sekund. Hon log svagt och tryckte sig närmre honom, ville inte släppa taget riktigt än.

Någon sekund senare hade hans grepp om henne hårdnat ytterligare lite, fortfarande inte så att hon skulle få ont och han försökte inte göra henne illa heller. Det liknade mer ett krampaktigt, desperat grepp som om han inte ville att hon skulle försvinna iväg från honom. Hans kyss var heller inte lika försiktig längre.

Evelyn stönade tyst till och avslutade kyssen, för att hämta andan då hon inte förväntat sig en sådan intensiv kyss. Hon lutade sin panna mot hans och log svagt för sig själv. Hon drog fingrarna genom hans hår och kysste mjukt allt hon kom åt på honom.

"Förlåt, jag var väl inte för framfusig?" mumlade han med ett svagt flin spelande på läpparna. Han hade tappat kontrollen över sig själv där för en stund. Ömsint smekte han hennes kind med sina långa fingrar och skrattade till åt hennes kyssar.

”Nej, du överraska mig bara.” Fnittrade hon och kysste mjukt hans läppar. Hon drog sig undan lika snabbt och kramade hårt om honom. ”Vad är klockan?” Frågade hon och kysste mjukt hans hals några gånger.