Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace tittade på honom.
"Jag visste inte ens vad jag gjorde, det bara hände" sa hon och skakade på huvudet. Hon kände sig helt utmattad, vilket egentligen inte var så konstigt. Hon hade ont i alla leder i hela kroppen.
"Vi borde gå till sjukan, speciellt du" sa hon och ställde sig vingligt upp.

"Jag mår toppen." sade han och reste sig upp. Han lyfte upp henne och gick till sjukstugan. Han smekte hennes rygg och suckade lågt. "Förlåt.."

Hon skakade på huvudet.
"Jag vill inte prata om det" sa hon och gick in till sjuksystern. Utan att förklara allt för ingående om vad som hade hänt, fick hon smärtstillande. Grace gick ut och nickade mot kapellet.
"Jag behöver en stund" sa hon och gick bort mot kapellet. Väl där inne satte hon sig på en bänk och försökte slappna av.

Calvin nickade lite och rynkade lite på pannan då han började känna någon slags gnagande känsla i magen. Han rynkade förvirrat på pannan och kliade sig i nacken.

Grace reagerade när dörren till kapellet öppnades, och såg Eric komma in. Hon reste sig upp och sprang fram till honom, och slängde armarna runt honom.
"Något helt otroligt hände precis" sa hon upprymt och tittade på Eric, som såg frågande ut. Hon berättade allt för honom, sina problem, hur hon hade löst det, och vad som precis hade hänt. Eric satt småchockad och tittade på henne när hon tystnade.
"Så han... dog?" frågade han och Grace nickade.
"Men jag lyckades rädda honom, det var helt galet" sa hon och lutade huvudet mot hans axel.
"Förlåt att jag inte berättade något tidigare" sa hon och Eric lade armen runt henne.

Calvin rynkade förvirrat på pannan då det plötsligt försvann helt. Han gick mot kapellet och gick in. Han granskade Grace och hennes kompis en stund.
"D- du... Något är fel." sade han och kollade på henne.

Grace slingrade sig ur Erics grepp och gick fram till Calvin.
"Fel, hur?" frågade hon och fick en isande känsla i magen. De visste ju faktiskt ingenting om konsekvenserna om det som hade hänt.

Han rynkade på pannan och såg på henne med stora ögon.
"Det typ... Jag vet inte riktigt, det gör typ ont. Jag tror ångest kanske ska kännas såhär men jag har inte ångest?" sade han och kollade på henne en stund.

Hon rynkade pannan.
"Det kan inte vara chocken då? Du dog ju faktiskt för en stund sedan" sa hon och kliade sig i nacken.
"Eller stället där dolken trycktes in? Även om såret helades så kanske det känns en stund?"

"Nej inte ont som jag har åkt på stryk ont utan typ... Ont inifrån." sade han och såg på henne med stora ögon. Han drog handen genom håret och kliade sig på armen.