Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara lyssnar och nickar tyst, hon var nöjd med hans svar och såg på honom. hon visste han säkert har hemligheter men det var inte henens ensak.
-din tur.
sa hon lugnt och pillar på hans arm nu och tänkte på saker, hon var nöjd med sitta hos Lucas och känna hans värme och vara nära honom så man känner hans närhet. hon kollade åpå honom lugnt och var rätt nöjd nu det såg man i hennes ögon att hon var nöjd med ha honom för sig sjölv just nu och dessutom sitta där hon satt. Hon lekte lite med tungpercing, hon hade fått gjort en sådan förra veckan då hon förlroade ett vad i skolan men hon brydde sig inte. den var rolig att leka med

Lucas hade tidigare lagt märke till tungpiercingen som Sara skaffat. Personligen tyckte han att hon passade bättre utan, men det var inte hans ensak. Sådant hade han ingenting att säga till om.
Men för att ge tillbaka på den tidigare frågan så valde Lucas någonting i samma stuk.
– Finns det något du länge drömt om att göra?
frågade han. Nu var det Lucas som gav Sara ett fritt val. Och han hoppades på att i framtiden kunna uppfylla hennes dröm.

Sara suckar tyst och tänkte lite på hans fråga. Hon tröttnade snart och såg på hoo
-svar fråga. men alltid vilja sticka till något varmt land och få sola.
sa ohn lungt och log mot honom nu och tänkte lite
-jag vet du gilari nt percingen men ska ta bort, förlorade ett vad, kan kasta den sern
retas hon mjukt och såg på honom, hon menar allvar att kunna göra det för hon trivdes ijnte heller det så hon kunde lika gärna ta bort den och låta såert läka inan det var försetn

( Äntligen hemma Lång dag idag! )

Tiden hade sprungit iväg. De hade prata i timmar och frågorna hade tagit slut. Nu njöt de bara av varandras sällskap. Lucas såg mot Sara. Det mörka bruna håret. De klarblåa ögonen, de fina leendet. Hon var så vacker och de var så fästa vid varandra. Hon log, han log. Hon skrattade, han skrattade.
Vattnet var spegelblankt och solen var precis på väg att gå ner över horisonten. Inget kunde vara bättre än det här. Lucas njöt av tanken att de skulle spendera flera dagar tillsammans. Men en dag skulle de tvingas åka tillbaka till fastland, det visste han. Sara också. Även om de vägrade förstå det.
De satt tysta ett tag och det enda som hördes var vågorna som lugnt träffade båten. Till slut frågade Lucas om Sara var sugen på att äta något.

(haft en kort dag xD kom till skolan och blev släppt lika fort jag kom, så levt i stalet från 14-16.30

Sara hade varit nöjd vara hos honom dessa timmarna och bara njöt av hans närhet. Hon lynsspåar hans fråga tyst och nickar lugnt
-E hungrig faktikst men ville inte förstöra studen
sa hon ärligt och klev försikigt av hans knä och ställde sig upp.
-tempo
sa hon på skoj och spg tyst på honom nu, hon tänkte och gick udnan lite och pilalde av staven från tungan och släppte den i vattnet och gick sen tillbaka till honom och flinar lurigt bara.
-men seriöst lucas har du fastnat
sa hon retligt och såg tyst och sött på honom.

( skönt! )

Lucas skakade roat på huvudet när Sara började retas med honom. Han reste sig lugnt från soffan och kysste henne snabbt.
– Vänta här. Jag vill överraska dig..
sa han och drog handen genom hennes långa hår innan han begav sig bort till köket. Han kavlade upp ärmarna på skjortan och började förbereda inför deras första middagsdejt.

----
En halvtimme senare var allting färdigt. Lucas kom ut till Sara igen och i handen höll han två glas. Det ena sträckte han fram till henne.
– Middagen är serverad.
sa han charmigt och drog henne intill sig. Lucas tog med Sara in till matsalen där belysningen var dämpad. På ett bord var det dukat med tända stearinljus, vita linneservetter och blanka bestick. Då det redan började bli sent då kändes det mastigt med en stor middag, och därför hade han istället gjort flera smårätter så man kunde plocka det man kände för.

Sara hade nickat mjukt, hon hade väntat där och ade funnit saker att ro sig faktikst nu och satt och spelade spel på mobilen men svarade inte på sms eller något av någon sen hade hon den på flygläge så lite svårt att ringa ellersmsa henne då. Hon spelade under den halvtimmen han var borta.
Hon drog upp blicken direkt när han kom och log och tog fakitskt mot det andra glaest och flinar itll när han drog henne till sig
-meh
fick hon bara fram och gick faktikst med honom oc hgranskar stället och fliar
-du har doldtalang i romatisk stämming ser jag
sa hon mjukt och såg på honom nu

Lucas tog med sig Sara till bordet där han drog ut stolen åt henne.
– Jag kan bra jag vill..
svarade han charmigt och kysste till hennes hand innan han själv satte sig på en stol intill. Då de skulle äta smårätter kändes det mer passande att sitta nära intill varandra, istället för mitt emot som par vanligtvis gjorde på restauranger.
– Varsågod, miss Wood, ta för dig.
sa han och gjorde en handgest mot bordet.

Sara såg på honom snbabt och satt sig vid hans sida och tänkte
-det glädjer mig iallfall
sa hon lugnt ohc log till mot honom, hon lyssnar på honom och granskar maten, hon fick faktiskt välja lite och det jgorde hon, hon var dne perosnn som valde lite för att hon var inte stor i maten hela tiden men hon tog hellre en gång till än lämna på tallriken. Hon var lagom i sitt hull så det var inget man behöver påpeka om hennes aptit direkt då hon inte åt alltid så mycket. Det går ju i perioder visa äterm an mer och visa inte alls

Även Lucas tog för sig av smårätterna när Sara väl hade börjat.
Middagen varade länge. De pratade, skrattade och njöt av varandras närvaro medan tallrikarna sakta tömdes. Solen hade gått ned för ett tag sedan men återskenet fick himlen att lysa svagt medan stjärnorna började sakta visa sig. De fortsatte att prata. Om allt mellan himmel och jord. Och snart hade de glömt bort problemen som väntade där hemma.